EMANUEL DISSAR! – del 33: Bredband2

Jag hade egentligen tänkt låta det här passera. Men så ramlade det in ett nyhetsbrev från Bredband2, trots att vi sagt upp vårt abonnemang. Sagt och gjort, de får skylla sig själva.

Varför då dela ut en diss åt detta företag? Jo, deras slogan är “Många snackar, vi lyssnar”. Mer vilseledande marknadsföring får man leta efter.

Vi hade precis fått fiber indraget i huset och var på jakt efter en bredbandsleverantör. Bredband2 var både billiga och stoltserade med sin överlägsna kundsupport, så efter lite överläggande valde vi dem. Vi fyllde i att vi ville ha bredbandet från och med nästa månad, eftersom vårt gamla ADSL-abonnemang gick ut då. Men när vi en halv minut senare fick ett bekräftelsemail stod där att det redan kopplats in, och vi skulle alltså betala för en extra månad. Inte så stor grej egentligen, men eftersom vi specifikt fyllt i att vi inte ville ha det förrän nästa månad mailade vi supporten direkt, skrev att vi fått från ett annat datum än vi beställt och bad dem ändra.

Några dagar senare fick vi svar. Det stod att eftersom vi fyllt i direkt inkoppling och tjänsten redan var inkopplad var det inget att göra, och vi måste betala den extra månaden. När vi svarade med vändande mail att vi inte alls fyllt i direkt inkoppling och att det var därför vi hörde av oss från första början kom inget svar alls. Några dagar senare ringde vi supporten, stod i kö i 45 minuter (varav 30 minuter på plats 1), och gav därefter upp. Ytterligare några dagar senare fick vi svar på mail, där det stod kort och gott att vi var tvungna att betala.

Vi skrev ett ganska argt mail till svar, där vi frågade om det verkligen var rimligt att vi skulle betala för något vi inte beställt, och om de ens läst vad vi skrivit de tidigare mailen. Svar uteblev, och vi skickade påminnelser med ett par dagars mellanrum. När svaret väl kom var det så gott som exakt samma som tidigare: Tjänsten är aktiv. Betala. Utan att med så mycket som ett ord svara på våra frågor.

Deras slogan är att “Många snackar. Vi lyssnar.” Vi insåg att vi inte skulle vilja fortsätta med ett bolag som inte ens svarar på ens frågor trots att de säger sig ha Sveriges bästa kundsupport, så vi ringde kundservice på nytt för att säga upp abonnemanget. Inget svar. Väntan. Fortfarande inget svar. Vi gav upp och mailade om uppsägning istället. Dagen efter fick jag ett mail som löd ungefär såhär:

“Jag har försökt nå dig på telefon, men utan att komma fram. Jag försöker igen på måndag. Vad har du för telefonnummer?”

För det första: Jag hade telefonen igång hela tiden och hade inga missade samtal.

För det andra: Hur kunde hen ha ringt mig om hen inte hade mitt nummer?

För det tredje så fyllde jag i mitt nummer redan då jag beställde.

Det kom inte heller något samtal på måndagen, men ytterligare några dagar senare fick vi en uppsägningsbekräftelse. Vi fick betala för både månaden vi inte beställt och den som följde, men sen blev vi faktiskt av med skräpet.

Summan av kardemumman: Marknadsför er inte som att ni har Sveriges bästa kundtjänst när den är så gott som obefintlig, och tvinga inte era kunder att betala för tjänster de inte har beställt.

Färdigdissat för den här gången. Over n’ out.

EMANUEL DISSAR! – del 32: Cykelställ

Varför ska det vara så svårt att konstruera användbara cykelställ? Det är som att de som designar och monterar cykelställ aldrig själva har försökt parkera en cykel.

Här kommer några exempel på de vanligaste typerna av cykelställ. Det kanske allra vanligaste ser ut såhär:

cykelstall1

De hade kanske varit praktiska om cyklar inte hade några egna cykelstöd. Men hur många cyklar saknar stöd? En cykel står snarare vingligare i den här typen av cykelställ än om den står fritt på marken med hjälp av stödet. Dessutom är de här cykelställen så gott som omöjliga att låsa fast sin cykel i med ett vanligt bygellås. Det som går att låsa fast är framhjulet, vilket bekräftas av att det emellanåt sitter fastlåsta framhjul i den här typen av ställ, där någon har snott resten av cykeln. Eftersom ”hållarna” sitter så tajt hakar ofta cyklarna fast i varandra vilket gör att man riskerar att välta andras cyklar eller helt enkelt undviker att använda varannan ”hållare”.

En variant av tidigare nämnda cykelställ ser ut såhär:

cykelstall2

Här är tanken att man ska slippa problemet med att cyklarna hakar fast i varandra, eftersom ”hållarna” sitter på olika höjd. Detta är dock under förutsättning att alla cyklar är lika stora, av samma modell och saknar utrustning som t ex cykelkorg. I annat fall har man samma problem även här. Plus de övriga problemen som jag redan tagit upp.

 

Här kommer ytterligare en variant:

cykelstall3Suck. Vad är grejen? Som cyklist behöver man inte något att putta in framhjulet i, eller något som håller cykeln upprätt (vilket detta ställ knappast lyckas med ändå utan att man måste använda cykelns inbygda stöd och därmed göra cykelstället överflödigt). Det man behöver är något som på ett säkert sätt går att låsa fast ramen i, inte bara framhjulet. Det enda det här stället gör är att begränsa en genom att markera särskilda platser där man förväntas lirka in framhjulet.

Har man dessutom något annat än en vanlig tvåhjulig cykel, t ex en lastcykel, är alla dessa modeller helt meningslösa.

Det här då?

cykelstall4

Jo, nu börjar det faktiskt likna nåt. Det här stället är konstruerat för att låsa fast cykeln i, snarare än att försöka erbjuda nån slags ficka för framhjulet. Tyvärr är det stort och åbäkigt, och gör att ganska få cyklar får plats. Också svårt att krångla sig fram till för att låsa upp.

Men det här då?

cykelstall5

Hmm. Kan det vara så att ju enklare desto bättre? Den här varianten är enkel och stabil, försöker inte ersätta ditt eget cykelstöd och tar inte en massa plats som kunde användas av cykeln. Onekligen bäst hittills.

Tyvärr, måste jag säga, lyckas de som installerar de här ställen ofta ändå schabbla till det genom att vrida dem åt fel håll, så att byglarna man låser fast cykeln i hamnar bakåt och framåt istället för åt sidorna. Det är som att de vill att man ska ställa cyklarna framför och bakom stolpen istället för på var sin sida om den, trots att stolparna står uppradade i sidled. Lite som att försöka stoppa ner tändstickor på tvären i en tändsticksask. För att cyklarna ska stå åt rätt håll måste man vara väldigt nära stolpen, vilket gör att man ändå fastnar i cykeln bredvid. Såhär parkerade jag t ex min cykel vid Drottningtorget igår:cykelstall6Trångt och tajt. Hade man bara vridit stolpen ett kvarts varv hade det funnits mycket mer utrymme.

Förhoppningsvis kommer det här att bli bättre i och med att cyklingen får en alltmer framträdande roll i trafiken och blir alltmer erkänd som ett etablerat trafikslag. Heja den som konstruerar nästa generations cykelställ!

Senaste gången jag skrev ett Emanuel Dissar-inlägg var 2012, men när jag försökte lirka fast min cykel medan jag hade bråttom till tåget igår insåg jag att det var dags igen.

Fler Emanuel Dissar-inlägg finns här.

EMANUEL DISSAR! – del 31: Mina tänder

Igår var en riktig surdag. Inte en surdeg tyvärr, utan en surdag. Tilda hade varit uppe och trampat på mig halva natten så jag var inte direkt utsövd när väckarklockan ringde. Men det värsta hade inte ens börjat. Ett par timmar senare hade jag satt mig i tandläkarstolen hos Folktandvården på Olskrokstorget, reda att påbörja andra avsnittet i min rotfyllningstrilogi.

Jag fick åka in akut för ett par månader sedan efter att ha drabbas av akut tandvärk. Då gjorde de en urborrning av tanden och sa att jag fick beställa ny tid för rotfyllning. Det var detta jag kom för att göra igår. I en dryg timme borrades, karvades och petades det i min olyckliga tand. Trots bedövningen gjorde det ont, så jag fick extra bedövning fyra gånger. Det hjälpte nästan.

54169_teeth_lg

När jag gick därifrån gjorde jag det med en tidsbokningslapp för nästa besök. Detta var nämligen bara ett av stegen i behandlingen. De fyllde tanden med ett läkemedel som ska ta död på kariesbakterierna i hålet, och i början av december ska de (om allt går som vi hoppas) avsluta det hela och fylla och försegla hålet. Jag kan välja mellan en “vanlig lagning” och att sätta dit en krona. De rekommenderar det sistnämnda, eftersom den “vanliga lagningen” riskerar att gå sönder inom kort. Kostnaden för en sådan behandling är dock 12000 kr.

Tolv tusen. Jag hade kunnat äta ute i ett år för det. Nu går som tur är Försäkringskassan in med 4500 så det blir inte riktigt så dyrt som det hade kunnat bli. Men det är pengar jag mycket hellre lagt på andra saker.

Det värsta är känslan av att vara slarvig och ohygienisk. Tandläkarna och tandhygienisterna säger oftast inget, men jag liksom hör hur de tänker “Jaha, ännu en sån där slarvig ungdom som dricker massa läsk och inte borstar tänderna.” Små diskreta tips om tandtråd och flourlösning slinker in medan man betalar sina tandläkarnotor.

Kanske är det bara i mitt huvud jag hör de där förmaningarna. Men det är tillräckligt jobbigt. Jag borstar tänderna 2-4 gånger om dagen, använder tandkräm med extra högt flourinnehåll och borstar ofta 4-5 minuter. Dentanlösning sköljer jag i perioder, och tandtråd använder jag nästan varje kväll. Dessutom tuggar jag flourtuggummin efter varje gång jag ätit (om jag inte borstar tänderna), tar flourtabletter och tuggar Salivin innan jag går och lägger mig.

Ändå kommer de jävla hålen. Och jag känner mig som en slarvig sjuttonåring med dålig tandhygien. Jag vet att det är skillnad på tandhygien och tandhälsa (jag har alltså dålig tandhälsa, inte dålig tandhygien) men rösten i huvudet viskar ändå hela tiden att jag inte gör tillräckligt för tänderna. Jag har slutat äta godis nästan helt och hållet, och undviker det mesta med socker i.

toon_hydro-soda-drinker

Tänder har blivit en jobbig issue (i brist på bättre svenskt ord) för mig. Folk frågar mig ibland om jag har tandläkarskräck. Det har jag inte. Jag har tandskräck. Den här dissen riktar sig mot mina tänder, om det nu inte gått fram.

Och mot att tandvården ligger utanför resten av sjukvården. Blir man sjuk i magen eller njurarna eller vilket som helst annat ställe än tänderna räknas det in i den vanliga sjukvården och man behöver (oftast) inte punga ut de stora summorna.

#%@& tänder.

EMANUEL DISSAR! – del 30: GT

I slutet av augusti gjorde jag en genomgång av allt jag dissat i den här serien, inför det trettionde inlägget som jag skrev skulle komma “imorgon”. Hrrrm. Det här med heltidsjobb och teaterpremiärer skyndar inte på ens bloggande direkt.

Nu är det i alla fall dags. Jag har funderat mycket fram och tillbaka på vad som skulle vara spektakulärt nog att utgöra den trettionde dissen. Men efter många om och men kom jag fram till att den här serien inte handlar om att vara spektakulär, och att diss nummer 30 får bli ytterligare en spontan misstroendeförklaring.

Denna gången riktar jag uppmärksamheten mot kvällstidningen GT (Göteborgs-Tidningen, Expressens västsvenska upplaga). För några veckor sedan skrev jag om hur GT delade ut kött utanför Way out West, ett tilltag som gick ut på att kämpa för de stackars festivalbesökarna som gick miste om sin rättighet att inhandla kött i sin omedelbara närhet. Därmed startades “Kötthjälpen”, där GT delade ut korv och annat kött utanför festivalentrén.

Az8XZgzCEAArQ1j

Jag ska inte dra hela historien igen, men hur dumt är det inte när en organisation tar ett moget och ansvarstagande beslut (i ett sammanhang där så många bara pratar och inte vågar agera), för att sedan utsättas för att en kvällstidning driver en parodisk “människorättskampanj” utanför entrén? Inte mycket förtroende för GT fanns kvar hos mig efter det här.

Det som fick mig att totalt tappa förtroendet för GT var dock deras kampanj mot trängselskatt i Göteborg, som går ut på att driva fram en folkomröstning i frågan. Missförstå mig nu inte, jag är inte emot vare sig demokrati eller folkomröstningar. Men trängselskatten baserar sig på ett demokratiskt taget beslut med samtliga partier i fullmäktige bakom, med undantag för Sverigedemokraterna. Det innebär att över 90% av de röstande redan har röstat på partier som är positiva till förslaget. Det är också mycket tveksamt om ytterligare en folkomröstning bör drivas fram av en tidning, som dessutom tar väldigt tydlig ställning, och som så tydligt väljer att bortse från miljökonsekvenserna.

secondColumn

Köttscenariot upprepar sig, skulle man kunna säga. Ett taget beslut, väl grundat i forskningsresultat och med de utsläppsminskningar, luftkvalitetsförbättringar och den minskade trafikträngseln som blivit resultatet i Stockholm i färskt minne, ifrågasätts till förmån för en diffus vi-viiiill-köra-bil-obehindrat-oavsett-om-vi-förstör-miljön-sådeså-mentalitet. Faktum som att Stockholms näringsliv gjort stora vinster på att leveranser nu kommer fram i tid och folk mer sällan blir försenade till möten osv är som bortblåsta.

En låt som illustrerar det hela:

Detta blev min trettionde diss, och jag har därmed skrivit tio gånger fler inlägg än jag tänkt från början. Och det värsta är att jag har minst tre till som väntar på att få komma ut.

EMANUEL DISSAR – tänk så mycket det blev!

I oktober 2010 kom jag på en liten kul idé, att skriva tre blogginlägg där jag dissade tre olika företeelser som jag irriterade mig på och tyckte illa om rent allmänt, fast utan att det blev särskilt seriöst. Det första var Hög musik på fester, det andra var Pissoarer och det tredje var När folk spottar på marken.

Men det var ganska kul att dissa saker och många som läste bloggen ville läsa mer, så jag fortsatte. Nu är jag på gång att skriva mitt trettionde dissinlägg. Det har alltså blivit 10 gånger så många som jag tänkte från början. Innan jag publicerar denna trettionde diss vill jag göra en snabb rekapitulation. Varje diss är länkad så det går att klicka och komma direkt till inlägget.

1. Hög musik på fester
Hög musik är bra när man dansar, men bara jobbigt när man pratar.

2. Pissoarer
Det skvätter, luktar illa, rinner på skorna och det finns inget toapapper.

261599_310_202

3. Folk som spottar på marken
Jag uppskattar sällan att kliva omkring i andras saliv.

4. Utgångstvånget
Jag har (nästan) inget emot att gå ut på dansställen/nattklubbar. Men att fester förväntas avbrytas för en utgång, det är värt att dissa.

5. Dejtingsajter
Som mest var jag medlem i sju st samtidigt. Få saker har orsakat mer frustration och ångest.

6. TV-reklam
They’re manipulating your braaaaaaain!

aspiro440_539389a

7. Words rättstavningsfunktion
Meningen kan upplevas som vardaglig eller talspråklig. Nähä.

8. Spinningmaskiner och löpband
Jag cyklar hellre till gymmet eller springer i skogen, snarare än på en maskin framför en TV i en svettig träningslokal.

9. Anmälningsavgiften till Göteborgsvarvet
800 spänn känns lite saftigt för att springa i 100 minuter, iklädd annonser för sponsrande företag.

10. Trenden att inte svara
Varför svara på mail när man kan låta bli?

11. Rullväskor
Man snubblar över dem, de välter och de väsnas så man inte hör tågutropen.

4934696709_985653a8d1

12. Träningspassledare som inte håller takten
Waaaaah! Jag kan inte göra en halv sak samtidigt!

13. Troll
Internettroll alltså. Som lever på att göra andra förbannade och ledsna.

14. Att söka jobb via Poolia
Bara att fylla i formulären kräver heltid.

15. Arbetsförmedlingen Kultur
Sällan har jag blivit så nedvärderad.

16. “Ekologiska hyllan”
Ett bra sätt om man vill få ekologiska varor att framstå som nåt udda och konstigt.

ekohyllan

17. Kvinnliga former
Väninnor, lärarinnor och bandspelarinnor. Det är nåt som inte stämmer.

18. Att drunkna i damväskor
Varför går det inte att få tag på herrväskor??

19. Konstgjorda sötningsmedel
Sukralos, aspartam och acesulfam K. Mmmm, smaskens.

20. Avtal som inte går att säga upp
I ungefär 2 år försökte jag säga upp medlemskapet på dejtingsajten Be2. Under de åren hade sammanlagt 0 personer svarat på mina meddelanden. Men medlemskapet gick inte att säga upp.

sverker

21. Saker som heter som sin adress
Förmodligen bland de flummigare dissarna.

22. Ont i ryggen
För ett par år sedan råkade jag ut för en olycka.

23. Muntorrhet
Inte nog med att man får dåliga tänder, man luktar illa också.

24. Toalettlås
Det måste finnas en hemlig överenskommelse bland vaktmästare att montera toalettlås i Sverige åt fel håll.

25. Klotter
…och skadegörelse. En förening jag var med i fick nästan läggas ner eftersom vi inte hade råd att åtgärda klotter och skadegörelse på vårt hus.

26. Intelligenta” telefonsvarare
Nu förstår jag inte vad du menar. Ställ din fråga igen.

digitus-usb-telefonlur

27. Korkade kranar
Hur svårt kan det vara att designa en vattenkran?

28. Borttappade vantar
Det måste finnas små troll som snor alla mina vantar.

29. Elfrosseri
Svensk Energi vill lära svenskarna att det är bra med kärnavfall, kalhyggen och uttorkade älvar.

Och imorgon kommer nr 30! Avslutningsvis, ett hett tips! Min teatergrupp Apparaten sätter upp den fantastiska pjäsen En totalt misslyckad föreställning nu i september! Premiär 7 september, sen spelar vi 8, 13, 14 och 25. Boka biljetter på apparatenproduktion@hotmail.com, och läs mer på vårt facebook-event.

EMANUEL DISSAR – del 29: Elfrosseri

Jag kom precis på att jag inte dissat något här på bloggen sedan 2011, så nu får det vara dags! Jag gick i taket igår när jag läste om Svensk Energis kampanj Ladda Sverige. Svensk Energi är en intresse-/lobbyorganisation som ägs av svenska elproducenter och elhandlare, och kampanjen Ladda Sverige har pågått ett tag utan att jag märkt det (på grund av tidsresor till medeltiden bland annat). Så här kommer en riktigt seriös diss för en gångs skull. Men först kommer här en kort bakgrund.

Rapport

Mitt jobb handlar om el och värme. Hur vi kan producera och använda el och värme på ett så bra sätt som möjligt, som så lite som möjligt skadar vår planet, vår närmiljö och kommande generationers möjlighet att ha ett bra liv. Det är sånt jag sysslar med om dagarna. Man kan säga att miljöpåverkan från el handlar om i huvudsak två saker. Produktionen och konsumtionen.

Produktionen handlar om huruvida elen produceras i kolkraftverk, kärnkraftverk, vindkraftverk etcetera, men också om hur det går till. Ett vattenkraftverk kan ha jätteliten miljöpåverkan om det sköts på rätt sätt och ligger på ett bra ställe, men ställa till med rejält elände om det sköts dåligt och ligger fel.

Konsumtionen handlar om hur vi använder el. Låter vi vår aircondition stå på dygnet runt med öppen balkongdörr? Eller släcker vi vår LED-lampa när vi inte befinner oss i rummet?

Hur mycket konsumtionen skadar miljön och våra livsförutsättningar beror naturligtvis på produktionen. Konsumerar man en viss mängd ful-el gör det naturligtvis mer skada än att konsumera samma mängd miljömärkt el. MEN! Och det här är jävligt viktigt! Ingen el produceras helt utan skador på miljön! Även vindkraft, vattenkraft, biobränsleeldning och solkraft står för skador, inte minst på ekosystemet och närmiljön, men också i form av koldioxidutsläpp. Även om de såklart är betydligt mindre än skadorna fossileldning och kärnkraft.

Därför blir jag lite smått chockad när jag ser Svensk Energis kampanj. Den går i stora drag ut på att måla upp el som något godhjärtat lyckosamt som bara är snällt och driver mänskligheten framåt. Den kritiserar synen på el som något man bör minska användningen av. Som miljövetare börjar man nästan gråta. I kampanjen Ladda Sverige skriver Svensk Energi följande:

“…Bland annat betraktas el som en bov samtidigt som el är en lösning på klimatproblemet. Fyra av tio svenskar vet inte att den el som produceras i Sverige i stort sett är fri från fossila bränslen.”

Okej, så uran räknas som förnybart, eller vad? Jag förstår inte logiken. Kärnkraften står för en enorm del av svensk elproduktion. Uran nybildas inte överhuvudtaget, och bör ses som mer fossilt än olja och kol.

“Tre av tio planerar därför att försöka bidra till att minska klimatutsläppen genom att använda mindre hushållsel, vilket alltså inte påverkar klimatet.”

Här tappade jag helt hakan. För det första tittar man bara på en miljöfråga, klimatet, utan att tänka på att klimatet bara en del som inte kan frikopplas från andra miljöfrågor. För det andra är det helt tokigt att säga att hushållens elanvändning inte påverkar klimatet. All elproduktion står för klimatutsläpp. Vindkraftverket släpper inte ut någon koldioxid i sig, men tillverkningen, transporten, underhållet osv gör det. Det är visserligen oerhört mycket bättre än att elda fossil olja, men påverkan är absolut inte noll. Vattenkraften torrlägger älvar, utrotar vattenlevande arter, splittrar ekosystem, släpper ut metan och dränker skogsområden. Biobränsleeldade kraftverk utgör ett starkt tryck på skogen. Avverkning, transport och förädling står för betydande utsläpp av växthusgaser.

“Samtidigt vill de flesta svenskar se fler elbilar, resa mer med tåg och bygga ut produktionen av el för industrins och jobbens skull.”

Det här handlar om att styra om energianvändningen från olja till el. Det är bra, men likförbannat är elen inte oskadlig. Ju mer energianvändning vi styr om till el desto mer noggranna måste vi vara med hur den produceras och vad vi gör med den. Det som beskrivs ovan är resultatet av en attitydundersökning. Vad folk vill och tycker är en helt annan sak, och innebär inte att man kan trolla bort miljöskadorna.

“Svenskarna vill att Sverige bygger ut produktionen av klimatvänlig el för industrins och jobbens skull.”

Jag skulle också vilja att vi byggde ut produktionen av klimatvänlig el. Problemet är att något sådant inte existerar. Det finns inget magiskt sätt att producera el utan miljöskador. Att prata om klimatvänlig istället för miljövänlig är dessutom ett sätt att bara titta på en liten del av helheten.

Och vad betyder “-vänlig”? När jag är ute och föreläser om miljöpåverkan från el brukar jag fråga vad “-vänlig” i orden “miljövänlig” och “klimatvänlig” betyder. Det betyder väl nåt som är bra och positivt gentemot något annat? Men elproduktion kan inte ge något positivt till miljön. Den kan bara skada olika mycket. Om jag går fram till en kille på gatan och ger honom en hård smäll på käften, trots att jag skulle kunnat slå ihjäl honom, är jag då vänlig mot honom? Ja, det är jag, enligt det resonemang som Svensk Energi använder, när de pratar om klimatvänlig el.Här är kampanjens reklamfilm. Den har vacker musik och söta barn. Det är samma barn som kommer att få betala för att deras föräldrar ville sälja mer el.

Det här blev MYCKET längre än jag hade tänkt, hoppas att nån orkade läsa igenom allt. Summa summarum så blir jag ledsen och besviken när jag ser en kampanj som Ladda Sverige. Jag är inte motståndare till el. Självklart ska vi använda den till att laga mat, utbilda oss och sköta vår hygien. Elen gör fantastiska saker för att hjälpa mänskligheten framåt, men kampanjen visar el som något gudomligt gott och snällt som inte har några skadliga effekter. Något man kan slösa med.

Det är ren och skär bullshit.

El är ytterst värdefull och dyrbar. Det är också så vi måste använda den.

EMANUEL DISSAR – del 28: Borttappade vantar

Här kommer ett sånt där ofarligt och personligt inlägg igen.

Dagens diss handlar om vantar. Jag har en djupt problematisk relation till just vantar. Det problematiska ligger i att jag har så kopiöst lätt för att tappa bort dem. Exakt vart de tar vägen vet jag inte, men de försvinner. Det konstiga är att det inte alls är samma sak med t ex mössor och halsdukar, de kan jag ha kvar år efter år. Men vantar…

vantar

Kanske beror de på att de är så små?Mössor och halsdukar brukar jag trycka in i jackans ärmar när jag hänger av mig den, men vantarna löper ofta risk att trilla ut. Kanske tappar jag dem när jag tar på mig jackan?

Hur som helst försvinner de. Jag köpte två nya par billiga fleecevantar nu på Hemköp efter att ha gått vantlös ett par veckor. Men det känns inte bra att bara köpa nya hela tiden. Och man bryr sig inte om att köpa några fina vantar eftersom de alltid kommer bort, vilket är synd. Det är fint med fina vantar.

EMANUEL DISSAR – del 27: Korkade kranar

Det här inlägget är det 400:e jag skriver på den här bloggen. Det tänkte jag fira med att väcka liv i en gammal serie jag haft gående här ett tag, nämligen Emanuel Dissar. Jag lyckas inte riktigt väcka liv i mig själv (har legat hemma i två dagar nu och i princip bara sovit, undrar var det är för skumt jag fått) men det här kan vara ett steg på vägen.

Nåväl, dagens avsnitt handlar om korkade kranar. Jag har relativt nyligen flyttat in i en ny lägenhet i ett halvgammalt hus i Majorna. En jättefin lägenhet, med vissa dumma detaljer som att det t ex saknas sopsortering. En annan liten detalj är hur kranen i duschen ser ut. Nämligen såhär:

kran

En kran för varmt och en för kallt vatten. Förmodligen det lättaste att konstruera om man bygger en kran, men inte särskilt praktiskt ur ett längre perspektiv. Det är svårt att ställa in en bra stråle och sen justera temperaturen, eftersom då trycket ändras, och man får skruva om, så att något annat ändras. Resultatet för mig blir oftast att jag ökar och ökar trycket för att få rätt temperatur (vattentemperaturen är lite flyktig i det här huset) vilket ger en superstark stråle som jag egentligen inte behöver. Massa vatten och värme går alltså till spillo i onödan. Dessutom vill man inte gärna stänga av vattnet när man ska tvåla in sig eller använda schampoo/balsam, eftersom det är så knepigt att få till rätt temperatur igen. Försöker man blir det ofta att man stänger av den ena kranen lite före den andra, vilket resulterar i en kort kalldusch eller skållning. Istället låter man vattnet spruta under tiden. Inte sådär jättebra när man försöker få ner sin vatten- och energianvändning.

Alltså, fram för de lite krångligare att bygga, men mycket lättare att använda, kranarna med en kran för att ställa in tryck och en för temperatur!

EMANUEL DISSAR – del 26: “Intelligenta” telefonsvarare

Jag har har ringt Arbetsförmedlingen ett antal gånger den senaste veckan för att rapportera att ha har blivit med jobb. Men det har inte varit så lätt. Jag har försökt få tag på min personliga handläggare, och det gör man genom att säga dennes namn till en telefonsvarare, som ska förstå vad jag säger, och koppla mig rätt. Ungefär såhär blir samtalen:

Telefonsvararen: Välkommen till Arbetsförmedlingens kundtjänst. Säg namnet på den du vill bli kopplad till.

Jag: Kerst…

Telefonsvararen (avbryter): Om du vill bli kopplad till… förlåt. Nu förstår jag inte vad du menar. Säg namnet på den du vill bli kopplad till.

Jag: Kerstin Kristensson.

Telefonsvararen: Vem vill du bli kopplad till?

Jag: Kerstin Kr…

Telefonsvararen (avbryter): Säg namnet så kopplar jag fram dig.

Jag: Kers…

Telefonsvararen (avbryter IGEN): Förlåt, nu förstår jag inte vad du menar. Repetera eller säg hjälp.

Jag: Kerstin Kristensson.

Telefonsvararen: Du vill tala med Kerstin Kristensson, stämmer det?

Jag: Ja!

Telefonsvararen: Varsågod.

(Tyst i två sekunder)

Telefonsvararen: Den du söker är inte inne. Du kopplas till växeln. För snabbare handläggning, säg namnet på den du vill bli kopplad till.

Jag: Men…

Och ungefär sådär håller det på. Jag får försöka igen imorgon antar jag. Suck.

digitus-usb-telefonlur

EMANUEL DISSAR – del 25: Klotter

Vad är väl bättre att avsluta maj månad med, än ett äkta gubbstruttigt dissinlägg? Den här gången handlar det nämligen om klotter.

Och jag vet att jag trampar i ett känsligt område här. Det är skillnad på klotter och klotter, grafitti och graffiti, konst och konst. Att försöka sätta en fast skiljelinje mellan bra och dåligt klotter skulle jag säga är omöjligt, men jag ska ge ett tydligt exempel på dåligt klotter som ställer till det och gör mig ledsen.

DSC00454

Ta en titt på bilden ovan. Staket, galler, taggtråd. Är det ett fängelse? En befästning? Fort Alamo? Nix, det är observatoriet där jag jobbar till och från. Vi har haft så mycket problem med klottrare och sabotörer (som t.ex. slår sönder glasrutor, eldar på taket, sparkar sönder ventiler, osv) att vi har varit tvungna att sätta upp allt det här. Det ser ju helt sjukt ut. Våra besökare som kommer för att titta på utställningarna och i teleskopen undrar vad det är för galna saker vi försöker dölja genom att ha satt upp allt det där. Suck.

En väldigt stor del av observatoriets ekonomi går åt till klottersanering och reparationer. Pengar som kunde gått teleskop och bättre öppettider. Blärk. Detta är ett exempel på dåligt klotter.

Men för att balansera upp vågen igen måste jag också ge exempel på att det finns fint klotter och graffiti. Det här lilla huset går jag t.ex. förbi varje gång jag ska ta mig till studenternas hus, vilket är ganska ofta.

DSC00464

Skitfint! Mycket roligare än en grå liten låda. Det där är vad jag kallar konst.