Jag håller nu på att läsa en kurs i genusteori och borde egentligen, istället för att skriva på den här bloggen, skriva på min inlämningsuppgift som ska vara klar imorgon bitti. Det är grymt intressant att sätta sig in i inte bara den feminism som finns idag utan också vägen som har lett hit. Man förstår bättre varför feminismen ser ut som den gör när man inser vilken historia som ligger bakom.
Men det var egentligen inte det jag tänkte skriva om idag. Istället tänkte jag göra en kort reflektion över det hat som feminismen tycks väcka. Det är läskigt, och samtidigt väldigt fascinerande. Varför hatar man idén att ingen ska diskrimineras på grund av sitt kön? Ställer man frågan på det sättet ter den sig nästan lite komisk, men många verkar ha en helt annan infallsvinkel. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta när jag läste ett inlägg på Passagen Debatt häromdagen.
Jag ska inte återge det i sin helhet (den som vill läsa hela kan göra det här) men det hävdar, på ett ovanligt välformulerat och till synes genomtänkt sätt, att feminism (egentligen kvinnor och kvinnligt sätt att tänka i allmänhet) ligger bakom hela västvärldens förfall. ”Med en ökad kvinnlig närvaro överallt så kan jönspartier som (mp) och (v) behålla sina riksdagsplatser och påverka samhället eftersom deras väljare mestadels är kvinnor.” skriver debattören efter att ha berättat hur det svenska samhället förgiftats av kvinnliga egenskaper och förfallit under 60- och 70-talen. ”Samtidigt sänktes alla krav överallt, alla skulle vara empatiska och ödmjuka och kvinnliga egenskaper premierades på bekostnad av manliga dito. Kvinnosakskämpar började poppa upp och dessa muterades senare till feminister, miljörörelsen kom igång och vänstern stärkte sina aktier. Allt detta (av vilket vi ser resultatet i dagens läge, både inrikes och i de flesta andra västländer) startade när kvinnorna började ta för sig och lämna hemmet för att bli yrkesverksamma på sent sextiotal.”
Inlägget avslutas med orden ”Som en jämförelse på min tes kan vi ställa den patriarkala arabvärlden mot den matriarkala västvärlden. Av dessa två är det ju givet vem som avancerar på den andres bekostnad. Är hemligheten med vår civilisations förfall helt enkelt att vi släppte in kärringarna i det offentliga rummet och vid maktens bord? Jag tror det.”
Min första reaktion var ett uppgivet skratt. Det var liksom för dumt för att vara sant. Sen tog vetenskapsteoretikern i mig över och jag började fundera över hur man kan få den här typen av åsikter. Texten är välformulerad och välstrukturerad, så personen som skriver är uppenbarligen inte dum i huvudet. Men allt vi ser ser vi på olika sätt beroende på vilket perspektiv vi har. Rent allmänt är det svårt för folk att ta till sig med vilket manscentrerat perspektiv vi traditionellt ser historien. Det är därför det verkar krävas universitetskurser för att vi ska se ganska självklara grejer.
Men återigen, vilket perspektiv krävs för att man ska skaffa sig såna extrema åsikter? Tja, varför blev Hitler demokratiskt vald? Varför accepterades skavhandeln? Vi är inte så självständigt tänkande som vi tror. De perspektiv med vilka vi ser på saker och ting tar vi till stor del till oss utifrån. Och lever man i ett sammanhang med väldigt ensidigt perspektiv (exempelvis är 99,95% av ledarna för de största multinationella bolagen män [Connell, 2009]) är en logisk följd att ens åsikter formas av det.
Oj, det här blev längre och luddigare än jag tänkt mig. Bäst att skriva på inlämningsuppgiften istället.
Den stora delen av kritiken mot feminism kommer dock från de som håller med om att ingen ska diskrimineras på grund av sitt kön, och riktas mot de idéer som bygger på att feminism är mer än att ingen ska diskrimineras på grund av sitt kön.
Det är ju knepigt att det inte finns nån "fast" universell definition av feminism. Det finns definitivt personer inom den feministiska rörelsen jag tycker har helt knasiga åsikter.
Det är lite det jag menar med vilket perspektiv man har. Den feminsimen som kritiseras av en stor massa kanske inte är samma feminism som försvaras av en annan massa.
Även om personen har ett bra språk, inte är dum i huvudet etc, så är personen inte särskilt påläst. Det har ju visat sig rätt tydligt att företag med kvinnor i företagsledningen blir mer lönsamma. Sammanfattande länk, och länk till undersökningen:
http://www.ambassadorer.se/post/tre-ett-magiskt-nummer-till-lonsamhet
Jag tycker att aftonbladsdebattörens inlägg var ungefär lika påläst och reflekterande som som den genomtänkta attityden från vissa grabbar på högstadiet: "Men om män och kvinnor är lika smarta och lika bra på saker -varför är det bara män som gjort storverk genom historien?" Svaret är naturligtvis- försök göra storverk när du ska laga mat till åtta ungar, hålla ihop ett hushåll, stötta sin manliga hälft och inte har rätt till varken utbildning eller nyfikenhet. 😛 Samt att männen givetvis skrivit historien.
Lycka till med inlämningsuppgiften!
Det som retar mig med vissa feminister (vissa, alltså inte alla, feminism är ju som sagt ett rätt luddigt begrepp) är att de vägrar se det goda i män. De håller stenhårt på att män är själviska och känslohämmande neanderthalare och att det inte går att vara jämställd med en man. En del menar också att tjejer är hopplösa våp tror att de måste ha en man för att de inte kan "agera som männen gör" (tänka på sig själv, gå sin egen väg etc). Självklart har kvinnor varit förtryckta genom historien och ja, det är lång väg kvar till genomgående jämställdhet och naturligtvis måste männen delta i arbetet. Men är det verkligen troligt att de kommer göra det om de får nertryckt i halsen att de är idioter och svin? Det finns lika många idioter bland män som bland kvinnor och kvinnor kan svina rätt bra de också. Jag skulle inte sträcka mig till att jag hatar sådana feminister men jag har vääääldigt svårt för dem.
Kanske har jag lyckats träffa de enda vänliga, kloka, respektfulla och varma killarna och männen i den här världen… Vad vet jag? Jag vet bara att spyr någon galla över dem (vilket man gör när man drar alla män över en kam) så blir jag ilsk.
Själv klassificerar jag mig som ekvivalist. Jämställdhet mellan kvinnor och män, dessa fantastiska varelser!
Hatet mot feminism stammar ju till största del ur rent idiotiska fördomar om ex. mansförakt, vilket leder till ett pajkastningsförakt, & då gentemot feminister. "Dom hatar ju oss", fast det egentligen borde heta "Vi fick för oss att det var si, men det var så.."