Så pratar man i Jämtland

Nu sitter jag på tåget på väg mot Göteborg. Vi lämnade Östersund vid elva i förmiddags, och om några timmar kommer jag att vara hemma i lägenheten igen, efter en julvecka i Jämtland och Härjedalen.

skdor

Som jag skrev häromdagen är det så mycket jag skulle vilja skriva om nu. Men jag tänkte fortsätta att gå som katten kring het gröt lite till och göra några reflektioner kring skillnaderna i hur människorna jag umgåtts med den här veckan talade kontra hur vi brukar tala hemma i Västsverige. Dialektskillnader alltså, inte i uttal utan vilka ord man använder på olika sätt. Det blir ganska tydligt när man umgås nära inpå folk.

Det här är ingen komplett lista och gör inte anspråk på att vara korrekt på nåt sätt. Det är bara en samling språkliga iakttagelser jag gjort under senaste veckan som jag tycker är kul. Påpeka gärna om jag missuppfattat nåt eller om det är nåt jag inte fått med.

Här kommer alltså en bohuslänspojks iakttagelser av språket jag hört senaste veckan kontra hur det låter hemma.

1. Ingen adjektivböjning i plural
En av de första grejerna jag kom att tänka på. Man böjer inte adjektiv efter antal. Det blir alltså snödrivorna var stor istället för snödrivorna var stora, och tallrikarna är ren istället för tallrikarna är rena. Intressant. Ungefär som i engelskan, där man inte heller böjer efter antal; the plate is cleanthe plates are clean. Fast å andra sidan böjer man hjälpverbet i engelskan, insåg jag ju nu…

2. Förkortning till första stavelsen i sammansatta ord
Lite besläktad med ovanstående. Vi var ute i jordkällaren och skulle hämta potatis, och då blev jag visad vatt-lingonen, som alltså var lingon inlagda i vatten. Vi pratade också om gamm-TV:n som stod i förrådet. Alltså den gamla TV:n. Kommer inte på nån bra motsvarighet i nåt annat språk eller dialekt, mer än dialekter norröver.

3. Snopptillägg på föremål
Många saker kallas för han istället för den och det. Det är väl ganska vanligt i många dialekter, även i mina hemtrakter. Men det kändes mycket vanligare här än hemma. Bilen är han, vedträt är han, skotern är han och så vidare. Men aldrig att nåt var hon. Nån som vet en dialekt när man pratar om föremål som hon? Och då menar jag att man använder det på riktigt, när man pratar vardagsspråk. Man brukar ju säga att båtar brukar kallas hon, men jag har nog aldrig upplevt att någon gjort det i praktiken. Däremot har jag ofta hört båtar kallas han. Ytterligare en dialektal grej (som förmodligen är lika vanlig hemma) är att han och hon används även i objektsform, alltså där det i rikssvenskan är honom och henne. Edit: Jag har faktiskt fått en del exempel där hon faktiskt används spontant i flera olika dialekter. T ex om klockan och katter. Skönt!

4. Vart istället för var
Också jättevanligt i många dialekter, inklusive hemma. Men mer genomgående i här. Vart är hundmaten? istället för var är hundmaten? och så vidare. Jag fick en idé om att det skulle kunna vara så formen vars uppstod (som i vars ska du gå?), att man från början sa vart ska du gå, men vartet och skaet flöt ihop så att det blev [vaschkadugå] och vartet blev ett vars. Ungefär som hur ordet som är standard i svenskan idag från början var å, men i och med att man sa upp å (som i upp å vägen) blev det snart upp på och å blev på permanent.

5. He
Verbens motsvarighet till schweitzisk armékniv. He kan betyda sätta, ställa, lägga, hälla, placera, flytta, hiva, lyfta osv. Kanske det närmaste man kommer en svensk motsvarighet till put. He äggen i smeten, he in väskorna i bilen, he undan snön från trappan och så vidare. Praktiskt.

6. Såålde och såålt
Böjningarna av ordet sälja; sålde och sålt, verkar få långa å:n, som i och ål. Tydligen gäller samma sak för ordet läcker, som blir läker. Då snackar vi inte om sår utan om vattenflaskor och grejer.

7. Annat sätt att använda ”lär”
Lär ska vara och lär måste är uttryck som jag i min dialekt spontant inte skulle använda. Om jag har hört att något är på ett visst sätt (t ex att det är svårt att få biljetter till en teater) skulle jag säga det lär vara svårt att få tag på biljetter. Men här sa man det lär ska vara svårt att få tag på biljetter. Och man lär måste boka dem i förväg.

6 reaktioner till “Så pratar man i Jämtland”

  1. Det är så kul att läsa om hur andra uppfattar den jamska dialekten 🙂 Men jag skulle vilja lägga till lite angående det här med att kalla saker för hon och han. Jag tror det kan variera stort mellan familjer/byar vilket man använder mest. I min familj och släkt är det till exempel vanligare att säga "ho", alltså hon om saker.
    -Vart står kaffekannan?
    -"Ho stå på borde".

    Roligt inlägg 🙂

  2. Klockan brukar ju allmänt kallas för "hon" i alla fall där jag kommer ifrån (d.v.s. Värmland). Även solen är nästan alltid hon.
    Överhuvudtaget tror jag att det var mycket vanligare förr att man könsbestämde föremål inom de flesta dialekter.

  3. Det kan vara mitt jämtländska arv, men "lär ska vara" skulle jag nog kunna svänga sig med, även om jag är stockholmare från början. "Lär måst" (jamtar skulle nog säga utan e på slutet) ligger sämre i munnen för mig.

  4. Mycket roligt inlägg. Känner igen mycket av det du skriver från min farfar. Han kommer förvisso inte från Jämtland men väl Ångermanland.

    Även min farmor är norrlänning och använder exempelvis "he" frekvent, något även jag fått med mig genom umgänge med henne i min barndom.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *