Gulerøtter og sjampinjonger

Attans, nu missade jag bussen till Oslo med två minuter. Man ska alltid kolla i god tid när bussarna går, det ska jag lägga på minnet. Men nu när jag ändå har missat den och får vänta på nästa kan jag ju berätta lite vad det är jag sysslar med här egentligen.

Min examensuppgift består av att utföra en miljöutredning av Solbakken Folkehøyskole, där jag nu bor. Utredningen innebär att jag undersöker alla skolans miljöaspekter, det vill säga alla sätt som den påverkar miljön och människors hälsa. Exempelvis deras energianvändning, uppvärmning av hus, transporter, kemikalieanvändning, radonhalter, rutiner, policys, hur de följer miljölagstiftning, oljeeldning, avfallshantering och så vidare. Och det är spännande! Mitt intryck är att den stora massan i Norge inte är lika medveten om miljöfrågor som i Sverige. Ändå finns ganska bra rutiner här på skolan. Søppelsorteringen (avfallssorteringen) funkar bra t.ex., mycket bättre än vad den brukar på svenska skolor.

Men matfrågorna är det si och så med. Maten och mattillverkning står ju för en stor del av människans miljöpåverkan. Men eftersom den fysiska påverkan/utsläppen sker långt ifrån köket där maten tillreds kan det vara svårt att göra en koppling till att det man äter påverkar miljön och klimatet. Detta förstår svenskar ganska bra i regel, men i Norge verkar inte den debatten ha tagit sig riktigt. Så jag håller på att lära kjøkkenpersonalet här att laga vegetariskt. Det är konstigt att folk som jobbar i storkök och har gjort det i flera år inte kan näringslära. Det är ju inte så att det är svårt. En av ”bambatanterna” frågade mig på allvar om det verkligen var nyttigt för vegetarianer att bara äta grönsaker. Hallå liksom.

Skolans matsal, kortet är taget med suddig mobilkamera.
Skolans matsal, kortet är taget med suddig mobilkamera.

Så nu håller jag på att lära dom vegetarisk matlagning! Har skrivit en lista på alla möjliga kikärtor, böner, linser, sojaprodukter och så vidare som kan tänkas behövas, som de har börjat beställa nu. Planen är att servera helvegetariskt en dag i veckan. Tjoho! Detta ligger ju egentligen lite utanför min uppgift, men man kan ju passa på att göra vad man kan när man är här.

Dagens norska ord: Bøttekott
(betyder städskrubb)

Adjö Sverige! Hei Norge!

Så var det dags. Klockan kvart över tio imorgon går jag på en buss som ska ta mig upp till Oslo. Därifrån ska jag ta mig till den lilla orten Skarnes ungefär två timmar norr om Oslo, och det är där jag ska hålla hus de kommande 6-7 veckorna.

Jag kommer att bo på Solbakken Folkehøgskole, där jag ska utföra en miljöutredning. Det innebär att jag ska titta på energianvändning, avfallsrutiner, uppvärming, kemikalieanvänding, miljömedvetenhet hos personal och elever och så vidare. Miljöutredningen gör jag som mitt examensarbete på kandidatnivå. Så till jul kan jag förhoppningsvis ta ut min examen…

Men fram tills dess är lång tid! Nu väntar en spännande period av folkhögskoleliv, norska, utredningsklurigheter och akademiska funderingar. Dessutom har jag hört att det spökar i huset där jag ska bo…

Så här såg en del av skolan ut i somras när jag var där och hälsade på:

revyskolen6

Så efter att ha hängt i Bohuslän i 24 år har det blivt dags för mig att ta ett kliv åtminstone liiite längre ut i världen. Det ska bli jävligt kul faktiskt. Men lite ont gör det ju förstås att lämna vänner, både gamla och nya, i och omkring Göteborg.

Motorvägar, moderater och män

Förbifart Stockholm. Sveriges största, mest omfattande och dyraste vägbygge någonsin. Året är 2008. Då borde man väl kunna lita på att projektet är väl underbyggt. Eller?

Jag såg på Uppdrag Granskning igår. För att göra en lång historia kort bidrar projektet ”Förbifart Stockholm” till ökad trafik på de flesta vägsträckor, mera utsläpp, längre resor, ökade kostnader, sämre förutsättningar för kollektivtrafik och – kanske intressantast av allt – inte alls några minskade restider. Konsultbolaget som tagit fram uppgifterna åt Vägverket säger det rakt ut. Det står i kalkylerna. Ändå har vägverket tagit beslut om att just detta projektet ska genomföras.

ko_buss_400_175

Jag läser ju just nu miljörätt och tentapluggar för fullt, så huvudet är fullt av miljökonsekvensbeskrivningar, tillståndsförfaranden, miljösanktionsavgifter och tillsynsmyndigheter. Det finns mycket väl tilltagna regler i miljöbalken som ALDRIG skulle tillåta ett sånt bygge. Så hur kan det ändå vara på gång? Regeringen har röstat igenom ett olagligt projekt! Varför tänker inte de inblandade ”Nä, det här funkar inte. Vi gör nåt som bevisligen funkar istället. Typ trängselavgifter och utökad kollektivtrafik.” istället för att tänka ”Det här funkar inte. Vi bygger det ändå.” Det känns som nån jäkla bananrepublik!

En annan sak slog mig när jag såg programmet. Alla intervjuade i de olika instanserna som var inblandade i projektet var män. Den enda kvinnan som blev intervjuad var Maria Wetterstramd, i slutet av programmet, efter själva inslaget om Förbifart Stockholm. Och hon sa tamigfan de smartaste sakerna i hela programmet.

Kött och moral

Jag hade en väldigt intressant och givande diskussion idag med en god vän. Och just den delen av diskussionen jag ska fokusera på här handlar om vegetarianism. Det här inlägget är dessutom en fortsättning på det Almina Isberg skrev på sin blogg igår.

Det här med köttism och vegetarianism väcker så många känslor. Men låt mig klargöra en sak från början; för mig har mitt matval ingenting med moral att göra. Det har ingenting med duktigthet att göra. Eller hur bra någon är som människa. Att jag väljer att äta vegetariskt beror på att jag mår bra av det. Det beror på att det känns rätt för mig, och på att jag känner att jag bidrar till något större genom att göra det valet. För mig spelar det ingen roll om jag eller någon annan väljer att aldrig äta kött, bara äta det ibland, bara vissa sorter, eller hur man nu väljer att göra. Det är ointressant. Det som spelar roll är vad man vill med att äta som man gör.

Min vän, och många med henne, känner sig ofta påhoppad för sitt val att äta kött. Hon berättade om en kurs hon varit på (med Grön Ungdom) där bara en enda kille gått ut med att vara köttätare. Den stackarn fick ständigt försvara sitt ställningstagande från påhopp från de övriga ungdomarna på kursen. På samma sätt har min vän känt sig tvingad att försvara sitt köttätande i olika situationer och mått dåligt av detta.

Och jag förstår det. Det är obekvämt att bli påhoppad och behöva försvara sig. Särskilt när det gäller en sån känslig livsstilsfråga som vad man äter. Och jag tycker det är helt fel att skuldbelägga en person för vad hen äter.

6-Mat

Men det finns vissa saker som komplicerar det hela. För det första, men inte viktigast, är att situationen oftast är tvärtom. Det gick knappt en dag under min gymnasieperiod utan att jag blev påhoppad i matsalen, med att jag åt kaninmat, var töntig, inte förstod, och med förolämpningar i allmänhet. Som vegetarian är man som standard ständigt tvungen att försvara sitt val. I Sverige idag är kött standard. Vegetarisk mat är nåt alternativt. Som köttätare är man van att allt ska vara anpassad för en. Som vegetarian blir man snabbt härdad och van vid att få utstå det ena och det andra och ibland få gå hungrig.

Återigen vill jag påpeka att det är fel att skuldbelägga nån för vad hen äter. Slutsatsen av ovanstående stycke är att man inte kan sluta kritisera vårt samhälles höga köttkonsumtion med hänsyn till att det är obekvämt och obehagligt att bli ifrågasatt.

Den andra komplikationen är att köttkonsumtionen inte går ihop resursmässigt. Oavsett hur vi resonerar, skuldbelägger och prioriterar kan vi inte äta så mycket kött som vi gör idag. Vi lever över vår materiella förmåga. Om vi vore en tredjedel så många människor på jorden som vi är idag, så kanske det hade gått. Men kött är så resurskrävande att producera, att vi bokstavligen orsakar svält, giftutsläpp, utarmning av jordar och resurser och skyndar på växthuseffekten genom den höga köttkonsumtion som finns i västvärlden. Och det här är inte moral! Det handlar inte om vad som är rätt eller fel! Det är matematik. Det är logik. Det är politik. I förlängningen är det också solidaritet. Oavsett vilka moraliska aspekter vi lägger på det är 2+2 fortfarande 4.

Det här inlägget blev alldeles för långt. Men om du orkat hela vägen hit, så läs också dessa sista ord; Ingen av oss har nån skuld för vad vi äter. Ingen av oss ska skämmas för den lunch vi åt. Vi väljer själva vilka fighter vi väljer att ta. Det behöver inte handla om mat.

Vi har ingen skuld.
Men vi har ett ansvar.