Bloggen – Sida 54 – Emanuel Blume

Ingen återvändo

Nu är biljetterna bokade, vaccinerna tagna och det finns helt enkelt ingen väg ur det hela. Det jag pratar om är naturligtvis min hastigt beslutade resa till Kenya. Jag reser den 12 februari, ställer in skolan, avbokar spelningar, och lämnar Europa. Ganska drastiskt för att vara mig. Men nån sa en gång när jag började plugga miljövetenskap “låt inte skolan stå i vägen för din utbildning”. Tyvärr är väl inte CSN av samma åsikt, så det blir till att suga på ramarna ett tag.

I Kenya kommer jag att jobba med min vän Karolina Hagegård med att bygga en biogasanläggning på landsbygden i närheten av Victoriasjön. Hur jävla spännande är inte det?? Förmodligen kommer man ju att lägga det mesta av sitt miljöengagemang i Sverige framöver, men lite erfarenhet av arbete med hållbar utveckling i ett land som Kenya är nog en rätt fet merit.

Funderar på om man ska ta med gympadojor. Dom lär ju vara ena riktiga hejare på att springa i Kenya. Kanske kan lista ut hur dom gör.

2008 i en liten lista

Här kommer den, listan över inte alltid så viktiga men ibland lite spännande små detaljer över det gångna året.

2008 års…

…bästa månad: Juni. Kärlek, sommar, musik och cyklar.

…bästa spelning: Oslo i november! I Norge har dom världens underbaraste publik!

…konstigaste felhörning: “Jag vill inte drömma drömmar i nån tramsig tall nånstans”. (Lars Winnerbäck har inget emot träd. Han sjöng egentligen “Jag vill inte drömma drömmar i nån transithall nånstans”)

…roligaste resa: cyklingen till Köpenhamn i början av juni, med Fia och Julia.

…bästa köp: min iMac G5!

…akademiska grej: tog min fil.kand. i december!

…värsta månad: Juli. När så mycket plötsligt slogs i kras och lätta saker blev svåra, roliga saker blev intetsägande och nätterna blev sömnlösa.

…nyuppväckta sporter för min del: innebandy, styrketräning och yoga (om de sistnämnda räknas som sporter)

…bästa tid på sträckan Klövedal-Göteborg (9 mil): 3.15

…kvittgjorda beroende: World of Warcraft (Rommelpot, Level 59 Gnome Mage)

…mest illustrerande låt: Tidvis (Lars Winnerbäck)

…klantigaste grej: En kittling som ledde till att mina glasögon gick i två delar.

Ut med det gamla, in med… öh…

Det är är en väldigt ostrategiskt vald tidpunkt att skriva ett blogginlägg på, eftersom jag om 14 minuter ska ta spårvagnen in till stan och sen åka upp till Stockholm. Jag kommer i ett senare inlägg försöka summera upp 2008, men nöjer mig på grund av tidsläget med att konstatera att 2009 åtminstone till en början kommer att vara ett år på resande fot. Under de första tre månaderna kommer jag, om allt går i lås, ha satt min fot i sammanlagt sex länder.

Stockholmsresan kommer att bli en liten uppvärmning, som ska användas för att inmundiga och skapa kultur. Ajöss så länge.

Rymden, radion och jag

De ämnen som jag tänkt behandla på den här bloggen är musik, miljö, jämställdhet och astronomi. Astronomiinläggen har väl varit de mest sällsynta, men nu har det blivit dags igen.

Jag blev ombedd att ta en intervju i P4 som direktsändes i förmiddags. Jag jobbar som visningsledare på observatoriet i Slottskogen, och eftersom de flesta på observatoriet har semester på olika ställen föll det på mig att berätta om stjärnor, planeter och liv i rymden för en nyfiken programledare.

Det var kul, hur som helst, och jag pratade väl i ungefär tio minuter. Samtidigt som jag satt i intervjun hade jag P4 igång på internetradion och spelade in i datorn. Tyvärr glömde jag stänga av metronomen i musikprogrammet, så den knackar under hela inspelningen… Plus att programmet sändes med ungefär 30 sekunders fördröjning, vilket innebar att jag stängde av inspelningen innan intervjun sänts färdigt. Jaja, inte lätt att hålla koll på allt sånt där samtidigt som man blir intervjuad i radio.

EDIT: Tyvärr försvann inspelningen i hemsideflytten, sorry.

Kalle Anka och hans manliga vänner

Som så många år förut hade jag bestämt mig för att inte titta på Kalle Anka i år, men som vanligt kunde jag inte låta bli att titta lite i alla fall. Jag kom in mitt i Tjuren Ferdinand, och kom på idén att jag skulle göra en könsanalys av filmerna. Bara en enkel analys av vilket kön personerna i filmen har, och huruvida de har traditionellt kvinnliga eller manliga roller. Häng med!

Tomteverkstan – enbart män. Dock några kvinnliga dockor. De får sitt hår permanentat.
Kalle Anka i djungeln – de figurer som går att avgöra kön på är enbart män.
Askungen – kvinnlig huvudperson. Hennes stora mål är att få en vacker klänning. Dock en del aktiva kvinnliga möss.
Musse på camping – enbart män. Dock en kossa i en scen.
Lady och Lufsen – en kvinnlig och en manlig huvudperson. Lady är dock mest söt och rodnar (och heter dessutom sitt kön!). I övrigt bara män.

Djungelboken – enbart män

Snövit – kvinnlig huvudperson. Hon hon blir underhållen och uppvaktad av övriga roller, som samtliga är män.

Tjuren Ferdinand – enbart män, med undantag för Ferdinands kossamamma. Och en kvinna som kastar en blombukett i en scen.

Robin Hood – enbart män i samtliga talade roller. Alla soldater och andra kollektiva roller är män. En kvinnlig kanin sitter på en kärra i slutet. Plus Marion då, som rodnar och passivt får en ring satt på sitt finger.

Plutos julgran – enbart män. Piff och Puff kan möjligen tolkas som kvinnor, om man inte visste sen andra serier att de är killar. Dessutom sjunger Mimmi i slutscenen, medan Kalle och Långben spelar instrument.

Sammanfattningsvis är väl ungefär 90-95% av rollerna killar, beroende på hur man räknar, och samtliga tjejer har passiva roller som Lady eller Askungen, som bara förläget blir uppvaktade av killarna (alternativt är dom kossor).

Hur fan kan vi påstå att vi uppfostrar våra barn med en jämställd syn på tjejer och killar? Flera generationer har vuxit upp med Kalle Anka på julafton, och från noll års ålder fått lära sig via roliga tecknade filmer att det är killar som är standardkönet (varför skulle annars 95% av rollerna vara killar?) och att tjejers roll är att passivt uppvaktas av killarna.

Fattar ni hur djupt det här sitter i vårt samhälle?? Det är läskigt, jag förskräcks gång på gång. Ursäkta att jag blir så uppeldad, men det är sånt som verkligen gör mig sån. Det är inte så att jag fördömer Kalle Anka på julafton, men det ger en väldigt tydlig bild av hur mansnormativt vårt samhälle är, till nackdel för både kvinnor och män.

Vad vill jag då med det här inlägget? Jag vill visa på hur vi, allra oftast omedvetet, tillmäter kvinnor och män olika egenskaper som vi förväntas följa. Detta är till nackdel för både kvinnor och män, eftersom båda påtvingas egenskaper som bara vissa individer har. Vi ger dessa roller till våra barn innan de ens vet att det finns kvinnor och män.

Som positiv avslutning kan jag ju säga att den nya filmen Bolt som visades en snutt ur, visserligen hade övervikt av män, men det fanns faktiskt kvinnliga aktiva roller. Så nånstans har vi väl kommit.

Oculus Reparo!

Jag kittlade en kompis häromdan, och reaktionen från personen i fråga blev så våldsam så att den resulterade i att mina glasögon gick i två delar, se bild nedan.

Sedan dess har jag försökt både att gå till en optiker, och att vifta med en trollspöliknande penna och säga “Oculus Reparo”, men Hermione Granger behärskar uppenbarligen den tekniken bättre än jag.

Idag har jag för övrigt höjt julstämningen lite hemma hos mina föräldrar, där jag bor över julen, genom denna stiliga installation i vardagsrummet; tadaaa! Julfikusen!

Sen råkade det visst bli ett foto på Molly också.

Vad trevligt och familjärt det här inlägget blev! God jul, allesammans!

Lokalförsörjningsförvaltningen lurar dina barn!

Okej, hur ska jag nu fortsätta efter denna dramatiska rubriksättning? Kanske såhär. Jag var för ett tag sen med och tog fram ett pedagogiskt material som skulle delas ut i Göteborgs för- och grundskolor. Vi var ett gäng fysikstudenter från universitetet som skrev om olika aspekter på växthuseffekten och vad varje person kan göra för att påverka. Min del i det hela handlade om livsmedel och hur vi påverkar genom den mat vi äter. Som bekant står köttindustrin för ungefär 20% av världens samlade växthusgasutsläpp, vilket är mer än hela transportsektorn (FAO, 2006)!

Detta stycke har lokalförsörjningsförvaltningen valt att helt stryka från det färdiga materialet! Även avsnittet om avfall och konsumtion, som en vän till mig skrev, är borttaget. Konsumtionen är förmodligen den absolut viktigaste miljöfrågan som överhuvudtaget existerar. Däremot finns gott om råd om hur man ska hälla tandbortvattnet i ett glas istället för att borsta under rinnande vatten, och tänka på att duscha kortare tid. Detta är självklart bra grejer, men det är pluttiga småsaker som är totalt marginella i jämförelse med vikten av att minska vår konsumtion eller att ifrågasätta köttindustrin.

Det känns som att vi vuxna stillar vårt samvete, genom att samtidigt svika våra barn. Vi lurar dom att vi inte står inför större förändringar än att borsta tänderna i ett tandborstglas. Vad ska vi svara när de blir äldre och frågar oss “Men herregud morsan, varför sa ni ingenting?!? Nu är det ju försent!”.

Dessutom krävde vi (miljöfysikstudenterna) att få se materialet innan det trycktes, så att det tolkats rätt, men det glömdes tydligen bort av lokalförsörjningsförvaltningen.

Det är våra barn som kommer att få leva med konsekvenserna av vårt handlande (i dubbel bemärkelse). Hur kan vi vara så oansvariga att vi censurerar för dom hur vi förstör deras framtid? Vi gör det inte för deras skull. Vi gör det för att det är för obehagligt för oss att ta upp frågorna med våra barn. Istället blundar vi och lämpar över skiten på dom. Usch vad arg jag blir.

Uppdatering dagen efter: Ja, nu har jag lugnat ner mig lite. Det stod mycket bra i materialet. Men varför inte säga hela sanningen istället för bara en liten bit av den?

Nämen kandidaten, goddag goddag goddag!!

Då var det gjort. Jag presenterade mitt kandidatjobb på Botaniska institutionen (som egentligen heter Institutionen för växt- och miljövetenskaper) på Göteborgs universitet igår. Det gick oväntat snabbt och lätt. En redogörelse med powerpointpresentation och sen opponering och publikens frågor på det. Bara inlämningen av (det redan färdiga) arbetet kvar. Så nu kan man snart titulera sig fil.kand, precis som den stilige herrn nedan.

En liten betraktelse… Det här med föreläsningar. Som student lär man sig väl efter några år vilka föreläsningar som är lärorika? Det vill säga de som är roliga. Det är de man lär sig nåt på, för det är roligt att lära sig. Hur många powerpoint-bildspel med avancerade tabeller, formler, beräkningar och långa textmassor har man inte sett? Hur mycket lär man sig egentligen av dom? Och hur kul är dom? Om man inte förstår det när föreläsaren berättar det förstår man oftast inte när samma sak står i tabeller eller långa textmassor heller. Däremot, när bildspelet illustrerar det föreläsaren säger, då börjar det hända nåt! Min presentation blev, och nu låter jag kanske lite skrytig men skitsamma, en av de mer lyckade, tycker jag. Men det berodde inte på att jag gjort ett bättre arbete, utan på att jag visade stora färgglada bilder på det jag pratade om, tillsammans med korta meningar text.

Och så läste jag en limerick också, som inledning på presentationen:

det var en student ifrån GU
som åkte norrut och lämnade EU
till kyla och snö
för att utreda miljö
och hur det gick, ja, det ska ni få se nu!

Jazz på dass

lyssnar på Louis Armstrong
och funderar över killens skönsång

kanske att han satt på dass
när han sjöng jazz?

Siste dagen i Norge

Og idag prøver jeg å skrive et innlæg helt på norsk, uten hjelp fra ordbok! Dette er den siste dagen jeg er her i Hedmark. Det er snø overalt her, og en følelse av jul begynner og indfinne seg. Jeg var ansvarlig for morgensamlingen denne morgen, og passede pa å si hei da til eleverne. Og synge en sang, om julenisser og reinsdyr. Dere som hørt meg innen vet hvilken sang jeg mener.

Omtrent fem uker har jeg vari her nå. Jeg er fornøyd med tida på Solbakken, og arbeidet mit er nesten ferdig. Jeg håper kjøkkenet kommer fortsette lage vegetarmat en gang i uken, og at det blir godt.

Spisede pizza nere på byen igår, med foreldrerne mine. Og da skønnte jeg hvorfor jeg ikke har spist ute noen gang tidligere i Norge. En pizza kostet 120 kroner. Norske kroner. Tilsvarende omtrent 140 svenske… Og da var det uten drikke. Drikken kostet 40 norske kroner til, tross at det var brusvand… Totalt 185 svenske kroner, sammenlignet med omtrent 60-70 kroner i Sverige. Icke noe for en fattig student.

Nå er det kun en siste ting å fortelle. Jeg skal knuse en myte som svensker har om Norge. Og det er… at IKKE NOEN i Norge sier “kjempegreit”! Greit betyer “helt okay”, så att si kjempegreit er som att si “Jätte-helt okay” på svensk. Pass på det hvis dere reiser til Norge noen gang.

Så nå, farvel Solbakken! Takk for denne tida! Og en gang for alle, undskyld min dårlige norsk…

Dagens norske ord: vifte
(betyder fläkt)