Spotta ut kärnorna

OK, läget är såhär:

Sverige och de flesta svenska politiker har ÄNTLIGEN insett att vi måste minska vårt överdrivna energislöseri. Produktionsföretag har insett det, organisationer, privatpersoner, you name it. Nya tekniska produkter ploppar upp hela tiden, med allt mindre effektbehov. Bra va?

Ja, det är faktiskt en jättebra utveckling! Så långt. Det är oerhört smart av oss att minska vår energianvändning, inte bara av miljöskäl, utan även av ekonomiska, sociala och hälsomässiga själ. Liksom av säkerhetsskäl, eftersom ett samhälle med högt energiberoende är mycket mer sårbart, såväl militärt som för andra hot (t.ex. epidemier och naturkatastrofer).

Men då kläcker Vattenfall och ett antal svenska allianspolitiker den strålande idén att kraftigt bygga ut kärnkraften! (SVT 091109) Våra svenska kärnkraftverk har nämligen stått i många decennier och tillhör nu den mera skabbiga kärnkraftsparken i världen.

Forsmark. Foto: Teknik 360
Forsmark. Foto: Teknik 360

Jag menar, här har vi världens chans att fasa ut våra risiga gamla kärnkraftverk, och ersätta dem med hållbara tekniker som är anpassade förr tredje årstusendet. Så varför då ÅTERINVESTERA i den gamla kärnkraftstekniken och på så sätt knyta upp Sverige i ett energiberoende som bland annat innefattar att vi måste ha uran som bryts i namibiska dagbrott (med en miljöpåverkan jag knappt vill tänka på)?

Snälla Vattenfall, Maud Olofsson med flera: Tänk efter! Vi har redan världens största energianvändning per capita. Vi behöver inte öka den ytterligare. Vad vi behöver är att göra oss kvitt energiberoendet och bygga en hållbar framtid.

Maria is the shit

Jag lyssnade av nån anledning på partiledardebatten på radio förut. Har ju tagit en paus från det politiska, och jag var precis på väg att stänga av radion när Lars Ohly och Göran Hägglund bråkade som värst om vems parti som bar störst skuld till den ökade arbetslösheten. Men av nån anledning (kanske att jag satt på bussen och inte hade nån bra bok med mig) stängde jag inte av.

Plötsligt hade Maria Wetterstrand begärt ordet. Det tog lång tid för henne att ta sig till talarstolen, kanske hade hon suttit långt bak i plenisalen, men när hon började prata… Shit, plötsligt insåg jag varför jag är intresserad av politik överhuvudtaget. Rakt på sak, utan personliga påhopp, vasst, genomtänkt och jävligt vettigt. På de två minuter hon pratade gick jag från småsur och lite uppgiven till glad och taggad! Jag till och med applåderade när hon var färdig, till mina medresenärers förvåning.

Inte för att Maria Wetterstrand är den enda vettiga politikern, hon är ju ett språkrör för ett stort antal människor, men alltså… Jävlar vad grym hon är.

Utvik i Metro

Häromdan var Gräsrotsorkestern med i Metro! Ganska skickligt av ett band som inte har funnits på ett år. För nästan exakt ett år sen gjorde vi nämligen våra sista spelningar, på La Couronne i Malmö samt på Hausmania i Oslo. Ack, det var tider det. Men medlemmarna lever uppenbarligen, som denna artikel visar. Klicka för att läsa hela.

Bild-15

Första maj-tåg på två hjul

I år kommer jag inte att marschera under några fanor. För att visa på den enskilde medborgarens ansvar och makt, samt vikten av att omfattande beteendeförändringar, för att skapa ett hållbart och solidariskt samhälle, kommer jag att demonstrera på cykel. En cykeltur på nio mil, närmare bestämt. Från Högsbohöjd i Göteborg till Viks Ödegärde på Tjörn. Den ungefärliga resvägen syns nedan:

Gbg-tjorn

Färden kommer bland annat att gå igenom hela Kungälv, kommunen som vi jobbar med i vår nuvarande fallstudiekurs. Dags att gå från teori till praktik och inte bara prata om framtidscenarier och visioner, utan handgripligen slita cykeldäck på Kungälvs cykelleder, trottoarer och landsvägar, alltmedan vårsolen strålar och den friska luften fyller lungorna. Aahh!

…ty kedjan och pedalen åt alla lycka bär!

Jesus och Mr. Bean

Jepp. Det är namnen jag och Karolina går under. När det kommer två wazongo till lilla Ugunja måste de ju ha namn från wazongo man känner till. Alltså blev jag Jesus och Karolina Mr. Bean.
Nu kommer en väldigt intressant grej. Byar i u-länder utmålas ofta i media som eländiga hålor där folk svälter, inte har vatten, inte har nån framtid och mest går omkring och lider. Jag hade själv nån slags mental bild inspirerad av en scen i Monty Pythons ”Holy Grail”, av en by där alla sitter och klafsar i leran, samlar ihop spetälskeliken, och dunkar bibeln i huvet. Men allt det där är så inte sant det kan bli!

Folk här lider inte. Man svälter inte, även om det säkert förekommer på liknande platser. Framför allt finns här framtidstro. Massor av utvecklingsprojekt drivs ständigt av oerhört drivna, skickliga och tålmodiga kenyaner. Finns här elände? Nej, bara ett och annat strömavbrott.

ugunjagata

Jag skulle till och med vilja påstå att folk är lyckligare här än hemma i Sverige. Folk ler mer, blir uppriktigt glada av att träffa sina vänner (och oss), oroar sig i mycket mindre utsträckning och enligt folk jag pratat med händer det knappt att nån blir deprimerad här. Barnen springer runt och leker, går i skolan, gymnasiet, på universitetet…

Överhuvudtaget har jag blivit av med så mycket fördomar. Det är klart att jag logiskt har vetat att hudfärg inte påverkar intelligens, brottslighet osv, men nu har jag även fått uppleva det. Jag har också fått en så mycket klarare bild av vad som VERKLIGEN orsakar såna saker. Saker som utbildning, ekonomiska möjligheter och politiska och ekologiska förutsättningar.Den materiella standarden här är mycket lägre än hemma. Många har inkomster på 100-150 shilling om dagen (motsvarande knappt 10-15 kr) och en alldeles för liten andel av kvinnorna lönearbetar. Klyftorna mellan låg- och höginkomsttagare är enorma. Detta leder såklart i att det är mycket svårt att utveckla landet i avseende på infrastruktur, demokrati, utbildning osv, eftersom alla dessa delar förutsätter varandra och resurserna inte räcker till så mycket mer än att ge mat för dagen för de flesta.
Så till vårt projekt.

Vi har satt samman en grupp på fyra personer utöver mig och Karolina som är ansvariga på plats för biogasprojektet. Denna grupp har regelbundna möten och under veckan som kommer nu startar vi byggnadsarbetet. Imorgon tar vi matatu till Kisumu för att få tag i kritiska byggnadsdelar.

Jag var igår ute och hälsade på en bonde vars fält vi ska få en massa gräs ifrån. Gräset ska vi använda för att bygga en isoleringskammare så att reaktorn ska kunna jobba under så konstant temperatur som möjligt.

Vi har också varit och besökt föregångaren till den reaktor vi ska bygga nu. Testreaktorn Karolina byggde för två år sedan på Nyasanda Secondary School. Tyvärr var det inte mycket kvar av den, eftersom projektet den gången aldrig vann engagemang hos lärarna (dock hos eleverna, som var väldigt seriösa) så att anläggningen efter ett tag togs isär och snoddes delar ifrån.

nyasanda

Imorgon lämnar vi ifrån oss datorn, vilket innebär att det kan bli svårt för mig att skriva fler inlägg. Men sitt tätt.

Kalle Anka och hans manliga vänner

Som så många år förut hade jag bestämt mig för att inte titta på Kalle Anka i år, men som vanligt kunde jag inte låta bli att titta lite i alla fall. Jag kom in mitt i Tjuren Ferdinand, och kom på idén att jag skulle göra en könsanalys av filmerna. Bara en enkel analys av vilket kön personerna i filmen har, och huruvida de har traditionellt kvinnliga eller manliga roller. Häng med!

Tomteverkstan – enbart män. Dock några kvinnliga dockor. De får sitt hår permanentat.
Kalle Anka i djungeln – de figurer som går att avgöra kön på är enbart män.
Askungen – kvinnlig huvudperson. Hennes stora mål är att få en vacker klänning. Dock en del aktiva kvinnliga möss.
Musse på camping – enbart män. Dock en kossa i en scen.
Lady och Lufsen – en kvinnlig och en manlig huvudperson. Lady är dock mest söt och rodnar (och heter dessutom sitt kön!). I övrigt bara män.

Djungelboken – enbart män

Snövit – kvinnlig huvudperson. Hon hon blir underhållen och uppvaktad av övriga roller, som samtliga är män.

Tjuren Ferdinand – enbart män, med undantag för Ferdinands kossamamma. Och en kvinna som kastar en blombukett i en scen.

Robin Hood – enbart män i samtliga talade roller. Alla soldater och andra kollektiva roller är män. En kvinnlig kanin sitter på en kärra i slutet. Plus Marion då, som rodnar och passivt får en ring satt på sitt finger.

Plutos julgran – enbart män. Piff och Puff kan möjligen tolkas som kvinnor, om man inte visste sen andra serier att de är killar. Dessutom sjunger Mimmi i slutscenen, medan Kalle och Långben spelar instrument.

Sammanfattningsvis är väl ungefär 90-95% av rollerna killar, beroende på hur man räknar, och samtliga tjejer har passiva roller som Lady eller Askungen, som bara förläget blir uppvaktade av killarna (alternativt är dom kossor).

robin

Hur fan kan vi påstå att vi uppfostrar våra barn med en jämställd syn på tjejer och killar? Flera generationer har vuxit upp med Kalle Anka på julafton, och från noll års ålder fått lära sig via roliga tecknade filmer att det är killar som är standardkönet (varför skulle annars 95% av rollerna vara killar?) och att tjejers roll är att passivt uppvaktas av killarna.

Fattar ni hur djupt det här sitter i vårt samhälle?? Det är läskigt, jag förskräcks gång på gång. Ursäkta att jag blir så uppeldad, men det är sånt som verkligen gör mig sån. Det är inte så att jag fördömer Kalle Anka på julafton, men det ger en väldigt tydlig bild av hur mansnormativt vårt samhälle är, till nackdel för både kvinnor och män.

kalleanka

Vad vill jag då med det här inlägget? Jag vill visa på hur vi, allra oftast omedvetet, tillmäter kvinnor och män olika egenskaper som vi förväntas följa. Detta är till nackdel för både kvinnor och män, eftersom båda påtvingas egenskaper som bara vissa individer har. Vi ger dessa roller till våra barn innan de ens vet att det finns kvinnor och män.

Som positiv avslutning kan jag ju säga att den nya filmen Bolt som visades en snutt ur, visserligen hade övervikt av män, men det fanns faktiskt kvinnliga aktiva roller. Så nånstans har vi väl kommit.

Lokalförsörjningsförvaltningen lurar dina barn!

Okej, hur ska jag nu fortsätta efter denna dramatiska rubriksättning? Kanske såhär. Jag var för ett tag sen med och tog fram ett pedagogiskt material som skulle delas ut i Göteborgs för- och grundskolor. Vi var ett gäng fysikstudenter från universitetet som skrev om olika aspekter på växthuseffekten och vad varje person kan göra för att påverka. Min del i det hela handlade om livsmedel och hur vi påverkar genom den mat vi äter. Som bekant står köttindustrin för ungefär 20% av världens samlade växthusgasutsläpp, vilket är mer än hela transportsektorn (FAO, 2006)!

Detta stycke har lokalförsörjningsförvaltningen valt att helt stryka från det färdiga materialet! Även avsnittet om avfall och konsumtion, som en vän till mig skrev, är borttaget. Konsumtionen är förmodligen den absolut viktigaste miljöfrågan som överhuvudtaget existerar. Däremot finns gott om råd om hur man ska hälla tandbortvattnet i ett glas istället för att borsta under rinnande vatten, och tänka på att duscha kortare tid. Detta är självklart bra grejer, men det är pluttiga småsaker som är totalt marginella i jämförelse med vikten av att minska vår konsumtion eller att ifrågasätta köttindustrin.

klimp

Det känns som att vi vuxna stillar vårt samvete, genom att samtidigt svika våra barn. Vi lurar dom att vi inte står inför större förändringar än att borsta tänderna i ett tandborstglas. Vad ska vi svara när de blir äldre och frågar oss ”Men herregud morsan, varför sa ni ingenting?!? Nu är det ju försent!”.

Dessutom krävde vi (miljöfysikstudenterna) att få se materialet innan det trycktes, så att det tolkats rätt, men det glömdes tydligen bort av lokalförsörjningsförvaltningen.

Det är våra barn som kommer att få leva med konsekvenserna av vårt handlande (i dubbel bemärkelse). Hur kan vi vara så oansvariga att vi censurerar för dom hur vi förstör deras framtid? Vi gör det inte för deras skull. Vi gör det för att det är för obehagligt för oss att ta upp frågorna med våra barn. Istället blundar vi och lämpar över skiten på dom. Usch vad arg jag blir.

Uppdatering dagen efter: Ja, nu har jag lugnat ner mig lite. Det stod mycket bra i materialet. Men varför inte säga hela sanningen istället för bara en liten bit av den?

Motorvägar, moderater och män

Förbifart Stockholm. Sveriges största, mest omfattande och dyraste vägbygge någonsin. Året är 2008. Då borde man väl kunna lita på att projektet är väl underbyggt. Eller?

Jag såg på Uppdrag Granskning igår. För att göra en lång historia kort bidrar projektet ”Förbifart Stockholm” till ökad trafik på de flesta vägsträckor, mera utsläpp, längre resor, ökade kostnader, sämre förutsättningar för kollektivtrafik och – kanske intressantast av allt – inte alls några minskade restider. Konsultbolaget som tagit fram uppgifterna åt Vägverket säger det rakt ut. Det står i kalkylerna. Ändå har vägverket tagit beslut om att just detta projektet ska genomföras.

ko_buss_400_175

Jag läser ju just nu miljörätt och tentapluggar för fullt, så huvudet är fullt av miljökonsekvensbeskrivningar, tillståndsförfaranden, miljösanktionsavgifter och tillsynsmyndigheter. Det finns mycket väl tilltagna regler i miljöbalken som ALDRIG skulle tillåta ett sånt bygge. Så hur kan det ändå vara på gång? Regeringen har röstat igenom ett olagligt projekt! Varför tänker inte de inblandade ”Nä, det här funkar inte. Vi gör nåt som bevisligen funkar istället. Typ trängselavgifter och utökad kollektivtrafik.” istället för att tänka ”Det här funkar inte. Vi bygger det ändå.” Det känns som nån jäkla bananrepublik!

En annan sak slog mig när jag såg programmet. Alla intervjuade i de olika instanserna som var inblandade i projektet var män. Den enda kvinnan som blev intervjuad var Maria Wetterstramd, i slutet av programmet, efter själva inslaget om Förbifart Stockholm. Och hon sa tamigfan de smartaste sakerna i hela programmet.

Makten och maten

Nu blir det miljö och hållbarhetspolitik!

Som alla som inte bott under en sten de senaste åren förhoppningsvis har uppfattat måste vi ifrågasätta vår livsstil för att kunna bygga ett hållbart samhälle. Och en av de viktigaste frågorna är vad vi äter. Köttproduktion leder till mer utsläpp, mer resurförbrukning, mer bekämpningsmedel och antibiotika, och mindre mat till de som sedan ska äta, än vegetarisk matproduktion. Det vet vi redan och behöver egentligen inte diskuteras ytterligare.

Hur lätt är det då att lite smidigt sådär glida över från sin gamla tråkiga köttkonsumtion till en spännande vegetarisk konsumtion? Mjaa, rent ekonomiskt är det faktiskt ganska klumpigt. Man kan ju tycka att griskött, som kräver stora ytor för foderframställning, djurfabriker för djurhållningen, antibiotika och droger för att djuren ska överleva tillräckligt länge för att slaktas, och sedan slakttransporter och slaktförfaranden, borde vara dyrare för mig som konsument att köpa, än exempelvis sojaschnitzlar, som består av sojabönor. Men det är det inte!

korvosaker

Som ni ser på bilden är kilopriset för sojaprodukterna ungefär 3-4 gånger högre än för köttprodukterna! (Förpackningarna innehåller 900 g respektive 300 g) Hur kan det vara billigare att ge sojabönorna som foder till grisar, för att sedan föda upp och slakta dessa, än att äta sojabönorna direkt??

Detta, mina damer och herrar, kan betraktas som en effekt av det ekonomiska system vi så blint förlitar oss på. Långt ifrån allt går att skylla på marknadsekonomin, men det här visar på att systemet inte fungerar. Marknadens lagar är otillräckliga för att skapa ett hållbart samhälle, och den osynliga handen är alldeles för klumpig.

Jag är medveten om att jag förenklar nu. Exempelvis är bönor, kikärtor, linser osv i sin ”fria form” relativt billigt, och dessutom mer flexibelt och förmodligen även nyttigare än ”sojaprodukterna”, men som jämförelse med halvfabrikatet varmkorv är halvfabrikatet sojaschnitzlar fullt jämförbart.

Dagens överdrivna köttproduktion är ohållbar, både miljömässigt, ekonomiskt och djurrättsligt. Och vi konsumenter handlar gärna det som är billigt. Så visst vore det smart med någon form av köttavgift? Utformad som en skatt eller nåt annat smart. Det var allt för idag!