EMANUEL DISSAR – del 11: Rullväskor

Jag åkte tåg från Uppsala till Göteborg i helgen. När jag skulle byta tåg i Stockholm hörde jag att man sade något i högtalarsystemet om det tåg jag skulle byta till. Men jag kunde inte höra vad. Detta trots att det upprepades två gånger. Jag tänkte att ”det var ett jäkla oväsen här, är det ventilationen? Eller högljudda tåg? Eller maskiner?” Men nix, det var väskor.

Jag tittade mig omkring. Det var som att få en uppenbarelse. Varenda kotte drog en rullväska efter sig. Det knirkade och knarrade, surrade, gnisslade och slogs mot perrongen, och det var det som gjorde att jag inte kunde höra tågutropet. När jag skådade ut över perrongen insåg jag att säkert 80% av alla resenärer hade just rullväskor.

Rullrullrullrullrullrull.
Rullrullrullrullrullrull.

Alltså har vi kommit fram till dagens diss. Har varit ganska skeptisk mot rullväskor en längre period, mest på grund av att de väsnas när man går över kullersten, betongplattor, eller vad som helst som inte är perfekt platt. Men grejen är att jag egentligen inte tycker att de är så jäkla praktiska. Jag brukar snubbla eller inte komma fram på grund av att personer framför eller bredvid mig inte har koll på sin rullväska. Det är mycket svårare att smita emellan om man har bråttom t.ex. till ett tåg. Dessutom brukar de fastna, välta och vara allmänt åbäkiga.

Ett exempel: När jag reste till Kenya förra året hade min resekamrat två rullväskor (jag hade en stor ryggsäck). Vi flög ifrån Arlanda, och på resan dit kunde hon inte använda rullväskorna eftersom det var för mycket snö. Resultatet blev att jag fick bära dem. När vi väl kommit till Kenya kunde hon inte använda dem eftersom det var för mycket sand. Resultatet blev återigen att jag fick bära dom.

Och så jäkla svårt är det inte att bära en väska! Men det går en trend nu att vi inte ska behöva bära på saker. Det är samma sak när man handlar i mataffärer. Istället för vanliga korgar har man nu en slags hybrid mellan korg och kundvagn, som man drar efter sig med rangliga plastpinnar. Man fastnar, snubblar och är allmänt ivägen.

Så min slutsats blir: Är du frisk nog att bära en väska eller en varukorg, så gör det för 17! Du är inget tåg!

3 reaktioner till “EMANUEL DISSAR – del 11: Rullväskor”

  1. Med tanka på dissen var just liknelsen med ett tåg extra lyckad, de har ju oxå lite svårt att komma fram i dessa tider…

    Kusin Anders

  2. Din vän hade nog sett till att du fick bära hennes ryggsäck, sportväska eller resväska utan hjul också… det handlar väl inte om att det var en rullväska.
    och lite oljud kan man väl stå ut med om man har ett tungt bagage.
    Framåt för rullväskan!!

  3. Jag tycker du har fel här. Rullväskan är min bästa vän i min vardag som kringresande teaterpedagog, student, praktikant och lösdrivare. En rullväska rymmer mycket i kombination med en organiserad och lagom stor ryggsäck. Sparar min rygg och lite rulljud har väl inte dödat någon ännu.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *