Lokalförsörjningsförvaltningen lurar dina barn!

Okej, hur ska jag nu fortsätta efter denna dramatiska rubriksättning? Kanske såhär. Jag var för ett tag sen med och tog fram ett pedagogiskt material som skulle delas ut i Göteborgs för- och grundskolor. Vi var ett gäng fysikstudenter från universitetet som skrev om olika aspekter på växthuseffekten och vad varje person kan göra för att påverka. Min del i det hela handlade om livsmedel och hur vi påverkar genom den mat vi äter. Som bekant står köttindustrin för ungefär 20% av världens samlade växthusgasutsläpp, vilket är mer än hela transportsektorn (FAO, 2006)!

Detta stycke har lokalförsörjningsförvaltningen valt att helt stryka från det färdiga materialet! Även avsnittet om avfall och konsumtion, som en vän till mig skrev, är borttaget. Konsumtionen är förmodligen den absolut viktigaste miljöfrågan som överhuvudtaget existerar. Däremot finns gott om råd om hur man ska hälla tandbortvattnet i ett glas istället för att borsta under rinnande vatten, och tänka på att duscha kortare tid. Detta är självklart bra grejer, men det är pluttiga småsaker som är totalt marginella i jämförelse med vikten av att minska vår konsumtion eller att ifrågasätta köttindustrin.

klimp

Det känns som att vi vuxna stillar vårt samvete, genom att samtidigt svika våra barn. Vi lurar dom att vi inte står inför större förändringar än att borsta tänderna i ett tandborstglas. Vad ska vi svara när de blir äldre och frågar oss ”Men herregud morsan, varför sa ni ingenting?!? Nu är det ju försent!”.

Dessutom krävde vi (miljöfysikstudenterna) att få se materialet innan det trycktes, så att det tolkats rätt, men det glömdes tydligen bort av lokalförsörjningsförvaltningen.

Det är våra barn som kommer att få leva med konsekvenserna av vårt handlande (i dubbel bemärkelse). Hur kan vi vara så oansvariga att vi censurerar för dom hur vi förstör deras framtid? Vi gör det inte för deras skull. Vi gör det för att det är för obehagligt för oss att ta upp frågorna med våra barn. Istället blundar vi och lämpar över skiten på dom. Usch vad arg jag blir.

Uppdatering dagen efter: Ja, nu har jag lugnat ner mig lite. Det stod mycket bra i materialet. Men varför inte säga hela sanningen istället för bara en liten bit av den?

Nämen kandidaten, goddag goddag goddag!!

Då var det gjort. Jag presenterade mitt kandidatjobb på Botaniska institutionen (som egentligen heter Institutionen för växt- och miljövetenskaper) på Göteborgs universitet igår. Det gick oväntat snabbt och lätt. En redogörelse med powerpointpresentation och sen opponering och publikens frågor på det. Bara inlämningen av (det redan färdiga) arbetet kvar. Så nu kan man snart titulera sig fil.kand, precis som den stilige herrn nedan.

Bild-9

En liten betraktelse… Det här med föreläsningar. Som student lär man sig väl efter några år vilka föreläsningar som är lärorika? Det vill säga de som är roliga. Det är de man lär sig nåt på, för det är roligt att lära sig. Hur många powerpoint-bildspel med avancerade tabeller, formler, beräkningar och långa textmassor har man inte sett? Hur mycket lär man sig egentligen av dom? Och hur kul är dom? Om man inte förstår det när föreläsaren berättar det förstår man oftast inte när samma sak står i tabeller eller långa textmassor heller. Däremot, när bildspelet illustrerar det föreläsaren säger, då börjar det hända nåt! Min presentation blev, och nu låter jag kanske lite skrytig men skitsamma, en av de mer lyckade, tycker jag. Men det berodde inte på att jag gjort ett bättre arbete, utan på att jag visade stora färgglada bilder på det jag pratade om, tillsammans med korta meningar text.

Och så läste jag en limerick också, som inledning på presentationen:

det var en student ifrån GU
som åkte norrut och lämnade EU
till kyla och snö
för att utreda miljö
och hur det gick, ja, det ska ni få se nu!

Varning för farliga föräldrar!

Idag tog jag en lång promenad. Tänkte gå mot det berg som jag tror är Granberget, det högsta berget här i Sør-Odal. På vägen dit passarade jag genom ytterkanten av kommunens huvudort Skarnes, och gick där förbi en låg- och mellanstadieskola. Jag har sedan jag kom hit tyckt att luften i Skarnes är dålig (på grund av riksvei 2 som passerar igenom samhället) men när jag gick förbi den här skolan höll jag på att tappa hakan.

En lång lång bilkö stod med mullrade motorer precis vid kanten av skolgården! Jag undrade först varför den stod där, om det hänt nån olycka eller om nån fått motorstopp. Sen insåg jag att det inte alls var en bilkö. Det var en lång lång rad med föräldrar
som väntade på sina barn. Med motorn på! Det var säkert 40 bilar där! Alla stod med påslagna motorer och släppte ut avgaser ungefär i andningshöjd för de hundratals barn som lekte på skolgården två meter därifrån. Jag höll andan när jag gick förbi för det luktade totalt avgasbäver.

Hur tänker man som förälder när man gör så? Tänker man överhuvudtaget? Vill man skydda sina barn från att behöva ta den hemska bussen, och istället gasa ihjäl dom? Jeg skjønner ikke!!

Man borde utföra lite civil olydnad och byta ut alla bilarna mot nedanstående bilmodell.

img_48955f4585499

Dagens norska ord: snømus
(betyder vessla)

Termosofi

Termosofi är en förkortning för termodynamisk filosofi. Just nu är det det i alla fall. Jag håller som sagt på att kartlägga energianvändningen här på Solbakken, och det är lättare sagt än gjort. Försök själv att analysera en bunt med norska elräkningar så får du se.

I alla fall, det här är rätt spännande. Hur tänker man egentligen när man vill ha varmt och mysigt i ett hus? Jag menar, man kan ju inte frysa ihjäl med syftet att minska elförbrukningen heller. Alltså kan vi inte minska vår elförbrukning, för då svälter vi ihjäl. Eller? Här kommer ett tankeexempel.

1. Vi behöver el så vi kan värma upp vårt hus.
Eller hur? Ja. Såklart. Eller? Hmm. Egentligen räcker det väl med att vi KAN värma våra hus. Hur dom värms spelar väl egentligen ingen roll. Vi skulle alltså kunna värma våra hus med fjärrvärme, bergvärme, kottar eller vad som helst. Alltså kan vi förenkla påståendet ovan till.

2. Vi behöver värma våra hus.
Right. Det är klart vi behöver värma våra hus. Annars fryser vi ju ihjäl, haha. Hrmm. Eller? Måste vi verkligen värma våra hus? Egentligen inte. I alla fall inte mer än en gång. Kanske är det enklare än så.

3. Vi behöver ha varma hus.
Egentligen är det väl det vi är ute efter. Bygger vi ett hus på ett sätt som släpper ut minimalt med kyla behöver vi inte ens värma det. Det räcker med att vi är i det, vår kroppsvärme håller det varmt.

Plötsligt har vi minskat energibehovet till… ja, kanske en trettiondel (löst räknat)? Och vem vet, det kanske finns ytterligare steg at ta. Typ ”Vi behöver hålla oss varma – ta på dig en tröja” eller nåt.

Poängen med det här är inte att det är svårt. Det kan ju varenda sjuåring räkna ut själv, det som står här ovanför. Fine. Så varför går saker så långsamt? Varför fortsätter man bygga hus som värms med direktvärkande el? Det är ju lite som att envisas med att springa ett marathonlopp i ett par gamla tunga gummistövlar när man har ett par fina gympadojjor stående.

Jaja, det går säkert att hitta ett eller annat skäl till det, om man verkligen anstränger sig. Jag blir bara så förvånad när man inom stora organisationer inte anser sig ”ha råd” att inte slösa bort en massa energi och pengar. Jaja. Här i Norge är man åtminstone ärliga. Följande skylt sitter vid den stora monsterspisen i köket här på skolan:

DSCF3033

Dagens norska uttryck: Tommy og Tigern
(Kalle och Hobbe)

Gulerøtter og sjampinjonger

Attans, nu missade jag bussen till Oslo med två minuter. Man ska alltid kolla i god tid när bussarna går, det ska jag lägga på minnet. Men nu när jag ändå har missat den och får vänta på nästa kan jag ju berätta lite vad det är jag sysslar med här egentligen.

Min examensuppgift består av att utföra en miljöutredning av Solbakken Folkehøyskole, där jag nu bor. Utredningen innebär att jag undersöker alla skolans miljöaspekter, det vill säga alla sätt som den påverkar miljön och människors hälsa. Exempelvis deras energianvändning, uppvärmning av hus, transporter, kemikalieanvändning, radonhalter, rutiner, policys, hur de följer miljölagstiftning, oljeeldning, avfallshantering och så vidare. Och det är spännande! Mitt intryck är att den stora massan i Norge inte är lika medveten om miljöfrågor som i Sverige. Ändå finns ganska bra rutiner här på skolan. Søppelsorteringen (avfallssorteringen) funkar bra t.ex., mycket bättre än vad den brukar på svenska skolor.

Men matfrågorna är det si och så med. Maten och mattillverkning står ju för en stor del av människans miljöpåverkan. Men eftersom den fysiska påverkan/utsläppen sker långt ifrån köket där maten tillreds kan det vara svårt att göra en koppling till att det man äter påverkar miljön och klimatet. Detta förstår svenskar ganska bra i regel, men i Norge verkar inte den debatten ha tagit sig riktigt. Så jag håller på att lära kjøkkenpersonalet här att laga vegetariskt. Det är konstigt att folk som jobbar i storkök och har gjort det i flera år inte kan näringslära. Det är ju inte så att det är svårt. En av ”bambatanterna” frågade mig på allvar om det verkligen var nyttigt för vegetarianer att bara äta grönsaker. Hallå liksom.

Skolans matsal, kortet är taget med suddig mobilkamera.
Skolans matsal, kortet är taget med suddig mobilkamera.

Så nu håller jag på att lära dom vegetarisk matlagning! Har skrivit en lista på alla möjliga kikärtor, böner, linser, sojaprodukter och så vidare som kan tänkas behövas, som de har börjat beställa nu. Planen är att servera helvegetariskt en dag i veckan. Tjoho! Detta ligger ju egentligen lite utanför min uppgift, men man kan ju passa på att göra vad man kan när man är här.

Dagens norska ord: Bøttekott
(betyder städskrubb)

Adjö Sverige! Hei Norge!

Så var det dags. Klockan kvart över tio imorgon går jag på en buss som ska ta mig upp till Oslo. Därifrån ska jag ta mig till den lilla orten Skarnes ungefär två timmar norr om Oslo, och det är där jag ska hålla hus de kommande 6-7 veckorna.

Jag kommer att bo på Solbakken Folkehøgskole, där jag ska utföra en miljöutredning. Det innebär att jag ska titta på energianvändning, avfallsrutiner, uppvärming, kemikalieanvänding, miljömedvetenhet hos personal och elever och så vidare. Miljöutredningen gör jag som mitt examensarbete på kandidatnivå. Så till jul kan jag förhoppningsvis ta ut min examen…

Men fram tills dess är lång tid! Nu väntar en spännande period av folkhögskoleliv, norska, utredningsklurigheter och akademiska funderingar. Dessutom har jag hört att det spökar i huset där jag ska bo…

Så här såg en del av skolan ut i somras när jag var där och hälsade på:

revyskolen6

Så efter att ha hängt i Bohuslän i 24 år har det blivt dags för mig att ta ett kliv åtminstone liiite längre ut i världen. Det ska bli jävligt kul faktiskt. Men lite ont gör det ju förstås att lämna vänner, både gamla och nya, i och omkring Göteborg.

Motorvägar, moderater och män

Förbifart Stockholm. Sveriges största, mest omfattande och dyraste vägbygge någonsin. Året är 2008. Då borde man väl kunna lita på att projektet är väl underbyggt. Eller?

Jag såg på Uppdrag Granskning igår. För att göra en lång historia kort bidrar projektet ”Förbifart Stockholm” till ökad trafik på de flesta vägsträckor, mera utsläpp, längre resor, ökade kostnader, sämre förutsättningar för kollektivtrafik och – kanske intressantast av allt – inte alls några minskade restider. Konsultbolaget som tagit fram uppgifterna åt Vägverket säger det rakt ut. Det står i kalkylerna. Ändå har vägverket tagit beslut om att just detta projektet ska genomföras.

ko_buss_400_175

Jag läser ju just nu miljörätt och tentapluggar för fullt, så huvudet är fullt av miljökonsekvensbeskrivningar, tillståndsförfaranden, miljösanktionsavgifter och tillsynsmyndigheter. Det finns mycket väl tilltagna regler i miljöbalken som ALDRIG skulle tillåta ett sånt bygge. Så hur kan det ändå vara på gång? Regeringen har röstat igenom ett olagligt projekt! Varför tänker inte de inblandade ”Nä, det här funkar inte. Vi gör nåt som bevisligen funkar istället. Typ trängselavgifter och utökad kollektivtrafik.” istället för att tänka ”Det här funkar inte. Vi bygger det ändå.” Det känns som nån jäkla bananrepublik!

En annan sak slog mig när jag såg programmet. Alla intervjuade i de olika instanserna som var inblandade i projektet var män. Den enda kvinnan som blev intervjuad var Maria Wetterstramd, i slutet av programmet, efter själva inslaget om Förbifart Stockholm. Och hon sa tamigfan de smartaste sakerna i hela programmet.

Kött och moral

Jag hade en väldigt intressant och givande diskussion idag med en god vän. Och just den delen av diskussionen jag ska fokusera på här handlar om vegetarianism. Det här inlägget är dessutom en fortsättning på det Almina Isberg skrev på sin blogg igår.

Det här med köttism och vegetarianism väcker så många känslor. Men låt mig klargöra en sak från början; för mig har mitt matval ingenting med moral att göra. Det har ingenting med duktigthet att göra. Eller hur bra någon är som människa. Att jag väljer att äta vegetariskt beror på att jag mår bra av det. Det beror på att det känns rätt för mig, och på att jag känner att jag bidrar till något större genom att göra det valet. För mig spelar det ingen roll om jag eller någon annan väljer att aldrig äta kött, bara äta det ibland, bara vissa sorter, eller hur man nu väljer att göra. Det är ointressant. Det som spelar roll är vad man vill med att äta som man gör.

Min vän, och många med henne, känner sig ofta påhoppad för sitt val att äta kött. Hon berättade om en kurs hon varit på (med Grön Ungdom) där bara en enda kille gått ut med att vara köttätare. Den stackarn fick ständigt försvara sitt ställningstagande från påhopp från de övriga ungdomarna på kursen. På samma sätt har min vän känt sig tvingad att försvara sitt köttätande i olika situationer och mått dåligt av detta.

Och jag förstår det. Det är obekvämt att bli påhoppad och behöva försvara sig. Särskilt när det gäller en sån känslig livsstilsfråga som vad man äter. Och jag tycker det är helt fel att skuldbelägga en person för vad hen äter.

6-Mat

Men det finns vissa saker som komplicerar det hela. För det första, men inte viktigast, är att situationen oftast är tvärtom. Det gick knappt en dag under min gymnasieperiod utan att jag blev påhoppad i matsalen, med att jag åt kaninmat, var töntig, inte förstod, och med förolämpningar i allmänhet. Som vegetarian är man som standard ständigt tvungen att försvara sitt val. I Sverige idag är kött standard. Vegetarisk mat är nåt alternativt. Som köttätare är man van att allt ska vara anpassad för en. Som vegetarian blir man snabbt härdad och van vid att få utstå det ena och det andra och ibland få gå hungrig.

Återigen vill jag påpeka att det är fel att skuldbelägga nån för vad hen äter. Slutsatsen av ovanstående stycke är att man inte kan sluta kritisera vårt samhälles höga köttkonsumtion med hänsyn till att det är obekvämt och obehagligt att bli ifrågasatt.

Den andra komplikationen är att köttkonsumtionen inte går ihop resursmässigt. Oavsett hur vi resonerar, skuldbelägger och prioriterar kan vi inte äta så mycket kött som vi gör idag. Vi lever över vår materiella förmåga. Om vi vore en tredjedel så många människor på jorden som vi är idag, så kanske det hade gått. Men kött är så resurskrävande att producera, att vi bokstavligen orsakar svält, giftutsläpp, utarmning av jordar och resurser och skyndar på växthuseffekten genom den höga köttkonsumtion som finns i västvärlden. Och det här är inte moral! Det handlar inte om vad som är rätt eller fel! Det är matematik. Det är logik. Det är politik. I förlängningen är det också solidaritet. Oavsett vilka moraliska aspekter vi lägger på det är 2+2 fortfarande 4.

Det här inlägget blev alldeles för långt. Men om du orkat hela vägen hit, så läs också dessa sista ord; Ingen av oss har nån skuld för vad vi äter. Ingen av oss ska skämmas för den lunch vi åt. Vi väljer själva vilka fighter vi väljer att ta. Det behöver inte handla om mat.

Vi har ingen skuld.
Men vi har ett ansvar.