Noll koll på cykelvägar

Jag cyklar mycket. Året runt. Då lär man sig vilka situationer i trafiken som är farliga, när man kan trampa på och när det gäller att ta det lugnt. I går svängde till exempel en bil ut precis framför näsan mig från en parkering så att jag fick ställa mig på bromsen och var på väg att få sladd i gruset.

Men oftast upplever jag faktiskt inte bilarna som det knepigaste i cykeltrafiken, utan de gående. För ett år sedan ungefär gick fyra barnvagnar i bredd på vägbanan i Slottskogen. Ungefär två meter av vägbanan var kvar till vänster om den yttersta. Jag började cykla om, men när jag hade ett par meter kvar gjorde den yttersta barnvagnsföraren en skarp sväng åt vänster med barnvagnen, utan att ens kasta en blick över axeln. Jag kastade om styret, smällde in i trottoaren (ja, det fanns en trottoar), vurpade och rullade ett varv. Barnvagnsförarna ropade “Se dig för!” och “Hur kör du?! Ser du inte att här är barn?!” Jag mumlade förlåt och klättrade upp på cykeln igen.

I vintras, när cykelbanan var täckt av is, körde jag på en fotgängare vid Masthuggstorget. Jag hade ögonen på henne, hon hade gått längs trottoaren en längre bit, men så plötsligt, när jag bara var två meter bakom, svängde hon ut i cykelvägen. Helt utan förvarning, utan att se sig för. Den gången hade jag inte en chans. Trots att jag hade saktat ner (det sitter i ryggmärgen numera att göra det när folk är i närheten, även om det finns en separat cykelbana) men krockade ändå med henne och fick en utskällning.

Nu till pudelns kärna. Det är uppenbarligen väldigt svårt att vara medveten om vad som är cykelväg och vad som är gångväg. Det yttersta beviset för detta fick jag igår, när cykelbanan förbi Bältesspännarparken var avspärrad med följande skylt.

cykelbanafail

Inte ens Trafikverket har koll på vad som är cykelväg och vad som är gångväg! När cykelvägen spärras av hänvisas de gående till gångvägen istället.

Det här illustrerar vad jag vill komma fram till. Det är inte lätt att hamna rätt. Jag hamnar också fel ibland, både när jag går och när jag cyklar. Därför efterlyser jag en tydligare skyltning! På så sätt slipper vi bli arga och riskera att skada varandra!

Sen, ibland, vore ju en ökad uppmärksamhet bland gående på sin plats också. Cyklister kan också ha bristande uppmärksamhet, men jag både cyklar och går mycket i stan och upplever att problemet främst ligger hos de gående. Både från sadeln och trottoaren har jag sett folk bli arga på förbifarande cyklister, muttra “Hur fan tror de att de kör?!” när de i själva verket är ute och promenerar på cykelbanan. Vilket, som bilden visar, uppenbarligen är ett lätt misstag att göra som det ser ut nu.

Det är tanken som räknas

Under hösten har jag varit med i en tävling som heter Skriv för planeten, som går ut på att man ska skriva en låt på “miljötema”. Den ska bedömas av en jury och sen, om man har tur, gå vidare till en finalkonsert i början av december. Nu gick jag inte vidare till finalen, men jag är nöjd med låten!

Jag tycker det kan vara ganska knepigt att skriva “miljölåtar”. Väldigt många som gör det skriver på ungefär samma sätt; ett slags allmänt rädda-den-stackars-miljön-och-stackars-isbjörnar-och-om-vi-bara-hjälps-åt-och-tänk-på-barnen-tema. Man försöker ofta göra en ny We are the World, vilket jag kan tycka i regel blir ganska tråkigt. Det är en bra låt, men den är ju för fasen redan skriven. Tusentals gånger.

We-are-the-world

Det är som att jo, vi vet att vi måste hjälpas åt och vi vet att isbjörnarna ligger illa till. Det behövs inte ännu en låt om det, det finns redan flera tusen. Vad jag istället fick lust att skriva var en låt som handlar om nåt konkret och svårt. Nåt som känns. Alla kan ställa upp på och hålla med om att vi ska hjälpas åt och rädda världen. Men vad är det som gör att det går så långsamt? Vad är det vi bråkar om?

Det var så jag kom på idén till låten som jag kallar för Tanken som räknas. Den handlar om någon som efter många år kommit på att något man tyckt om, kanske rentav älskat, hela sitt liv, får hemska konsekvenser. Och som nu bestämt sig för att nu får det vara slut. Även om det gör ont i hjärtat. För det är ju det som gör miljöomställning så svårt. Att vi måste bryta känslomässiga band med saker som betyder mycket för oss.

Här kommer inspelningen! Den blev lite slarvig, för jag ville bli klar på så kort tid som möjligt. Och en granne klagade på att jag väsnades så sången är en ganska tystlåten förstatagning. Men det är tanken som räknas!

Klicka på knappen här ovanför för att lyssna. Texten kommer här:

det är inte lätt för mig att säga det här
men nu har jag bestämt mig
jag vill göra slut
fast jag upplevt så mycket med dig är jag inte kär
det är så mycket jag fattar nu
som jag inte förstod förut

som hur hård du varit
så tung och så kall
jag är trött på det nu
din kyliga yta av plast och metall
snälla du
jag är trött på ditt tugg
hur du jämt går på tomgång
vareviga dag
nu ser jag igenom din putsade lack
vad du egentligen menade när du sa

att det är tanken som räknas
du vill tanka dig full
varva loss och komma i gasen
du ljög när du sa det var för frihetens skull
det var gifter vi hällde i glasen

du påstod att ett och ett halvt ton metall var för min säkerhet
att jag skulle klara mig bra om det small
tack för den
av den som det small med
skulle bara bli kvar
en förstörd liten smet
ett och ett halvt ton metall som gör mig osårbar
var det som var säkerhet?

men det värsta av allt är vad du har spytt ut i så många års tid
jag har hostat och flämtat
försökt att stå ut 
för din skull
luften är full med ozon
atmosfären med koldioxid
ändå upprepar du
så som alltid förut
att du är nödvändig och ansvarsfull

och att det är tanken som räknas
fyll fler oljefat!
du vill tända på alla cylindrar
och du skiter väl i ett förändrat klimat
men det finns faktiskt en sak som hindrar

för jag har hittat en annan
jag har träffat en ny
som varken behöver bensin eller bly
som har sadel och styre och struntar i servon och spakar
så du kan ta din kaross
det är slut mellan oss
för jag har vinden i håret och blicken i skyn
din tid är förbi
jag kan höra hur fogarna knakar

tro inte nu att det inte betytt nåt
det vi haft, du och jag
utan dig kanske inte min lägenhetsflytt blivit av
utan dig kanske resan till fjällen i vintras blitt stökig och svår
men skitsamma om alternativet är fjäll utan snö om femtio år

så farväl till besiktning, till bilskatt och blinkers och bilbatteri
farväl till parkeringshus, p-böter, pumpar och plåt
farväl till passat, peageot pontiac, porsche
er tid är förbi
och försök inte lura mig mig med vackra ord
jag vet precis vad du vill åt
när du säger

att det är tanken som räknas
det går jag inte på!
jag är trött förmildrande fraser
det här är mitt slutliga sista hej då
och behåll dina växthusgaser

för jag har hittat en annan
jag har träffat en ny
som varken behöver bensin eller bly
som har sadel och styre och struntar i servon och spakar
så du kan ta din kaross
det är slut mellan oss
för jag har vinden i håret och blicken i skyn
din tid är förbi
jag kan höra hur fogarna knakar

Bli blåst av kommunen!

Jag blev så glad när jag såg den här reklamfilmen från Trafikkontoret i Göteborg! Det är Knut Agnred som försöker pumpa sin cykel och får hjälp av en skäggig chalmersprofessor, och i slutändan är det reklam för de kommunala cykelpumparna som finns runt omkring stan nu för tiden.

En bekant påpekade att det är ju faktiskt inte hjulet man pumpar (Knut sjunger Hjul, hjul, pumpa ditt hjul i slutet av filmen) utan däcket. Så jag var tvungen att spinna vidare på (h)julsångstemat och skriva om Deck the Halls till Däck med hål.

däck med hål är svårt att pumpa
falalalala lalalala
man får vingla runt och skumpa
falalalala lalalala

men så fort du lagat läckan
falalala lalalalala
tar du dig den korta sträckan
falalalala lalalala

till en pump nånstans i staden
falalalala lalalala
Haga, Chalmers och Arkaden
falalalala lalalala

vart du än i staden vänder
falalala lalalalala
finns en pump i alla gränder
falalalala lalalala

Hin Håle och hens bilar

I GTs ledare häromdan skrev Peter Hjörne om bilen i storstaden, och hur den, som han uttryckte det “…inte är något påfund av Hin Håle, kanske inte ens ett nödvändigt ONT, utan rentav något bra“. Hela ledaren går att läsa här.

Jag och min vän och kollega Agneta ställde oss frågan för vem han behövde påpeka detta. Texten i övrigt handlade om hur fel det är att peka ut bilen som ett problem i staden, eftersom det finns folk som är beroende av den och “varken kan eller vill cykla eller åka kollektivt“. Här kommer vårt svar, som faktiskt blev publicerat i dagens GP. Dock kortade de ner texten så att den blev något rörigare, och skrev en fånig rubrik. Följande kunde man dock läsa i GP i morse:

Skarmavbild 2012 09 26 Kl  09 21 23

Klicka på bilden ovan för att läsa den i en bättre storlek. Det något lustiga valet av illustration gjordes av GP-redaktionen. Den dumma rubriken likaså.

Det är intressant hur folk ofta tolkar en skepsism mot massbilism i städer som att man vill förbjuda varenda bil helt och hållet. Argumentet att “det finns faktiskt människor som inte klarar av att cykla eller åka kollektivt, ska de bara ruttna i sina lägenheter?” får man höra skrämmande ofta. Det är klart att folk inte ska behöva ruttna i sina lägenheter. Men det rör sig om en mycket liten andel av befolkningen, så därför är det heller inga problem att dessa använder bil.

Under min tid i Ugunja, Kenya, hade inte ens en procent av människorna tillgång till bil. Men inte fasen ruttnade de i några lägenheter. Vår kollektivtrafik och våra cykelmöjligheter är redan många gånger mer bekväma än deras. Varför skulle vi vara så mycket sämre på att cykla och åka buss än kenyanerna? Svaret, gissar jag, är att det är vi inte. Däremot är vi fast i bilnormen.

Under vår text fanns en insändare som handlade om Göteborgs cykelbanor, att de inte är byggda för pendlingscyklister utan för “promenadcyklister” som har betydligt lägre hastighet. Ett mycket bra påpekande, som bör tas på allvar.

Skarmavbild 2012 09 26 Kl  15 28 02

Och, apropå cykeltemat måste jag återigen spela min nya låt om att cykla på liv och död i Göteborg:

Det var nära ögat…

Igår cyklade jag från min lägenhet i Majorna till mina föräldrar på Tjörn. Ungefär i höjd med Angeredsbron var jag med om en ganska läskig, något ironisk och en smula farlig händelse.

Det som gör den ironisk är att jag ju har skrivet en låt där en rad lyder “Du krånglar dig emellan, trots bilförarnas grymt, sätter fart längs trottoaren och hinner få en skymt, av en stadsjeep som svänger fram på vägen framför dig, du ställer dig på bromsen, hinner inte stanna! Nej!” och detta var EXAKT vad jag råkade ut för igår.

Jag kom cyklande från Göteborgshållet, på den kombinerade cykelbanan och trottoaren. En bit framför mig ser jag en stor bil komma från en utfart. Den stannar innan den kör ut på vägen och jag tänker att vad bra, då väntar den in mig, den har ju väjningsplikt.

ford-exursion

Men när jag är ungefär 10-15 meter ifrån utfarten, och cyklar med en ganska hög hastighet, så kör bilen plötsligt ut rakt framför mig! Detta alltså EFTER att ha stannat! Jag tvärbromsar med både fot- och handbromsen och försöker samtidigt väja, med resultatet att cykeln svänger runt, och mitt bakhjul till slut dunkar i stötfångaren under bilens bakdörr. Det är precis så jag lyckas hålla mig upprätt.

Bilen stannar igen och jag får en blick och en vinkning från föraren, som sedan kör därifrån.

Något darrig fortsatte jag trampa hem till Tjörn.

Så, en vädjan till alla bilförare; Snälla, titta inte bara efter bilar när ni kör ut från en utfart! Speciellt inte om utfarten korsar en cykelbana…

And now – something COMPLETELY different!

Nu smiter jag från stan ett par dagar. Måste få lite distans till den här skivinspelingen. Om en timme hoppar jag på cykeln och cyklar upp till Tjörn.

Gbg-tjorn

Ovan syns färdplanen. Sist jag kollade var det ungefär 9 mil. Ska bli skönt att få använda hela kroppen lite, och inte bara fingrarna, på strängarna eller tangenterna.

Kan dock inte låta bli att smyga in ett par foton från i onsdags, när vi spelade in blås. Det blev bättre än jag trodde, och jag trodde det skulle bli grymt bra. Det här kommer att bli en sån hejdundrande skiva!

Foto: Isabel Evers
Foto: Isabel Evers
Foto: Isabel Evers
Foto: Isabel Evers

Jag ska bli liggist!

Häromdagen nämnde jag liggcyklar, och lovade då att jag skulle berätta mer om dessa i ett senare inlägg. Nu är det dags!

Första gången jag kom i kontakt med liggcyklar var via min vän Per Eric i Uppsala. Han är cykelentusiast i allmänhet och gillar liggcyklar i synnerhet. Så vad är då en liggcykel? Enkelt uttryckt är det en cykel där du ligger ner och trampar. Den blir därför längre och lägre än en vanlig cykel, och man har ett stort bekvämt ryggstöd att luta sig emot. Här är ett foto från ett besök i Uppsala 2007. Per Eric på liggcykeln, jag i cykelkärran, Linn trampar.

liggis1

Det har länge varit svårt att få tag på liggcyklar i Sverige. Man har fått bygga dem själv eller importera från exempelvis Holland. Men de senaste åren har det dykt upp svenska importörer så att man faktiskt kan köpa färdiga cyklar här i Sverige. Det finns mängder av olika modeller, precis som med upprätta cyklar. Några är racingmodeller, andra trekkingmodeller, vissa är enkla varianter för cykling i stan, andra terrängcyklar, och så vidare.

Här är mitt första försök på liggcykel. Vill minnas att det var en ganska svårcyklad racingmodell.

liggis2

Vad är det då för fördelar med att ligga ner och cykla? Jo, här är några:

• Luftmotståndet blir mindre, vilket gör att lättare att cykla snabbt.

• Man får mer kraft i benen, vilket också gör det lättare att cykla snabbt.

• Man sitter/ligger bekvämare än på en upprätt cykel, och får en jämnare belastning på kroppen.

• Man är längre ner och med fötterna före, dvs man flyger inte med huvudet före om man skulle krocka.

En stor följd av dessa fördelar leder till att det helt enkelt går jävligt mycket snabbare med en liggcykel än en sittcykel. Man blir inte trött på samma sätt eftersom man trampar i en bättre vinkel och sitter bekvämare. Per Eric cyklade Uppsala-Göteborg på på en och samma dag. Dagen efter var han med i ett lopp, Hisingen Runt, och jag tror det tog 2 timmar ungefär. 10 mil på 2 h. Då snittar man på 50 km/h. Det är bra.

Det kryllar av dem!

Här kommer ytterligare en uppföljare till det jag skrev om Den stora förnekelsen, boken av Johan Rockström och Anders Wijkman som jag pratat om i ett par dagar nu. I tisdags skrev jag om olika typer av klimatförnekare och igår om deras vanligaste argument. Jag avslutade gårdagens inlägg med att det kryllar av lösningar på alla de här problemen, och efter påtryckning från läsare kommer jag här att ta upp några av de viktigaste.

Vindkraftspark till havs. Jag tog med bilden mest för att jag tyckte den var så vacker.
Vindkraftspark till havs. Jag tog med bilden mest för att jag tyckte den var så vacker.

Jag kommer att dela upp lösningarna lite slarvigt i Beslutsfattare och Individer.

Beslutsfattare

• Många stora miljöproblem idag handlar om att vi överutnyttjar naturresurserna. Det kan vara fiskbestånd, skog, mineraler osv. När företagen som utnyttjar resurserna gör sina ekonomiska kalkyler syns inga kostnader för att man förstör dessa resurser. Ur ett traditionellt samhällsekonomiskt perspektiv tjänar vi på att kalhugga skogar, släppa ut gifter och ge barnen cancer. Detta eftersom det då skapas nya jobb och genereras intäkter som ökar vår BNP. Detta är heltokigt såklart, och en lösning är vad man brukar kalla för att internalisera externaliteterna. Förenklat betyder detta att man “sätter en prislapp” på saker som tidigare inte hade någon prislapp. Ren luft, biologisk mångfald med mera. Det kan vara genom skatter, avgifter och annan lagstiftning. Poängen är att det ska kosta vad det är värt. Det ska löna sig att ta hand om resurserna, inte som idag, att förstöra dem.

• Att införa särskilda avgifter på nyutvinning av “jungfruliga råvaror”. Det handlar om råvaror som inte återbildas eller återbildas extremt långsamt, som metaller, fossila bränslen, uran, osv. Detta ska gynna återvinning av exempelvis metaller, som är enormt mycket mer resurseffektivt än nybrytning.

• Att ifrågasätta den ägandenorm vi har idag. Att köpa och äga saker är inte alltid särskilt bra i ett längre perspektiv. Många varor produceras idag för att hålla ett kort tag och sedan ersättas. På så sätt tjänar producenterna som mest, eftersom de då får sälja mera. Har man istället ett system där kunden inte äger, t.ex. en dator, utan hyr eller lånar på något sätt av producenten, ligger det i producentens intresse att varan håller länge, kan uppgraderas och inte går sönder och behöver bytas ut.

• Grön skatteväxling. Exempelvis kan man minska skatten på vanliga intäkter, men öka med motsvarande mängd på miljöbelastande verksamhet. T.ex. allt som tär på de begränsade naturresurserna.

• Inför minskad arbetstid. Vi har idag ett materiellt överflöd men brist på tid. Vid minskad arbetstid får man mer tid över för sina intressen, sin personliga utveckling, sina vänner och sig själv. Intäkterna minskar, men kan kompenseras av den gröna skatteväxlingen. Detta innebär också att man tvingas tänka över sina konsumtionsvanor.

• Lyssna på vad forskarna säger!! Våga ta obekväma beslut! Forskare har ofta arbetat fram genomtänkta planer och åtgärdsprogram. Ta ansvar som beslutsfattare och följ dessa.

Det finns många många fler exempel, men det här var några av de viktigare.

Hushall

Individer

• Ta aktiva beslut i din konsumtion. Välj tåg framför flyg. Överkonsumera inte. Handla lokalt, rättvist och miljömärkt. Tänk över vad du behöver köpa och vad du istället kan låna, dela eller hyra. Det kommer även att gynna din egen ekonomi.

• Ifrågasätt dina transportvanor. Behöver du ha bil i stan? En bil drar inte bara bränsle, utan tar också upp plats i stan, släpper ut avgaser, kräver enorma mängder naturresurser att producera och utgör en trafikfara. Bilpooler är bra för den som behöver bil nån gång ibland. Cykla går i regel fortare än bil i Göteborg idag enligt min erfarenhet. Även här kan du spara massor med pengar.

• Hur mycket slänger du? Svenskar slänger enorma mängder mat, och det mesta behöver inte slängas. Köp inte mer mat än du vet att du kommer att äta upp. Ofta slängs ungefär 1/3 av den mat man köper in. Och när du slänger, få ändan ur vagnen och sopsortera! Det är så enkelt!

• Vad äter du? Köttproduktion världen över står för mer utsläpp av växthusgaser än all världens fordonstransporter (FAO, 2006). Ändå pratar man mycket mer om bilar än om köttätande. Den hårda sanningen är att köttproduktion är en stor del av orsaken till den globala uppvärmningen. Det betyder inte att alla behöver bli vegetarianer över en natt. Men varje måltid du äter vegetariskt (vilket ofta är nyttigare, mer näringsrikt och billigare) innebär ett minskat tryck på naturresurserna.

• Det där vanliga med att byta ut glödlampor, släcka i rum du inte befinner dig i, inte ha saker på standby och allt det där vi redan kan.

Återigen är det här bara en liten liten andel av alla lösningar. Jag valde här att inte ta upp en massa fiffiga tekniska lösningar. Det kan bli ett annat inlägg.

Cykelhjälmen – en livsfara?!?

Jag hörde en väldigt intressant femton minuters föreläsning av dansk som verkade ha tänkt igenom saker och ting. Han forskade på och arbetade med att förespråka cyklande som alternativ till biltrafik i danska städer.

Det som fick mig att först tappa hakan var att han hävdade att ett av de största problemen för att få människor att cykla mer var cykelhjälmen. Eller rättare sagt, inte cykelhjälmen i sig, utan propagandan om att använda den. Han hävdade att den psykologiska effekten av att uppmanas använda cykelhjälm blir att folk uppfattar cyklande som farligare än det är, och alltså cyklar mindre.

6736_123031757492_634582492_2785708_237131_n
Självporträtt under en paus på en längre cykelresa, någonstans utanför Tanumshede.

Han hade gott om siffror (med referenser som jag inte brydde mig om att skriva ner) för att illustrera sin tes. Exempelvis hade en undersökning visat att det var 14% större sannolikhet att råka ut för en olycka om man hade hjälm än om man inte hade än. Detta har jag läst om tidigare, och förklaras främst av att bilister omedvetet tar mindre hänsyn när de ser att en cyklist har hjälm. (Dock blir ju effekterna av en olycka mindre när cyklisten har hjälm)

En annan siffra den här killen tog upp var att hälsofördelarna med att cykla var i storleksordningen 20 gånger större än hälsoriskerna. Jag förstod det som att detta var utan hjälm. Att då ha hjälmkampanjer som får folk att cykla mindre och se cykling som något som främst förknippas med risker, kan uppfattas som väldigt dumt och kontraproduktivt.

Han hävdade också att den säkerhet som hjälmen bidrar med är relativt falsk. Den testas inte i högre hastigheter, inte för slag som kommer från sidan av huvudet, och definitivt inte för de krafter som det innebär att bli påkörd av en bil.

Här är hela föreläsningen. Den är rolig, på engelska och en kvart lång ungefär. Vill dock säga att man bör ta den med en nypa salt, och inte slänga bort sin cykelhjälm det första man gör. Jag använder hjälm och kommer troligtvis att fortsätta med det. Men det ligger onekligen något i vad han säger.

Vädjan från en cyklist

Jag kom nyss hem från gymmet. Det är lite halt att cykla, men funkar utmärkt så länge man tar det försiktigt. Största svårigheten är att en del av cykelbanorna inte är plogade och sandade, eller att man helt enkelt använt dem som förvaringsplats för snövallen som blir när man plogar vägbanan. Resultatet blir att man på vissa sträckor som cyklist är hänvisad till att använda den ordinarie vägbanan (vilket är fullt tillåtet, så länge det inte är motorväg). Dock händer det allt som oftast att arga bilister tutar och blir sura.

I brist på vinterykelbild tar jag en på när vi cyklade till Köpenhamn häromsistens.
I brist på vinterykelbild tar jag en på när vi cyklade till Köpenhamn häromsistens.

Det värsta är när det ligger en sån här slaskrand i mitten av vägen, svart av avgaser och uppvärmd av bilarna. Någon tutar på en bakifrån och man tvingar sig ut åt höger, upp på kanten av snö, slask och hårdpackad is. Där balanserar man bäst det går medan bilen bränner förbi, korsar slaskranden i mitten av vägen och sänder en kaskad av avgasslask i knät på en.

Just idag blev jag tutad på av en bil som skulle in i en rondell, som jag också var på väg in i. Jag cyklade i kanske 20-25 km i timmen, och ska man in i en rondell, särskilt med det väglaget, bör man inte köra så mycket snabbare som bilist. Ändå tyckte föraren att jag betedde mig väldigt ohyfsat som tog upp så värdefull vägyta, så både han och en arg kvinna som satt på passagerarplatsen gav mig onda ögat och hötte med nävarna när de körde förbi mig.

I ett utbrott av destruktiv kreativitet skrev jag denna text, som nog är att betrakta som åtminstone nåt slags försök till dikt.

*****************

vet du, jag förstår att du blir arg

du har säkert lagt mycket pengar på din fina bil
så mycket pengar
att du har rätt till
vägens hela bredd

jag förstår att du blir arg
när du inte kan köra med full fart in i rondellen
för att en jävla cykel
är i vägen

hade det varit en bil där framför
hade det varit en annan sak
bilar är seriösa!

jag förstår att du blir arg
det måste vara jobbigt
att vara beroende av ett fossilt bränsle
som håller på att ta slut

att veta att
den dagen du inte får tanka
kommer du inte en meter

medan jag
i min otacksamma uppkäftighet
kommer tio mil
på några smörgåsar och ett äpple

och det måste vara jobbigt
att behöva svepa in barnen på trottoarerna
i ett varmt täcke av avgaser
och se koldioxidhalten öka i atmosfären

medan jag
slipper gå till gymmet

det är orättvist
stackars bilist!

jag förstår att du är arg
men vad jag inte accepterar
är att du tutar och hytter med näven åt mig
när du inte kan köra med full fart in i rondellen
för att en jävla cykel
är i vägen