Det här här är inget djupt inlägg om musik eller miljö, bara en bara en betraktelse av den enorma lärk vi tog ner från tomten idag. Eller vi och vi, vi anlitade några trädfällare som kom med linor och motorsågar och välte det snyggt. Sofia kommer att ägna helgen åt att med röjkniv och motorsåg kapa upp det i delar som vi kan klyva sen.
När vi flyttade in fick jag genast dubbla känslor för den där lärken. Det är nåt speciellt med höga träd. Nästan nåt magiskt. Kanske för att jag associerar till ett visst jätteträd på Myst-ön…
Problemet var att den här lärken lutade ganska illa, och stod farligt nära huset. Dessutom var den ganska skabbig och sönderblåst, fällde en massa grenar och barr över de bodar som står under och höll på att paja taket på dem. Så vi bestämde oss ganska snabbt för att ta ner den.
Sagt och gjort, vi anlitade två glada trädfällare som kom hit i morse klockan tio. De spände linor, kapade grenar och gav sig så småningom på stammen. Tilda satt på fönsterbrädan och iakttog allt inifrån biblioteket.
När de väl var klara var trädgården full av fällt träd. Sofia har hållit på i en timme redan med röjkniven. Undrar hur mycket ved som blir av det här?
Som tur är har vi äppelträd, en fin björk och diverse svåridentifierade träd kvar. Trädgården blir öppnare och liksom närmare med lärken borta. Plus att vi får en stubbe att ställa blomkrukor på.
EDIT: Såhär såg det ut dagen efter:
I sommar ska jag minsann ge mig ut och identifiera träd i din trädgård.
Det ser jag fram emot!