Det korta svaret – författare, vissångare och miljövetare. Hur mycket det blir av varje varierar med tiden. Sedan ett par år är jag även småbarnspappa, vilket gör att man får prioritera lite mellan allt man vill göra.
Författare
Min första roman Nomadplaneten publicerades 2016. Innan dess hade det blivit enstaka noveller här och där. Jag skriver främst inom fantastikgenrerna, det vill säga science fiction, skräck, fantasy och diverse kombinationer däremellan. Nomadplaneten gavs ut på ett mindre förlag men fick ett bra mottagande av både läsare och recensenter. Den är idag relativt välkänd i svenska SF-kretsar.
Ett par år senare kom följetongen Oktagonen som laddats ner över 30 000 gånger som podcast och ännu mer som ljudbok. Hösten 2022 publicerades Nagriljärerna, en skräckroman med drag av urban fantasy.
Förutom att skriva undervisar jag som gästlärare på Nordiska folkhögskolan. Då tar jag upp själva skrivhantverket, dramaturgi, gestaltning, utgivning, fantastik och hur man utformar sitt manus, med fokus på romanskrivning. Jag har själv gått romanskrivarlinjen på Färnebo folkhögskola.
Miljövetare
2010 tog jag min masterexamen i miljövetenskap, med fokus på fysik och energisystem. Sedan dess har jag arbetat bland annat inom miljömärkning (el, fjärvärrme, livsmedelsbutiker, biobränslen och försäkringar), energieffektivisering av bostäder och lokaler, återställning av områden skadade av vattenkraft.
De senaste åren som projektledare inom EU-projektet Top Ten, med syfte att minska energianvändningen hos privatpersoner och företag genom att göra det enklare att hitta och välja energieffektiva produkter. Fokus har varit på uppvärmning och kylning av bostäder och lokaler.
Vissångare & musiker
Jag debuterade som vissångare när jag var femton, med lånad gitarr på en hårdrockskonsert. Det kunde blivit världens kortaste musikkarriär, men tjugo år och sex skivor av varierande kvalitet senare har jag fortfarande inte gett upp.
När jag spelar gör jag det ofta i politiska sammanhang, som manifestationer, möten, föreläsningar och seminarier, men också på helt vanliga konserter, viskvällar, festivaler, bibliotek, klubbar eller på gatan. Man skulle kunna beskriva det jag gör som berättande indiepop, smygpolitiska barrikadvisor eller vid första anblicken lättlyssnad tonsatt poesi, men varför krångla till det? Jag sjunger visor.
När jag började sjunga och spela var det mesta argt och politiskt. Man skulle kunna säga att jag började i punk-fasen. Sedan gick jag över i en flummig, surrealistisk stil där inget hängde ihop (Cirkus Miramar-fasen), följt av en mer konkret och ganska humoristisk period där allt var skojfriskt. Denna tredje fas skulle man kunna kalla för den studentikosa spex-fasen. Som tur var gick även den över, och jag är nu inne i nån slags ganska enkel och rak indiepopsfas, där jag krånglar till låtarna så lite som möjligt och försöker få det att svänga så mycket som möjligt.