Vad jag gör här egentligen

Ja, det kanske är dags att lägga in några förklarande ord om vad jag egentligen har för mig i Kenya. För att göra en lång historia kort är jag här tillsammans med min kamrat och projektledare Karolina Hagegård för att studera, designa och konstruera biogasanläggningar på den kenyanska landsbygden. En skillnad mot svenska anläggningar är att de här inte syftar till att framställa fordonsbränsle utan gas till matlagning. Det finns tre orsaker till att föra in biogas här:

1. Trädbeståndet på den kenyanska landsbygden har nästan försvunnit, eftersom den växande befolkningen hugger ner mer och mer träd för att kunna laga sin mat. Ett torrare klimat skulle göra det hela ännu mer allvarligt. Trädskövlingen leder även till ökad erosion, ökenspridning och att välbehövlig skugga försvinner. Biogaseldning kan ersätta en del av vedeldningen.

2. Rötresten som blir över när gasen bildats fungerar utmärkt som gödsel på åkrarna. Den är effektivare än kemiska konstgödsel, som dessutom är dyra och påfrestar miljön.

3. Genom att använda mänsklig avföring i biogasanläggningar istället för att uträtta sina behov i så kallade ”pit latrines” (som i princip består av ett hål i marken som grävs igen när det är fullt, så att grundvattnet kontamineras av bakterier och grejer). På så sätt bryts det ner och hygieniseras, så att de skadliga patogenerna dödas i processen. En av de vanligaste dödsorsakerna här är att folk blir sjuka av kontaminerat dricksvatten.

Tanken med de biogasanläggningar vi ska formge och bygga (Karolina som jobbat med projektet ett tag har redan byggt ett par stycken) är att de ska vara billiga, lätta att bygga och förstå sig på, och kunna konstrueras av material som går att få tag i lokalt. På så sätt kan en familj bygga och äga sin egen biogasanläggning, och sprida tekniken vidare till andra famiiljer.

Kommer i senare inlägg att berätta mer om hur själva anläggningen fungerar. Just nu befinner jag mig i Nairobi, och måste sova snart eftersom vi ska upp tidigt imorgon. Kommer inte att ha så bra internettillgång här, men jag ska försöka skriva så ofta jag har möjlighet.

Varning för farliga föräldrar!

Idag tog jag en lång promenad. Tänkte gå mot det berg som jag tror är Granberget, det högsta berget här i Sør-Odal. På vägen dit passarade jag genom ytterkanten av kommunens huvudort Skarnes, och gick där förbi en låg- och mellanstadieskola. Jag har sedan jag kom hit tyckt att luften i Skarnes är dålig (på grund av riksvei 2 som passerar igenom samhället) men när jag gick förbi den här skolan höll jag på att tappa hakan.

En lång lång bilkö stod med mullrade motorer precis vid kanten av skolgården! Jag undrade först varför den stod där, om det hänt nån olycka eller om nån fått motorstopp. Sen insåg jag att det inte alls var en bilkö. Det var en lång lång rad med föräldrar
som väntade på sina barn. Med motorn på! Det var säkert 40 bilar där! Alla stod med påslagna motorer och släppte ut avgaser ungefär i andningshöjd för de hundratals barn som lekte på skolgården två meter därifrån. Jag höll andan när jag gick förbi för det luktade totalt avgasbäver.

Hur tänker man som förälder när man gör så? Tänker man överhuvudtaget? Vill man skydda sina barn från att behöva ta den hemska bussen, och istället gasa ihjäl dom? Jeg skjønner ikke!!

Man borde utföra lite civil olydnad och byta ut alla bilarna mot nedanstående bilmodell.

img_48955f4585499

Dagens norska ord: snømus
(betyder vessla)