I somras hade jag inget jobb. När jag efter 18 månaders praktik fick min lärarexamen fanns inga pengar att anställa för. Ett utlyst lärarjobb gick till en annan sökande i sista sekunden. Så jag förberedde mig för en höst med all tid i världen för skrivande och självförsörjning. Dessutom kunna ta hand om hälsan, motionera och röra mig. Himla kul ändå! Det varade ungefär tolv timmar, sen ringde rektorn och undrade om jag ville ha ett miljösamordnarjobb istället, och undervisa lite parallellt? Javisst, sa jag och tänkte att skriva får jag göra senare. Nu är det senare.
Min projektanställning tog slut vid nyår och jag är i samma situation som i somras, det vill säga – kavlar upp ärmarna för att skriva. Blir det så den här gången? Under de två första veckorna på 2026 har det bara dykt upp lite sporadiska lärarvikariat, vilket jag inte har nåt emot. Så länge jag får lite utrymme över. Det är flera projekt som är på gång just nu:
Johanna Nejhanna ska få en uppföljare till hösten. Den går under arbetsnamnet Johanna Johonna (see what I did there?) och första utkastet blev klart i julas. Nu sitter jag spänt och väntar på kommentarer från min förläggare.
En ny spänningsroman är färdigskriven och mer eller mindre redo att skickas till förlag. Man skulle kanske kunna kalla det för en kriminalthriller där handlingen kretsar kring en miljöinspektör som retar upp fel personer och dras in i saker som får honom att ifrågasätta mer än ett av sina livsval. Arbetsnamn är Kaizer.
En helt ny berättelse är på synopsisstadiet. Den lutar åt mer åt fantastikhållet än det jag skrivit det senaste, vilket känns lite som att komma hem. Utan att avslöja nåt om handlingen kan jag nämna att arbetsnamnet är Trollsådd.
Så ja, där har vi väl nuläget. I den bästa av världar skulle jag hoppas på att få hålla på med lite musik också. Det kliar i fingrarna och mer än en idé snurrar i huvudet, men i dagsläget med småbarn osv har jag motvilligt insett att jag måste prioritera.
Det sagt, expect good things to come.