Nomadplaneten är en science fiction-roman om en expedition till en främmande planet, en så kallad nomadplanet, som råkar korsa vårt solsystem i början av 2100-talet. Boken publicerades av Typ förlag 2016 och fick ett bra mottagande. Andra upplagan är nästan slutsåld men det finns fortfarande ett fåtal böcker kvar.
Beställ genom att klicka här.
Utdrag ur recensioner:
“…ett sensationellt välskrivet, spännande, ruggigt och tankeväckande rymdepos som verkligen förtjänar en stor läsekrets. Helhetsbetyg: 5”
– Jacob Åström Wennbom, Bibliotekstjänst
”En stark svensk sf-debut! […] Ett såväl underhållande som trovärdigt och rörande dystopiskt äventyr.”
– Johan Berggren, Ordfront Magasin
”Nomadplaneten var sommarens mest spännande och tankeväckande läsning, och jag hoppas innerligt att denna originella debutroman kommer hitta en bred publik.”
– Katze Collmar, dagensbok.com
“Nomadplaneten är en av de intressantaste, bäst genomförda och mest lovande svenska sf- romaner i genretraditionen […] som jag över huvud taget läst. Som renodlad och seriös sf är Nomadplaneten en av de få gedigna romaner som skrivits på svenska. Och enligt min mening bra nog att böra utges också på andra språk och för en större sf-kunnig läsekrets.”
– John-Henri Holmberg, litteraturhistoriker och science fiction-guru
Ett kort sammandrag av handlingen:
Nomadplaneten utspelar sig i början av 2100-talet. Ekonomisk tillbakagång, konflikter och en skenande växthuseffekt har lett till ett samhälle där man med avund och bitterhet ser tillbaka mot slutet av nittonhundratalet, då framtiden var ljus och allt var möjligt.
En decembernatt får några amatörastronomer syn på en ny stjärna på himlen. Det visar sig vara en nomadplanet, en himlakropp som kastats ut från sitt eget stjärnsystem och nu är på väg att korsa vårt. Världens ledare ser en chans att flytta fokus från konflikter och missnöje, och genom en internationell kraftsamling skicka upp den första rymdexpeditionen på sextio år. En rymdfarkost med forskare och militärer från olika länder ska landa på planeten, som får namnet Gilead, och ge jordens befolkning något konkret att samlas kring, hoppas på och tala om.
En vecka innan uppskjutningen visar sig en av astronauterna vara medlem i ett terrornätverk. Den svensk-kenyanska fysikern Jonathan Othiambo ersätter henne i sista stund, och det är från hans perspektiv berättelsen skildras. Han kastas in i en konflikt som han inte förstår, där expeditionens militära befälhavare verkar ha helt andra mål än forskarna. Den nya planeten bjuder på vetenskapliga upptäckter som han inte ens vågat drömma om, som väcker förvirring, skräck och konspirationsteorier.
Parallellt med att expeditionen bit för bit faller isär börjar Jonathan tänka tillbaka på Maria, som han hade ett förhållande med sju år tidigare. Det enda förhållande han haft, som han ägnat de senaste sju åren åt att förtränga. Någonting i den klaustrofobiska miljön får honom att på nytt känna hennes närvaro. Inte bara i tankarna, utan också rent fysiskt, alldeles i närheten. Som om hon följt honom alla miljontals kilometer för att reda ut något som aldrig blivit avslutat.
Långt ner under planetytan väntar upptäckter som en gång för alla slår hål på teorierna om att Gilead är en död himlakropp. Men går det att lita på att det Gilead visar upp är verkligt? Jonathan börjar tvivla på sitt förstånd, samtidigt som slitningarna i besättningen blir allt starkare. När expeditionen tappar radiokontakten med jorden tvingas Jonathan välja sida.
Berättelsen är ”realistisk science fiction” på det sättet att den bygger på verkliga teorier och realistisk fysik. Den ligger alltså närmare Arthur C Clarkes Möte med Rama än Star Trek. Temamässigt handlar den om förändring, förnekelse och skuld. Den primära målgruppen är vuxna science fiction-läsare och folk som är intresserade av rymden, framtiden och vår mänskliga relation till dessa.