Går det att vara miljömupp utanför storstaden? – del 2

Det är drygt ett år sedan Sofia och jag flyttade från lägenheten i Göteborg till huset i Öxnered. Vad har hänt sen dess? Har det här året inneburit att vi skaffat oss bilar, använt en massa el, konsumerat mängder med grejer och blivit såna där om-alla-levde-som-du-så-skulle-det-krävas-ytterligare-fyra-jordklot-svenskar? Eller har vi behållit de miljöideal vi hade i vår trygga, akademiska storstadstillvaro?

Jag tänkte dela upp svaret i tre delar: Hur mycket el och väme vi använder, hur mycket och vad vi konsumerar, och hur vi tar oss till olika ställen. Eller, med andra ord – bilen, biffen och bostaden. För ett par veckor sedan skrev jag om bostaden. Det här är alltså inlägg nummer två (därav den fåordiga inledningen), och den här gången blir det bilen.

Eller alltså, bilen och bilen. Vi har ju fortfarande ingen bil. Eftersom jag jobbar kvar inne Göteborg så pendlar jag med tåg fram och tillbaka i stort sett varje arbetsdag. Jag var lite skraj för ett år sedan att det skulle bli jobbigt och krävande, men förvånansvärt nog har det blivit tvärtom. Det tar ungefär 45 minuter med tåget mellan Öxnered och Göteborg, och de är 45 minuter som går att använda till väldigt många olika saker. På morgonen börjar jag i regel jobba så fort jag kliver på. Då har jag i förväg hämtat mailen till datorn (det är väldigt dålig täckning på vägen), och jag ägnar resan till att läsa och skriva mail, gå igenom rapporter och annat som jag kan göra på egen hand. Det innebär att när jag kommer fram till kontoret har jag redan gjort det som jag brukar ägna den första timmen eller så åt! Dessutom tenderar den där stunden på tåget att vara den mest effektiva tiden på dagen rent arbetsmässigt. Man får vara ifred, det är tyst, ingen ringer och man kan jobba ostört. Jättesmidigt!

Utsikt från tågfönstret en dimmig höstmorgon, nånstans i Lödöse-trakten.

På eftermiddagen, när jag åker hem igen, orkar jag sällan jobba. Då blir det istället att jag läser en bok, lyssnar på podradio, skriver något (t ex ett blogginlägg som det här) eller helt enkelt sover en stund. Det innebär att jag brukar vara ganska avslappnad och nedvarvad när jag kommer hem, och behöver alltså inte kasta mig på soffan det första jag gör utan kan börja med maten eller nåt annat.

Det jag saknar är motionen jag fick när jag cyklade till och från jobbet i Göteborg. Jag har en skruttig stadscykel som för närvarande har punktering, men jag ska försöka få ordning på den, så kan det bli en kort cykeltur per dag åtminstone. Det känns att jag blivit stelare sen jag slutade cykla varje dag.

Någon som däremot cyklar varje dag är Sofia, som tar sig till och från sitt jobb inne i Vänersborg med cykel. Det är väl i runda slängar fyra kilometer, och tillräckligt för att man i alla fall ska få använda musklerna lite. Det mesta vi gör när vi reser på hemmaplan gör vi med cykel – handlar, hälsar på folk, osv. Vi har en cykelkärra som vi använder när vi behöver ta med oss lite tyngre saker. Som här t ex, när jag skulle skicka ett femtiotal böcker med posten.

Men det är väl just när det kommer till flytt av stora tunga saker som vi ibland önskar att vi hade en bil. Som igår, när Sofia var nere i Trollhättan och köpte brädor, murbruk, träskivor, gips och annat som man inte gärna tar på cykelkärran (särskilt inte om brädorna är fem meter långa). I det fallet hade vi lånat en bil av några vänner, och bilsläpkärra gick att låna på bygghandeln.

Så länge man inte behöver bil ofta går det alltså bra. Nackdelen är väl egentligen att man drar sig för vissa saker. Vi har t ex en gammal sunkig frysbox i källaren som ska till återvinningsstationen, men eftersom vi behöver både bil (med dragkrok) och en släpkärra har den blivit stående ett tag, trots att vi relativt lätt skulle kunna fixa bil och släp.

Det finns också ett annat tillfälle då det kan kännas kymigt att inte ha bil, och det är när man ska åka nånstans som ligger halvlångt bort och dit kollektivtrafiken är dålig. I vårt fall Tjörn, där mina föräldrar bor. Med bil tar det en timme och en kvart ungefär, och med buss och tåg via Göteborg kan det ta minst det dubbla. Har man tur kan man ta ett tåg via Uddevalla och då går det lite snabbare, men man måste ändå bli upphämtad och körd sista biten, om man inte lyckas synka en lokalbuss, varpå man bara behöver gå tre kilometer ungefär. I ärlighetens namn går det att komma nästan ända fram med bussen, men det kräver planering och tålamod.

Min slutsats blir i alla fall att det går bra att klara sig utan bil i Öxnered. Vissa saker kräver mer planering, som att hämta tunga saker eller ta sig till platser utan bra kollektivtrafik. Men sånt går att lösa, och mycket handlar ju om att inte behöva äga en bil. Att kunna låna eller hyra räcker väldigt långt. Att äga en bil skulle göra vissa saker smidigare, men andra krångligare, och vi sparar in på en massa utgifter på att slippa fordonsskatt, bränslekostnad, vägskatt, parkering, trängselavgifter, service, besiktning, osv. Att Tjörnresan tar nån timme längre och att vi behöver låna en bil för att köra tunga saker ett par gånger om året motiverar inte, som jag ser det, kostnaden och arbetet det innebär att äga en bil.

På hemväg från Trollhättan med kökssoffa inköpt på Blocket.

Sen har vi ju det uppenbara, att vi slipper bidra till att paja miljön och klimatet.

Dagen jag fick baksäte på cykeln

Igår kväll hittade Sofia en kökssoffa på Blocket. Vi har varit på jakt ett tag efter en lagom stor kökssoffa, med tillräckligt med utrymme i för att rymma våra återvinningspåsar. Den här verkade ha perfekt storlek, och fanns i Trollhättan. När vi mailade säljaren sa hon att den fanns kvar, men att det fanns flera intresserade så om vi ville ha den fick vi bestämma oss snabbt. Vi slog till och i förmiddags spände jag fast cykelkärran bakom cykeln och gav mig av söderut.

Avståndet från vårt hus till centrala Trollhättan är ungefär 12 kilometer. Det mesta av den sträckan är en finfin och spikrak cykelbana som går längs en gammal banvall, och det är först när man börjar närma sig Trollhättan som man får in och krångla i en rondell och hålla på att byta filer och sånt.

Mannen som mötte mig med soffan såg lite förvirrad men munter ut när jag kom med cykeln. Han hjälpte mig att lyfta på den på kärran och jag spände fast den med de remmar jag haft med.

Soffan uppe på cykelkärran!
Soffan uppe på cykelkärran!

Att ta sig ut ur Trollhättan med en soffa på släp gick fint. Det är kul att höra vad folk säger på trottoarerna när man rullar förbi. De allra flesta kommentarer är positiva, i stil med “Titta där, en soffa!” eller “Vad kul, så kan man ju också göra”. Folk vänder sig om i bilarna också. Get used to it, säger jag.

IMG_2749

Sen lyckades jag ju cykla fel på vägen hem, vilket ledde till en liten omväg, men det är ju inte hela världen. På väg ut ur Trollhättan upphörde cykelbanan helt abrupt på den sidan av vägen jag cyklade, och för att komma över på andra sidan där den fortsatte var man tvungen att korsa en ganska rejält trafikerad bilväg. Jag och stod och väntade nån minut på lucka i trafiken, men tröttnade och fortsatte på en väg som jag trodde ledde åt samma håll. Vilket den som sagt inte gjorde.

IMG_2753

Men det innebar att jag fick se lite mer av Västergötland, till exempel den här leriga grusvägen där jag höll på att skrämma livet ur en stackars häst:

IMG_2755

Strax var jag i alla fall hemma igen, och lyckades baxa in soffan i hallen utan att katten smet ut. Såhär blev det när den väl kom på plats:

IMG_2758

Summan av kardemumman blir alltså att ska du hämta en kökssoffa i grannkommunen så går det alldeles utmärkt att göra på cykel!

Vart tog jag vägen?

Här kommer ett personligt inlägg. De senaste veckorna har jag inte varit särskilt prat- eller anträffbar, varken i verkligheten eller på så kallade sociala medier. Anledningen till detta är att jag har vadat omkring upp till axlarna i flyttlådor. Fram till nu i helgen, vill säga.

IMG_22211

Vi har alltså flyttat. Inte nån liten mesflytt till andra sidan gatan, eller ens en trastflytt till andra sidan stan, utan en lång falkflytt till Vänersborg. Närmare bestämt det lilla samhället Öxnered strax sydväst om Vänersborg. Till ett hus, dessutom. Ett hus! Det är knappt så jag kan fatta att det är sant fortfarande. Vi har köpt ett hus, och i lördags flyttade vi in. Som tur var fick vi hjälp av ett tiotal starka och snälla vänner som hjälpte till att bära både i Göteborg och Öxnered. Tusen tack till er!

IMG_22231

Jag är uppvuxen längst ut på kanten av Tjörn, långt ifrån affärer och spårvagnar, och har aldrig varit en stadsmänniska i själ och hjärta. När jag började plugga på Göteborgs universitet 2005 lyckades jag få en studentlägenhet i Högsbohöjd tänkte jag att max tio år ska jag bo i stan. Nu är det 2015 och tiden är liksom inne.

Ska jag vara helt ärlig så är de flesta flyttlådorna inte uppackade än, men vi vadar inte omkring i dem längre eftersom huset vi numera bor i har en fullfjädrad källare, ungefär lika stor som lägenheten vi flyttat från. Där kommer de att få stå ett litet tag till, eftersom det är en del som ska fixas i rummen innan vi kan fylla dem med det som är vårt. Framför allt visade det sig att mycket av elledningarna är från tjugotalet då huset byggdes, och faller sönder om man råkar andas för hårt på dem, så vi har anlitat elektriker för att byta ut alltihop. Mycket hanns med innan vi flyttade in, men en del är kvar att göra.

Det är underligt, spännande, läskigt och fantastiskt med hus. Jag är uppvuxen i ett, så jag borde inte tycka det var så konstigt. Men det där med att ha ett som är ens eget, det är än känsla som jag tror kommer ta ett tag att vänja sig vid. Det är inget särskilt stort hus på papperet, men bara att det är ett hus gör det så mycket större än de där kvadratmetrarna som står i fastighetsregistret (där det ser ut att vara marginellt större än vår gamla lägenhet). Just nu är det mest halvtomma rum med blandade möbler och slumpmässigt uppackade lådor, men snart kommer vi ha en hall, ett kök, en matsal, ett bibliotek, en veranda, ett sovrum, ett syrum, ett badrum, ett gästrum, ett hobbyrum och ett pannrum.

SkaCC88rmavbild-2015-11-16-kl.-14.33.39

I huset på Tjörn där jag växte upp var ved och eldning en central del. Nu är vi tillbaka där igen. Det står en kombinerad ved- och elpanna i källaren, och som den miljömupp jag är tänker jag inte låta elpatronen gå mer än nödvändigt. Håller sedan igår på att lära mig hur huset reagerar på eldning, hur hårt man kan elda, hur trycket i systemet påverkas, hur snabbt tanken blir varm, hur elementen reagerar, varför det droppar här eller där, vilka rör som går vart och så vidare. Det är kul och läskigt. Men jag är ju ändå någon slags energifysiker, så jag tror jag börjar få ordning på det.

En av de bästa sakerna (det finns väldigt många bästa saker!) är hur det ligger. Fem minuters ostressad promenad till Öxnered station, där tågen går åt alla möjliga håll på alla möjliga tider. Går man åt ett annat håll så finns en sjö, skog, stigar och ängar bara några minuter bort. I Göteborg fick man gå långt för att befinna sig i nån slags natur, och inte ens den naturen var “riktig” natur. Det är den sortens natur man har direkt utanför dörren här, och bara en kort promenad bort finns den riktiga naturen.

Jisses, vi har ju till och med en trädgård! Äppelträd, bärbuskar och just nu en jäkla massa sly och högt gräs. Men det ska bli jättefint, Sofia var igång redan igår eftermiddag och krattade ihop de mängder av äpplen som vi tyvärr inte hann plocka i år.

IMG_22371

En annan sak som ska bli spännande är att pendla. Som jag nämnde är tar det fem minuter att promenera till tåget, som sedant tar drygt 40 minuter in till Göteborg. Faktum är att jag sitter på tåget när jag skriver det här, och ser Göta älv rinna förbi i morgondiset. Västtrafik räknar på ganska exakt en timme mellan Öxnered station och Järntorget där jag jobbar, så det får jag väl säga är överkomligt.

Snart hoppas jag på att komma igång igen med de saker som fått stryka på foten under flytten. Kursen jag går, spelningar jag har inbokade, vänner jag inte hunnit träffa, boken som nästan är färdigskriven och så vidare.

Ska bara landa lite först.

EDIT: Det tog 56 minuter mellan Öxnered station och Järntorget, och det var med den långsamma spårvagnen som tog en lång omväg!

Vi lagar 4-6 olika maträtter

Jag sitter på tåget från Stockholm mot Göteborg, och är för tillfället nånstans i höjd med Örebro. I Stockholm har jag bland annat varit på Nordens största vindkraftskonferens, VIND2014, under ett par dagar. Nu är jag minst sagt utmattad och längtar mest av allt efter att få krypa ner i min göteborgska säng.

Bild på en tacopaj. Förklaring kommer senare.
Bild på en tacopaj. Förklaring kommer senare.

En föreläsning som stack ut idag, på konferensens sista dag, var en föreläsning om mänskligt beteende. Föreläsaren hette Ida Hult och var etnolog. Tydligen en sån där stjärnföreläsare och inspiratör som reser omkring och talar högt och lågt i alla möjliga sammanhang. Med all rätt. För mitt bland alla slipsar och mörka kostymer kom där någon som verkligen kan tala med och inte bara inför oss som sitter där i publiken. Får ni tillfälle att lyssna på henne nån gång så gör det.

Det är en liten liten detalj i hennes föreläsning som jag tänkte ta upp ikväll. En liten grej som inte säger så mycket utanför sin helhet, men som ändå fastnade. Hon talade om hur människan har gått allt mer från att bygga sin identitet på vem man är och vad man gör till vad man konsumerar. Samma sak har tagits upp av många andra (t ex i TV-programmet Landet Brunsås), men hennes infallsvinkel fångade mig nåt väldigt. Vårt (läs: svensk medelklass) matintresse sägs öka. Försäljningen av kokböcker skjuter i höjden, artister och sportstjärnor lagar mat i TV, och nya kök säljs som aldrig förr. Men tiden vi lägger på att faktiskt laga mat ligger i genomsnitt någonstans mellan 14 och 18 minuter per dag.

Så vad gör vi egentligen i det nya köket för 90 000 kr?

Mellan fyra och sex olika rätter, var Idas svar. Det är så många maträtter som vi lagar som “vardagsmat” i genomsnitt i svenska hushåll.

Jag vägrar såklart att tro att det är så få hemma hos oss. Så nu tänker jag göra ett experiment, och lista de rätter vi lagar relativt ofta hemma, och som inte är “festmat” för särskilda tillfällen. Jag skriver listan utan nån inbördes ordning. Here goes…

• Nudelwok med tofu eller ägg
• Fiskpinnar och potatis
• Pannkakor med tex morötter eller spenat
• Sojafärssås med pasta
• Rotfrukter i ugn
• Kikärtsgryta med ris eller potatis
• Fisk (t ex strömming eller flundrafiléer) med ris eller potatis
• Rårakor
• Stekta ägg med grönsaker och pasta
• Sojakorv med grönsaker och potatis
• Fisksoppa
• Böngrytpor, t ex på vita bönor, kidneybönor eller mungbönor
• Sojaknortar med lök och morötter och andra grönsaker
• Omelett

Okej, fjorton rätter som jag spontant kommer på. Det är ju inte så illa ändå som det kunde ha varit. Även om vissa förekommer oftare än andra. Jag undrar vilka det är som bekänner sig till 4-6-rätters-gruppen. Generellt bör man ju fundera en extra gång när det gäller vad såna siffror egentligen betyder.

Förresten, visste ni att det överlägset mest googlade receptet i Sverige är på tacopaj? Jag tror aldrig jag har ätit tacopaj. Senaste receptet jag googlade var på äpplemos.

Mellanlandning

Lång historia kort: Jag är ute och reser och har därför inte skrivit här på ett bra tag.

Först cyklade Sofia och jag från Göteborg till Skanör/Falsterbo. Det var 40 mil ungefär, och vi hann både kolla in Bockstensmannen och Björn Hellberg på vägen. Plus tälta på halländska stränder och korsa Hallandsåsen. Häpp. Vi var borta en vecka ungefär.

Sen var vi hemma nån dag varpå vi tog tåget norrut, till Jämtland och Västerbotten. Där inledde vi med att leva soldatliv på Jamtli (vilket väl kanske inte är min kopp te, men var en mycket intressant erfarenhet), fortsatte med att åka upp till Norsjö och rentav över gränsen till Norrbotten, sen tillbaka till Jämtland igen, fjällvandra och paddla kanot. Häpp, borta två veckor.

Idag kom vi hem igen och om ett par dagar åker jag ut och tågluffar med Isabel. Jag som brukar vara ytterst hemmavarande under semestrar. Nåja.

Cykling söderut.
Cykling söderut.
På väg ner för Drommen.
På väg ner för Drommen.
Kallbad i skymningen.
Kallbad i skymningen.
Fältartist Brita Boman med ackompanjatör Gösta Etander, 1942.
Fältartist Brita Boman med ackompanjatör Gösta Etander, 1942.

Så pratar man i Jämtland

Nu sitter jag på tåget på väg mot Göteborg. Vi lämnade Östersund vid elva i förmiddags, och om några timmar kommer jag att vara hemma i lägenheten igen, efter en julvecka i Jämtland och Härjedalen.

skdor

Som jag skrev häromdagen är det så mycket jag skulle vilja skriva om nu. Men jag tänkte fortsätta att gå som katten kring het gröt lite till och göra några reflektioner kring skillnaderna i hur människorna jag umgåtts med den här veckan talade kontra hur vi brukar tala hemma i Västsverige. Dialektskillnader alltså, inte i uttal utan vilka ord man använder på olika sätt. Det blir ganska tydligt när man umgås nära inpå folk.

Det här är ingen komplett lista och gör inte anspråk på att vara korrekt på nåt sätt. Det är bara en samling språkliga iakttagelser jag gjort under senaste veckan som jag tycker är kul. Påpeka gärna om jag missuppfattat nåt eller om det är nåt jag inte fått med.

Här kommer alltså en bohuslänspojks iakttagelser av språket jag hört senaste veckan kontra hur det låter hemma.

1. Ingen adjektivböjning i plural
En av de första grejerna jag kom att tänka på. Man böjer inte adjektiv efter antal. Det blir alltså snödrivorna var stor istället för snödrivorna var stora, och tallrikarna är ren istället för tallrikarna är rena. Intressant. Ungefär som i engelskan, där man inte heller böjer efter antal; the plate is cleanthe plates are clean. Fast å andra sidan böjer man hjälpverbet i engelskan, insåg jag ju nu…

2. Förkortning till första stavelsen i sammansatta ord
Lite besläktad med ovanstående. Vi var ute i jordkällaren och skulle hämta potatis, och då blev jag visad vatt-lingonen, som alltså var lingon inlagda i vatten. Vi pratade också om gamm-TV:n som stod i förrådet. Alltså den gamla TV:n. Kommer inte på nån bra motsvarighet i nåt annat språk eller dialekt, mer än dialekter norröver.

3. Snopptillägg på föremål
Många saker kallas för han istället för den och det. Det är väl ganska vanligt i många dialekter, även i mina hemtrakter. Men det kändes mycket vanligare här än hemma. Bilen är han, vedträt är han, skotern är han och så vidare. Men aldrig att nåt var hon. Nån som vet en dialekt när man pratar om föremål som hon? Och då menar jag att man använder det på riktigt, när man pratar vardagsspråk. Man brukar ju säga att båtar brukar kallas hon, men jag har nog aldrig upplevt att någon gjort det i praktiken. Däremot har jag ofta hört båtar kallas han. Ytterligare en dialektal grej (som förmodligen är lika vanlig hemma) är att han och hon används även i objektsform, alltså där det i rikssvenskan är honom och henne. Edit: Jag har faktiskt fått en del exempel där hon faktiskt används spontant i flera olika dialekter. T ex om klockan och katter. Skönt!

4. Vart istället för var
Också jättevanligt i många dialekter, inklusive hemma. Men mer genomgående i här. Vart är hundmaten? istället för var är hundmaten? och så vidare. Jag fick en idé om att det skulle kunna vara så formen vars uppstod (som i vars ska du gå?), att man från början sa vart ska du gå, men vartet och skaet flöt ihop så att det blev [vaschkadugå] och vartet blev ett vars. Ungefär som hur ordet som är standard i svenskan idag från början var å, men i och med att man sa upp å (som i upp å vägen) blev det snart upp på och å blev på permanent.

5. He
Verbens motsvarighet till schweitzisk armékniv. He kan betyda sätta, ställa, lägga, hälla, placera, flytta, hiva, lyfta osv. Kanske det närmaste man kommer en svensk motsvarighet till put. He äggen i smeten, he in väskorna i bilen, he undan snön från trappan och så vidare. Praktiskt.

6. Såålde och såålt
Böjningarna av ordet sälja; sålde och sålt, verkar få långa å:n, som i och ål. Tydligen gäller samma sak för ordet läcker, som blir läker. Då snackar vi inte om sår utan om vattenflaskor och grejer.

7. Annat sätt att använda “lär”
Lär ska vara och lär måste är uttryck som jag i min dialekt spontant inte skulle använda. Om jag har hört att något är på ett visst sätt (t ex att det är svårt att få biljetter till en teater) skulle jag säga det lär vara svårt att få tag på biljetter. Men här sa man det lär ska vara svårt att få tag på biljetter. Och man lär måste boka dem i förväg.

Överlevnad, tunnbröd och jul i fjällen!

Vi överlevde jordens undergång! Det KAN ju vara så att när vi försöker lämna huset här i Ås utanför Östersund om nån timme så visar det sig att världen utanför bara är en stor eldstorm av aska och svavel, men jag tror på nåt sätt inte riktigt det.

Jag befinner mig som sagt i Jämtland med Sofia, och mycket snart åker vi till Härjedalen för att fira jul i en fjällstuga! Ser mycket fram emot det! Ingen el dock, så det här blir det sista ni hör av mig före jul!

Har undvikit att skriva de senaste veckorna här på bloggen, helt enkelt för att det har hänt så mycket. Jag har inte hunnit med att ta in alla rasistiska uttalanden, instagramupplopp, sverigedemokratiska väljarsympatier, trängselskattsdebatter och klimatrapporter. Overload liksom.

Igår bakade vi tunnbröd i bakstugan.

IMG_3376

God jul!

På vift

Följande inlägg skrev jag på mobiltelefonen mitt under Medeltidsveckan i Visby. Sen tryckte jag på nån konstig knapp och trodde att allt var borta. Men det var det inte!

“Visby. En solig sommardag.”

Så börjar föreställningen jag har spelat i just Visby under medeltidsveckan. Sista föreställningen spelade vi i eftermiddags, i ett tält mitt på marknaden under pågående spöregn. Det var kul! Natten till söndag går färjan tillbaka till fastlandet, och börjar resan tillbaka till Göteborg igen.

Men det började egentligen redan i förra veckan. Eller möjligen veckan före den. Jag åkte till Stockholm för en spelning i Vinterviken. Tyvärr hade jag halsfluss, men spelningen gick bra under omständigheterna. Efteråt hängde jag med ett par av de övriga artisterna och lite annat löst folk på klipporna i Vinterviken och drack vin och sjöng visor. Framåt midnatt blev det ett spontanbad. Det kanske inte låter som det bästa man kan göra när man har halsfluss, men ungefär den natten vände det faktiskt och började bli bättre. Det ni!

Jag stannade ett par dagar i Stockholm, träffade en fin vän och gick på Fotografiska Museet. Spännande utställningar och fotografier av döden. Inspirerande. Eh, alltså, på ett bra sätt. Sedan tåget hem och en mellanlandning i Göteborg för att ta ett svårt beslut och sedan vidare ut till lilla Tjörn.

Därifrån bar det vidare i en grön Passat fullastad med föräldrar och hund. Vi hamnade i Vämland, närmare bestämt Töcksfors/Holmedal, där min pappa vuxit upp och där hans halva av min släkt sägs ha sitt ursprung. Nu hör det ju till att pappas halva av släkten är betydligt större än mammas. Min mammas släkt får plats i en mindre lägenhet, medan pappas med nöd och näppe skulle inrymmas på en fotbollsarena. Därmed var det många släktingar på liten yta och släktträffen blev en intensiv upplevelse. Men trevlig.

Den 5 augusti fyllde jag 28 år. Det firade jag med att sitta på bussen från Töcksfors, tåget från Karlstad, pendeln från Stockholm och slutligen färjan från Nynäshamn till Visby. Det var alltså så jag hamnade här, klockan fyra på natten för ungefär fyra dygn sedan.

Medeltidsklädd, även om det knappt syns under håret.
Medeltidsklädd, även om det knappt syns under håret.

Det är tredje året i rad jag besöker medeltidsveckan. Här skramlar knektarna förbi i Visbys trånga gränder, gycklarna gör eldkonster på marknaden och från varje kyrkoruin (såna finns det gott om här) ljuder säckpipor, trummor och skalmejor. Jag har druckit mjöd, ätit fisk i bröd, sjungit medeltida ballader, suttit i Nordregravar med 10000 andra och sett Nordens mest fantastiska eldshow, badat i meterhöga vågor och halv storm, samt gett fyra föreställningar med Dravel för hundratals åskådare på Forum Vulgaris scen.

Snart är semestern slut. Då börjar jobbet igen. Men inte riktigt än.

Detta skrev jag alltså mitt under medeltidsveckan. Troligen under torsdagskvällen. 

Vad är det för fel på Uddevalla?

Jag sitter för närvarande på tågstationen i Trollhättan och väntar på tåget tillbaka hem till Göteborg. Det är uschligt väder, det regnar och jag glömde ta halsduk på mig i morse. Dessutom mår jag lite illa efter den vingliga bussturen hit. Ändå tycker jag om att vara här.

tagstation_suss

Det är lite skumt, jag har alltid gillat Trollhättan. Utan någon egentligen anledning. Har aldrig haft nån speciell koppling hit, förutom goda vänner, men det har man ju lite varstans. Som motsats till Trollhättan kan man sätta Uddevalla, som jag av nån anledningen inte tycker särskilt mycket om. Återigen utan nån egentlig anledning.

Så varför gillar jag Trollhättan med inte Uddevalla? Möjligen kan det ha med dialekten att göra. Jag tycker trollhättemålet är fint och associerar det med sånt jag tycker om, t ex Galenskaparna och Cirkus Miramar. Medan jag mest associerar uddevallamålet med sura H&M-kunder på den tiden jag jobbade på H&M i Uddevalla.

Konstigt att ett litet fåtal såna random associationer kan påverka ens känslor för städer så mycket. Å andra sidan tror jag att jag tycket lika mycket om Trollhättan som jag tyckte illa om Uddevalla redan innan jag jobbade där. Så vad kan det vara då? De är bra på sopsortering i Trollhättan, kan det vara det? Eller att jag haft mycket roliga spelningar här?

Konstigt är det.

East side, här kommer jag!

I helgen flyttade jag från Majorna till en gata nära Redbergsplatsen. Jag har bott tillfälligt inneboende sedan i vintras efter att ha lämnat min studentbostad på Birger Jarlsgatan så det är lite som att komma hem efter några månader i exil. Känns lite underligt att lämna västra stan där jag bott på lite olika ställen sedan jag flyttade till Göteborg 2005, men samtidigt väldigt kul att upptäcka något helt nytt.

Så nu bor jag i en stooor lägenhet i ett gammalt hus från 30-talet. Det blir en väldig skillnad när man bott i små studentlägenheter i flera år och sedan hamnar i en “riktig” lägenhet. Plötsligt behöver jag en massa möbler. Är tillfällig adoptivpappa för ett korgbord med tillhörande korgstolar som egentligen är Agnes, och det är det enda bord jag har just nu. Men det är fint! Tänkte titta runt i second hand-affärerna i närheten, men inte köpa på mig massa möbler förrän jag är säker på vad jag vill ha.

Det är nåt speciellt med att inreda sitt eget ställe. Att veta att man inte snart behöver lämna bort det till nån annan student eller att man bara får bo där några månader innan den ordinarie hyresgästen kommer tillbaka. Här kan jag göra vad jag vill. Det känns juste. Ska se till att inte göra som Steve Jobs bara. Håller på att läsa hans biografi nu. Han var så oerhört känslig för design och estetik att han ofta lät bli att skaffa möbler överhuvudtaget, eftersom han inte kunde hitta några som matchade hans designambitioner.

Jag fick hjälp av vänner från spexet att flytta in, med att bära lådor och grejer. Insåg då hur mycket jag saknar dem (inte lådorna alltså utan spexarna), och spexet i allmänhet. Såhär såg det ut när vi kånkade in grejerna i trapphuset. Det ser definitivt inte lika mycket ut nu när det är på plats i lägenheten…

IMG_1421

Nu ska jag snart skriva vettiga grejer igen. Ska bara få ordning på saker och ting här först. I morse fick jag el. Det har varit några dagar i stearinljussken…

Glad påsk allihop!

Jo, en grej till förresten. Jag fattar verkligen inte den här lappen som sitter i trapphuset. Om folk röker på den lilla balkongen borde väl dörren vara stängd? Eller menar hen att det är ett insug genom dörren och att det är bättre att röken är i trapphuset än utanför? Och stekoset, är det nån som steker på balkongen? Eller i trappan? Jag känner mig som en total lantis. Hjälp mig förstå!

IMG_1639