Vem är Emanuel?

Jag debuterade som vissångare när jag var femton år, med en lånad gitarr på en hårdrockskonsert. Det kunde blivit världens kortaste musikkarriär, men det visade sig var helt rätt, och på den vägen är det. Nu, efter femton år, sex skivor av varierande kvalitet och några hundra spelningar har jag hittat nån slags stil som jag tycker om.

Ofta spelar jag i olika politiska sammanhang, som på manifestationer, möten, föreläsningar och seminarier, men också på helt vanliga konserter, viskvällar, festivaler, bibliotek, klubbar eller på gatan. Man skulle kunna beskriva det jag gör som berättande indiepop, smygpolitiska barrikadvisor eller vid första anblicken lättlyssnad tonsatt poesi, men varför krångla till det? Jag sjunger visor.

När jag började sjunga och spela var det mesta argt och politiskt. Man skulle kunna säga att jag började i punk-fasen. Sedan gick jag över i en flummig, surrealistisk stil där inget hängde ihop (Cirkus Miramar-fasen), följt av en mer konkret och ganska humoristisk period där allt var skojfriskt. Denna tredje fas skulle man kunna kalla för den studentikosa spex-fasen. Som tur var gick även den över, och jag är nu inne i nån slags ganska enkel och rak indiepopsfas, där jag krånglar till saker och ting så lite som möjligt och ser till att det svänger så mycket som möjligt. Det är fortfarande politiskt, det är fortfarande poetiskt och det är fortfarande ganska humoristiskt, men nu går det att lyssna på, och ibland till och med att njuta av.

För mig har målet aldrig varit att bli heltidsmusiker. Jag har alltid tänkt att för att skriva bra låtar måste man uppleva andra saker, som inte har med musik att göra. Ägnar man sig bara åt musik har man till slut bara det att skriva om, och då blir låtarna tråkiga. Det är ungefär som med politik, att om man bara är politiker och inte gör nåt annat för länge så tappar man efter ett tag greppet om verkligheten. Det kanske inte funkar exakt så, men för mig är det ändå viktigt att ägna mig åt något annat än bara musik. Så jag jobbar som miljövetare, och ägnar en stor del åt mina dagar åt frågor som inspirerar mig till nya låtar.

Emellanåt skriver jag också annat än musik. Ett par av mina noveller är publicerade hos förlaget Swedish Zombie, en diktbok är publicerad hos Typ förlag och en roman är på gång. Det mesta av det finns att få tag på här på sidan.

Det var la det. Men för skojs skull – några nedslag i min musikaliska historia, mellan 1999 och 2016.