astronomi – Sida 2 – Emanuel Blume

Vad har jag gett mig in på??

Som några känner till har slutade jag sista september min anställning som produktansvarig för Bra Miljöval. Det berodde på att vikariatet jag haft löpte ut och jag kände till redan innan att anställningen inte skulle sträcka sig längre. Så jag tänkte att det är ju ett perfekt tillfälle att utnyttja.

Under tre-fyra års tid har jag haft en idé till en bok som legat och grott i huvudet. Jag kom på idén när jag jobbade på Slottsskogsobservatoriet, och sen dess har intrigen utvecklats mer och mer under åren. Och så fick jag av min vän Johanna reda på att det finns en rörelse som heter NaNoWriMo, som är löst sammansatt över hela världen och som går ut på att varje inblandad person skriver en bok under november månad. Åtminstone försöker.

November är ju perfekt!! tänkte jag, och några veckor senare hade jag bestämt mig. Så nu skriver jag för glatta livet. Definitionen på bok är enligt NaNoWriMo en sammanhängande textmassa på minst 50000 ord. Lyckas man skriva detta på en månad utses man till “vinnare”. Det kan alltså finnas hur många vinnare som helst och det är ingen tävling mot varandra inblandat. Än så länge ligger jag i fas.

Vad skriver jag då?

Jag vill inte avslöja för mycket detaljer, men i stora drag rör det sig om en scince fiction-historia. Den utspelar sig i början av 2100-talet, i en värld där medeltemperaturen stigit mellan 3,5 och 4 grader på hundra år. Befolkningen på planeten har minskat kraftigt på grund av svält, stormar, naturkatastrofer och bränder som ödelagt mycket av länderna kring ekvatorn. Saharaöknen sträcker sig upp till Spanien och Södra Frankrike, och större delen av Europa är en sönderslagen savann som ömsom dränks i översvämningar och ömsom utsätts för extrem torka och värmebölja. Jordens befolkning bor till största delen i Ryssland, Kanada, Skandinavien och på Grönland. Både Grönland och Antarktis har till stora delar blivit av med sina istäcken och har fått växande bosättningar. Hela planeten är djupt nere i en spiral av desperation, ekologisk och ekonomisk kris, krig och kriminalitet. Sverige, som räknas som en av världens sista demokratier, har en befolkning på ca 60 miljoner.

På nyårsnatten 2105 upptäcks ett nytt objekt på natthimlen. Det man först tror är en komet visar sig vara en så kallad planetarisk nomad, en planet som blivit utkastad ur sitt solsystem innan det stabiliserats. Och den är på väg i en bana som tar den rakt genom solsystemet. En liknande forskningsmöjlighet har aldrig någonsin funnits i mänsklighetens historia.

Men att ordna en hisnande dyr forskningsexpedition i en tid av kaos är kontroversiellt. Anton Othiambo, astrofysiker från Luleå universitet, är en av de som väljs ut till uppdraget. Men vad döljer egentligen den dimhöjda planeten? Besättningen kommer att göra upptäckter som, om de kommer tillbaka till Jorden, kommer att förändra mänsklighetens livsåskådning för all framtid. Men planeten visar sig vara farlig, och även inom besättningen finns krafter vars syften är höljda i dunkel.

Detta var en kort liten trailer jag skrev nu på några minuter. Men jag har gett mig tusan på att bli färdig med ett utkast till december. Nu jävlar.

EMANUEL DISSAR – del 25: Klotter

Vad är väl bättre att avsluta maj månad med, än ett äkta gubbstruttigt dissinlägg? Den här gången handlar det nämligen om klotter.

Och jag vet att jag trampar i ett känsligt område här. Det är skillnad på klotter och klotter, grafitti och graffiti, konst och konst. Att försöka sätta en fast skiljelinje mellan bra och dåligt klotter skulle jag säga är omöjligt, men jag ska ge ett tydligt exempel på dåligt klotter som ställer till det och gör mig ledsen.

Ta en titt på bilden ovan. Staket, galler, taggtråd. Är det ett fängelse? En befästning? Fort Alamo? Nix, det är observatoriet där jag jobbar till och från. Vi har haft så mycket problem med klottrare och sabotörer (som t.ex. slår sönder glasrutor, eldar på taket, sparkar sönder ventiler, osv) att vi har varit tvungna att sätta upp allt det här. Det ser ju helt sjukt ut. Våra besökare som kommer för att titta på utställningarna och i teleskopen undrar vad det är för galna saker vi försöker dölja genom att ha satt upp allt det där. Suck.

En väldigt stor del av observatoriets ekonomi går åt till klottersanering och reparationer. Pengar som kunde gått teleskop och bättre öppettider. Blärk. Detta är ett exempel på dåligt klotter.

Men för att balansera upp vågen igen måste jag också ge exempel på att det finns fint klotter och graffiti. Det här lilla huset går jag t.ex. förbi varje gång jag ska ta mig till studenternas hus, vilket är ganska ofta.

Skitfint! Mycket roligare än en grå liten låda. Det där är vad jag kallar konst.

Tredje dagen

Så var det dags för den tredje dagen i studion, och likväl den sista i den första inspelningsomgången. Vi blev klara med fyra grunder i onsdags, fyra igår och har idag fem stycken kvar. Det bör vi fixa, allt är repat och det mesta är ganska enkla grejer.

Det är farligt att ropa hej innan man är över saker och ting, men jag är enormt nöjd med hur det gått hittills. Låtgrunderna vi spelat in (Det är faktiskt jag, Ljugareblues, Spårvagnsvisan, Katterna i Minamata, Vända blad, Hinna ifatt, Alver och dvärgar samt Indien och Norge, låter så mycket bättre än något jag ens varit i närheten av att spela in hittills. Men det är väl inte så konstigt kanske, med tanke på hur överjävligt vassa människor jag har att göra med.

Sådär, dags att ge sig av till studion.

Apropå ingenting, så kom jag på att jag lovade att länka till radioprogrammet vi sände från Nordstan i söndags, så fort det fanns ute. Här kommer det, det är jag och Gunnar och Katja som sitter och diskuterar astronominyheter mitt i Nordstan. Spännande grejer blev det också!

Lyssna här!

Världens sämsta dag att försova sig

Idag vaknade jag klockan 11 vid av ett sms. Det var Katja som undrade var jag var. Vi hade bestämt att träffas före elva för att snacka ihop oss inför en liveradiosänding vi skulle göra i Nordstan. Jag fick lite smått panik. Kastade mig i duschen, rafsade ihop mina anteckningar och sprang ut till spårvagnen. Möp. Nästa vagn om 14 minuter. Just det ja, söndag. Jag sprang tillbaka hem och slet åt mig min cykelhjälm.

Femton minuter och tre avhoppade cykelkedjor senare var jag på plats i Nordstan. Vi skulle börja sända om 20 minuter. Men Gunnar och Katja var på plats och på rekordtid samlade vi ihop vad som skulle göras, snackade ihop oss med teknikerna och blev utrustade med mikrofoner.

Men hur det än var gick det bra! Vi snackade astronomi i nästan en timme inför massor av åskådare plats och såklart våra lyssnare. Ska länka till programmet så snart det är upplagt på internet.

Nu ska jag äta pizzarester från igår. Frukost hanns inte med.

Einsteins trädgård

Det blir ett kort inlägg idag, för om en stund ska jag ta bussen till TV/Radio-huset på Hisingen, där jag tillsammans med Gunnar Sporrong och Katja Lindblom ska prata astronomi i nästa avsnitt av Einsteins trädgård i P4 Göteborg. Vi var med i ett avsnitt i höstas, och nu är det alltså dags igen!

Jag tror att själva programmet kommer att sändas nu på torsdag, men det kan vara nästa torsdag eller någon av de kommande.

Så länge kan man lyssna på Science Fiction-radion, som sänds i Radio AF i Lund. Där handlar det om Science Fiction varje måndagskväll klockan 22, och jag brukar medverka ungefär tio minuter i varje avsnitt som astronomikorrespondent. Nu senast pratade vi om japanska hjälterymdsonder.

Edit: Sci-Fi-radion finns inte kvar på radioaf.se, men alla program finns fortfarande att hitta här.

Enceladus, det nya svarta

Dags för ett astronomiinlägg igen! Jag har börjat skriva lite för Populär Astronomi, och kan inte låta bli att dela med mig lite ur en spännande artikel jag håller på att skriva tillsammans med Katja Lindblom. Enceladus, en av Saturnus månar, har länge setts som en ganska tråkig och händelselös måne. Men nu har Cassini, rymdsonden som har kretsat runt Saturnus sedan 2006, hittat nya spännande grejer!

Det verkar som om Enceladus kan innehålla ett hav av flytande vatten under ytan. Eftersom den är så liten (bara 750 km i diameter! Vår måne är ca 3500 km i diameter) och så långt från solen borde den ha kylts av och frusit för länge sedan, men tidvatteneffekter från Saturnus kan göra att den faktiskt värms upp inifrån, så att ett hav kan finnas under markytan.

Dessutom tittade Cassini nyligen närmare på de sprickor vid sydpolen som upptäcktes redan av Voyagersonderna för flera decennier sedan. Det visar sig att dessa sprickor sprutar ut någon form av iskristaller, vilket tyder på att det händer komplicerade saker under ytan! Man har även sett vulkaner på andra delar av månen.

I ljuset av detta kan man tycka att vår egen måne är ganska tråkig. Men det är tur att vi har den i alla fall. Utan den hade något mer avancerat liv förmodligen aldrig kunnat utvecklas på Jorden, men det är en annan historia som vi kan ta en annan gång.

Ytterligare en musikgenre jag aldrig trodde jag skulle gilla…

För två år sedan chockade jag mig själv genom att inse att jag faktiskt uppskattade country/bluegrass. Och inte bara uppskattade, jag kunde inte sluta lyssna på det! Fioler, mandoliner, växelbas och steelguitars, mmm, vilket vackert ljud!

Och nu har det hänt igen. Och egentligen är det väl rätt kul. Det här med att börja lyssna på musikgenrer man tidigare aldrig gillat. Den här gången handlar det om electronica, det vill säga elektronisk musik, ofta analog, som är släkt med såväl techno och trance som med konstmusik. Den som fick mig att inse storheten hos denna genre var den franska electronica-virtuosen Jean Michel Jarre (Tack Gunnar för tipset!).

Som den musiknörd jag är kunde jag naturligtvis inte låta bli att försöka mig på genren själv. Och som den rymdnörd jag är kunde jag inte låta bli att använda mig av riktiga ljudinspelningar från landningen på Saturnus måne Titan, med sonden Huygens, som genomfördes för några år sedan. En landning som avslöjade följande utomjordiska landskap:

Ljuden är radarljud och atmosfäriska upptagningar. Resten är sånt jag spelar på min lilla Casio-keyboard här hemma i Majorna (och på ett akustiskt instrument också faktiskt!).

Lyssna genom att klicka här!

Gunnar, Katja, Einstein och jag

Jag glömde ju skriva att jag tillsammans med mina rymdkollegor Gunnar och Katja besökte radiohuset häromsistens och var med i P4-programmet Einsteins trädgård. Vi pratade om rymdfärder, svarta hål och asteroider som kan krocka med jorden. Bland annat. Reportern valde att fokusera ganska mycket på de ekonomiska problem vi har uppe på observatoriet. Eftersom vi inte får något stöd någonstans ifrån och det mesta arbete är ideellt är det lite skralt med pengar. Det roliga är att vi efter reportaget har fått erbjudande om ekonomiskt stöd lite varstans! Vilket är jättekul, för då kan vi ha mer öppet och göra fler roliga grejer, tjohooo!

Programmet hette alltså “Einsteins Trädgård”, och är ett vetenskapsprogram i P4.

Klicka här för att lyssna på programmet. När du kommit till sidan, välj sändningen mellan 11.00-11.30. Programmet börjar ungefär 10 minuter in i sändningen.

Intervjuad i Västekot

Så var det dags igen. Intervjun som en SR-journalist gjorde för en vecka sen eller två sändes tydligen inte förrän idag. Det är alltså jag som pratar om “Göteborgs nya rymdradiokanal” som reportern kallar oss. (Eller Emanuel Blome, som hon kallar mig).

Såhär ser vi alltså ut, vi som gör Slottspod. Från vänster har vi Gunnar Sporrong, jag och Katja Lindblom.

Dessutom var det en intervju om oss på Populär Astronomi-bloggen i början av oktober. Det ni!

Klicka här för att höra intervjun i Västekot. (Ungefär en halv minut in i inslaget)

Klicka här för att läsa intervjun på PopAst-bloggen.

Att fylla år i rymden

Gissa vem som ringde imorse? Jo, Sveriges Radio P4! De ville göra en intervju om Slottspod, radioprogrammet om astronomi som jag spelar in tillsammans med Gunnar Sporrong och Katja Lindblom!

Nu har det gått ett år sedan vi spelade in första avsnittet av Slottspod på observatoriet i Slottsskogen. Det som började med nervösa diskussioner om alldeles för avancerade ämnen, inspelat med en iPod, har nu utvecklats till en fullfjädrad populärvetenskaplig radioshow om astronomi!

Och i morse ringde dessutom Sveriges Radio och ville göra en intervju! Den kan höras i eftermiddag någon gång i P4. Vid fyra-femtiden om jag minns rätt. Men medan du väntar på det, eller om du läser det här efter att det sänts (även om det säkert går att höra på www.sr.se) kan du lyssna på själva jubileumsavsnittet av Slottspod.

Klicka här för att höra jubileumsavsnittet direkt.

Eftersom det är en podradio-sändning (därav det lite töntiga namnet Slottspod) går det att prenumerera på programmet så att du automatiskt får hem programmet till datorn och mp3-spelaren, om du har en sån. Klistra bara in adressen

www.emanuelblume.se/slottspod/slottspod.xml

i iTunes eller något motsvarande program så får du nya nummer automatiskt varje månad!