Det är dags för lite poesi igen. Den här gången inspirerad av mitt kylskåp som vägrar fungera, och som hyresvärden aldrig bryr sig om att laga eller byta ut.
min jävla kyl
den gör mig så trött
min sallad har frusit
och jästen har dött
min jos och min mjölk
och min hommous med lock
sitter fast i paketen
i djupfrysta block
jag vill inte svälta!
rädda min mat!
du krossar mitt hjärta
med din termostat
min jävla kyl
den gör mig konfys
den har slutat funka
och blivit en frys
det vore dessutom energisnålare
att skaffa en funkande kyl
för musiker, mullor och målare
är det faktiskt en jättebra pryl
och för att ligga i tiden: ett svar
att det vore mycket mer klimatsmart
vi vill ju gärna ha isarna kvar
men inte i kylskåpets mat!
Underbart stycke poesi! Hälsar Elin, som hittade hit via Alex.
Mycket poetiskt 🙂
Kylskåpspoesi!
Ja, visst är det kylskåpspoesi!! 🙂
Din jävla kyl
Det var då bedrövligt
vad din kyl blivit knäpp,
när maten din stelnar
så kall mot din läpp
Och reparatören?
Sicken tankspridd filur!
Vet han då inget
om rätt temperatur?
Du får köpa ett kylskåp
begagnat, du vet
för en billig penning
och ha mat i det
du kan ha ett i kammar´n
i frid och i ro
och där hämta hommous
och mat som e go
du får icke svälta
det vore så kass
såvida du icke
kan leva av glass
Mamma