Norska tredimensionella åkrar och en dikt

Det här inlägget skriver jag främst för att jag vill få ut en dikt som jag skrev igår kväll, men när jag ändå skriver tänkte jag passa på att berätta om en spännande grej jag upptäckte i lördags.

Jag tog bussen in till Oslo för att jag skulle ha en spelning där på kvällen (som för övrigt gick helt awesome, norsk publik vet verkligen hur man lyssnar på visor!) och på vägen la jag märke till att åkrarna här i Hedmark ser helt annorlunda ut än åkrarna hemma i sydsverige. Här är åkrarna tredimensionella. Eller alltså, de är som tvådimensionella ytor utsmetade över en tredimensionell struktur. Eh. Vad jag menar är att de böljar. Ungefär som hobbithålor i Fylke. Men de är fulla med plogfåror så de måste ju ändå gå att plöja med jordbruksmaskiner. Undrar varför vi bara har platta åkrar i Sverige? Var landskapet platt från början? Nä, jag har cyklat mycket i bergiga landskap i Sverige och har aldrig sett såna här åkrar. De är jättevackra. Skulle vilja se dem strax innan de ska skördas.

Nåväl, här kommer dikten jag skrev igår kväll. Jag funderade på vad som skulle hända om man började med att skriva om det absolut pyttelillaste man kunde komma på och sen skrev om större och större saker fram till det absolut jättestörsta man kunde komma på. Och såhär blev det. Men först;

Dagens norska ord: Søppel
(betyder avfall)

…………….

en kvark sa till två andra kvarkar en dag
”vi kanske ska bilda en grupp, ni och jag”
så dom slog sig ihop och blev en proton
som satt mitt i kärnan utav en atom

atomen var kväve, och det var ju bra
för molekylen, som den satt i, var
ingenting mindre än just DNA
som låg i en cellkärna, och just idag

simmade cellkärnan runt i en cell
och cellen var del av en liten bit mjäll
som föll från en tant när hon kokade sås
i ett kök i en villa i staden Borås

Borås är en tätort, och räknas ibland
som näst största stad i Västra Götaland
som ligger i Sverige, som är vad man vet
ett land i Europa, på våran planet

en bit ifrån Jorden så ligger vår sol
som vi snurrat exakt ett varv runt sen i fjol
och solar finns många i våran galax
ja, i Vintergatan, som är en slags

del av galaxhopen, den där vi bor
som är del av en superhop, som är så stor
att jag knappt kan förstå det, här i mitt rum
men inte så stor som universum!

3 reaktioner till “Norska tredimensionella åkrar och en dikt”

  1. ”en kvark sa till tre andra kvarkar” är det inte tre kvarkar totalt i en kvark? om protonen har fyra så skulle den ju haft laddningen 2/3 eller 5/3.. fin dikt annars. man flög ut ut ut till kanten bortom det man förstår

  2. Anledningen till att man inte vill ha sluttande åkermark är att det blir förskräcklig erosion, och därifrån en massa kaskadeffekter (veckans engelska ord, används hela tiden i DS9) i form av förgrumling och förgrundning av vattendrag. Skitdåligt helt enkelt. Inte alls bra för hållbarheten. Lär ni er inte sånt på NMIL? Man borde ha ett snack med er programledning 😛

  3. Aha, man lär sig nåt nytt varje dag! Angående kvarkarna; nä det ska nog vara tre kvarkar totalt i en proton. Typ två upp och en ner, eller tvärtom. Har ingen kurslitteratur här uppe så jag brydde mig inte om att kolla det.
    Angående åkrarna. Det makar ju sense. Undrar varför dom inte har plattat till dom här uppe.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *