Akta dig jävligt noga för countrymusik!

I min jakt på ett eget liv och en pånyttfödd identitet det senaste halvåret har jag bland annat försökt förnya och utvidga mitt musiklyssnande. Det har lett till att jag fått upp ögonen för tre tidigare okända artister, som jag nu lyssnar till nästan dagligen. Dessa tre är, i bakvänd ordning:

På tredje plats… Loreena McKennitt!

Loreena

Blev nyligen introducerad till denna artist av en vän. Sjunger keltiskt material på ett ganska klassiskt keltiskt sätt, som är helt överjordiskt vackert. Blandar eget och traditionellt material, och för in element som känns indiska och arabiska. Spännande och vackert!Och på andra plats kommer… Carrie Hassler & Hard Rain!

carriehasslerhardrain

Jag hörde en låt av Carrie Hassler på radion, och blev med ens blixtförälskad! Har aldrig tidigare lyssnat nåt direkt på country/bluegrass, men har det senaste året blivit alltmer nyfiken. Lugna låtar blandas med riktig hardcore-bluegrass, med banjo- och steelguitarsolon som får en att undra om det är anatomiskt möjligt att spela så fort. Carrie Hasslers röst och texter är helt fantastiska. Men förstaplatsen knips av… Raymond och Maria!

raymondmaria

De har mig veterligen inte släppt nån skiva sen 2006, men jag har missat dom totalt med undantag för tröjlåten när den kom (som gjorde att jag klistrade fast mig vid radion redan första gången jag hörde den). Så kom jag över deras första skiva och smälte totalt. Köpte deras andra från CDON, och var ohjälpligt fast. Jag kan inte beskriva vad det är med dem som förtrollar mig så totalt, men kanske är det deras naivistiska och lite sorgsna sångstil kombinerat med enkla med geniala gitarrkomp och underligt vackra texter som är så gott som befriande från kärlekstemat.

Ute på hal is

I helgen var det dags för en ambitiös fotosession. Jag och min vän tillika kollega Isabel Evers behövde bilder att använda inför våra poesi- och visföreställningar som vi sysslar med. För detta ändamål anlitade vi fotografen Rosalie Haglund och bokade in en dag. Sagt och gjort. Jag och Rosalie tar bussen från Göteborg ut till Härryda, närmare bestämt Wendelsbergs folkhögskola, där Isabel håller till. Sen slängde vi på oss lite fina kläder, gjorde en sista panikansning av skägget, och gav oss ut i den svinkalla men vackra Wendelsbergska naturen. Här följer ett par av fotona vi tog.

snygg-isbild

n696868450_1311273_8881

n634582492_1701911_6358

När vi en pizza senare kom tillbaka in till Göteborg var det lagom till avgången för veckans Israel-ut-ur-Gaza-demonstration. Vi gick med i tåget, som uppgick till över 8000 demonstranter. Från Götaplatsen tågade vi, ner längs Avenyn, till Gustav Adolfs torg. Där avslutades det hela med tal.

Men nånting kändes lite fel. Det är klart att alla 8000, inklusive talarna, vill ha slut på kriget i Palestina, men ett litet stick av obehag kändes ändå i maggropen när man ropade ut genom den tinnitusframkallande ljudanläggningen att vi helhjärtat stödjer den palestinska motståndsrörelsen. Gör vi verkligen det? Det är klart att vi stödjer det palestinska folkets kamp för fred, men stödjer vi raketerna? Stödjer vi självmordsbombarna? Det fanns inget utrymme för definitioner.

Ansvaret ligger på Israel. Så långt är vi nog överens. Det är Israel som har resurserna, ekonomin och rörelsemöjligheterna. Palestinierna är ett hungrande, uppskrämt och illafaret folk som likt vargar trängts undan från sitt land. Men innebär det att det palestinska våldet (som förvisso är relativt marginellt) är rättfärdigat? Varje palestinsk raket som riktas mot israelerna ger Israel ytterligare en ursäkt att fortsätta kriget. Varje självmordsbombare skrämmer det israeliska folket att fortsätta stödja ett krig som de egentligen vet är fel. Det gör det svårt för mig att säga att jag stödjer den palestinska motståndsrörelsen. Och oavsett om det palestinska våldet är rättfärdigat eller inte kan man fråga sig; är det bra?

Det är hos Israel ansvaret ligger. Men den svartvita Israel-är-mördare-Leve-Palestina!-retorik som användes i lördags skrämmer mig faktiskt lite.

Att bli remixad

Det var nån som sa till mig en gång, att man inte är känd artist förrän folk börjar remixa ens låtar. Det kanske man ska ta med en nypa salt (snubben var DJ), men om det stämmer så är det rätt kul, för det har dykt upp en remix på min och Gräsrotsorkesterns gamla hit Vissa Tänker Andra Tankar! (Eller gamla och gamla, den är väl ett år ungefär).

Lyssna själva! Det är Ross Linscott och Einar nånting som ligger bakom. Lägger även in en länk till originalet så man kan jämföra.
Vissa tänker andra tankar – remix by Mr Skyman & RSK
Vissa tänker andra tankar – original

Framsidan på originalsingeln.
Framsidan på originalsingeln.