Det är är en väldigt ostrategiskt vald tidpunkt att skriva ett blogginlägg på, eftersom jag om 14 minuter ska ta spårvagnen in till stan och sen åka upp till Stockholm. Jag kommer i ett senare inlägg försöka summera upp 2008, men nöjer mig på grund av tidsläget med att konstatera att 2009 åtminstone till en början kommer att vara ett år på resande fot. Under de första tre månaderna kommer jag, om allt går i lås, ha satt min fot i sammanlagt sex länder.
Stockholmsresan kommer att bli en liten uppvärmning, som ska användas för att inmundiga och skapa kultur. Ajöss så länge.
Og idag prøver jeg å skrive et innlæg helt på norsk, uten hjelp fra ordbok! Dette er den siste dagen jeg er her i Hedmark. Det er snø overalt her, og en følelse av jul begynner og indfinne seg. Jeg var ansvarlig for morgensamlingen denne morgen, og passede pa å si hei da til eleverne. Og synge en sang, om julenisser og reinsdyr. Dere som hørt meg innen vet hvilken sang jeg mener.
Omtrent fem uker har jeg vari her nå. Jeg er fornøyd med tida på Solbakken, og arbeidet mit er nesten ferdig. Jeg håper kjøkkenet kommer fortsette lage vegetarmat en gang i uken, og at det blir godt.
Bygningen til høyre er Elisabethstua, mit hjem de seneste fem uker.
Spisede pizza nere på byen igår, med foreldrerne mine. Og da skønnte jeg hvorfor jeg ikke har spist ute noen gang tidligere i Norge. En pizza kostet 120 kroner. Norske kroner. Tilsvarende omtrent 140 svenske… Og da var det uten drikke. Drikken kostet 40 norske kroner til, tross at det var brusvand… Totalt 185 svenske kroner, sammenlignet med omtrent 60-70 kroner i Sverige. Icke noe for en fattig student.
Nå er det kun en siste ting å fortelle. Jeg skal knuse en myte som svensker har om Norge. Og det er… at IKKE NOEN i Norge sier “kjempegreit”! Greit betyer “helt okay”, så att si kjempegreit er som att si “Jätte-helt okay” på svensk. Pass på det hvis dere reiser til Norge noen gang.
Så nå, farvel Solbakken! Takk for denne tida! Og en gang for alle, undskyld min dårlige norsk…
Attans, nu missade jag bussen till Oslo med två minuter. Man ska alltid kolla i god tid när bussarna går, det ska jag lägga på minnet. Men nu när jag ändå har missat den och får vänta på nästa kan jag ju berätta lite vad det är jag sysslar med här egentligen.
Min examensuppgift består av att utföra en miljöutredning av Solbakken Folkehøyskole, där jag nu bor. Utredningen innebär att jag undersöker alla skolans miljöaspekter, det vill säga alla sätt som den påverkar miljön och människors hälsa. Exempelvis deras energianvändning, uppvärmning av hus, transporter, kemikalieanvändning, radonhalter, rutiner, policys, hur de följer miljölagstiftning, oljeeldning, avfallshantering och så vidare. Och det är spännande! Mitt intryck är att den stora massan i Norge inte är lika medveten om miljöfrågor som i Sverige. Ändå finns ganska bra rutiner här på skolan. Søppelsorteringen (avfallssorteringen) funkar bra t.ex., mycket bättre än vad den brukar på svenska skolor.
Men matfrågorna är det si och så med. Maten och mattillverkning står ju för en stor del av människans miljöpåverkan. Men eftersom den fysiska påverkan/utsläppen sker långt ifrån köket där maten tillreds kan det vara svårt att göra en koppling till att det man äter påverkar miljön och klimatet. Detta förstår svenskar ganska bra i regel, men i Norge verkar inte den debatten ha tagit sig riktigt. Så jag håller på att lära kjøkkenpersonalet här att laga vegetariskt. Det är konstigt att folk som jobbar i storkök och har gjort det i flera år inte kan näringslära. Det är ju inte så att det är svårt. En av “bambatanterna” frågade mig på allvar om det verkligen var nyttigt för vegetarianer att bara äta grönsaker. Hallå liksom.
Skolans matsal, kortet är taget med suddig mobilkamera.
Så nu håller jag på att lära dom vegetarisk matlagning! Har skrivit en lista på alla möjliga kikärtor, böner, linser, sojaprodukter och så vidare som kan tänkas behövas, som de har börjat beställa nu. Planen är att servera helvegetariskt en dag i veckan. Tjoho! Detta ligger ju egentligen lite utanför min uppgift, men man kan ju passa på att göra vad man kan när man är här.
Två dagar. Så lång tid har jag nästan vart i Skarnes nu. Jag hade ju inte tänkt den här bloggen skulle handla om personliga känslor och sådär, i alla fall inte i första hand, men det här får väl bli ett litet undantag.
För vilken omställning det är att byta land. Trots att det är till vårt lilla grannland Norge. Fast är väl egentligen inte själva landbytet som är grejen. Snarare handlar det väl om att plötsligt tappa fotfästet och inte längre kunna stå på nånting som man tidigare kunde stå på. Alla här är folk jag aldrig tidigare träffat, och stämningen på folkhögskolor som den jag bor på är som alltid väldigt speciell och intensiv. Och så pratar alla norska såklart.
Till och med norska, som är ett språk som jag egentligen kan, räcker för att bygga upp den där lilla lilla distansen till andra. Den där distansen som kan uppkomma till exempel mellan oss blåögda knäckebrödssvenskar och invandrare som har brytning. Det här är samma grej. Det är nog ganska mänskligt. Inte så att man ska accepera att det är så, men det är nyttigt att ha känt på.
Jag bor på ungefär 4 kvadrat (se bilden ovan), varav det mesta är en säng. Där sitter jag på sängkanten (det får inte plats nåt skrivbord) och funderar på vad jag egentligen håller på med. Här lämnar man Göteborg, som är en stad jag känner till väl och där jag har många kontakter och vet hur saker och ting funkar, för att slå sig ner i Sør-Odal, en liten kommun i västra Hedmark, där man inte har en enda koppling till nånting alls. Vad ska jag göra här? Har jag nåt att komma med? I mina anteckningar står det att jag ska utföra en miljöutredning på Solbakken Folkehøyskole, så jag antar att det är det jag ska göra. Men först måste jag landa här bland alla 20-åriga norska revyskuespillere, og alt annat som hører til. Men det går nog ganska bra. Det er gøy her.
Så var det dags. Klockan kvart över tio imorgon går jag på en buss som ska ta mig upp till Oslo. Därifrån ska jag ta mig till den lilla orten Skarnes ungefär två timmar norr om Oslo, och det är där jag ska hålla hus de kommande 6-7 veckorna.
Jag kommer att bo på Solbakken Folkehøgskole, där jag ska utföra en miljöutredning. Det innebär att jag ska titta på energianvändning, avfallsrutiner, uppvärming, kemikalieanvänding, miljömedvetenhet hos personal och elever och så vidare. Miljöutredningen gör jag som mitt examensarbete på kandidatnivå. Så till jul kan jag förhoppningsvis ta ut min examen…
Men fram tills dess är lång tid! Nu väntar en spännande period av folkhögskoleliv, norska, utredningsklurigheter och akademiska funderingar. Dessutom har jag hört att det spökar i huset där jag ska bo…
Så här såg en del av skolan ut i somras när jag var där och hälsade på:
Så efter att ha hängt i Bohuslän i 24 år har det blivt dags för mig att ta ett kliv åtminstone liiite längre ut i världen. Det ska bli jävligt kul faktiskt. Men lite ont gör det ju förstås att lämna vänner, både gamla och nya, i och omkring Göteborg.
