På jobbet läser jag en del tidningar om ganska smala ämnen för att hålla mig ajour inom el-, värme- och energivärlden. Då slår det mig ofta att många tidningar (och även hemsidor osv) tenderar att se den lilla del av helheten som just de ägnar sig åt som det centrala, det viktigaste och ibland till och med det enda som spelar roll. Jag blir ganska förundrad av t ex tidningen ”Svensk Geoenergi”, som för någon som försöker se energi i Sverige som en helhet, och dessutom en del i ett större system, ter sig tämligen enkelriktad. Sida upp och sida ner om hur fantastiskt det är med geoenergi (dvs teknik för att hämta upp värme ur jordskorpan), varvat med reportage om hur orättvist det är att så många kommuner satsar på fjärrvärme istället. Sen är tidningen slut.
Nog för att geoenergi är mycket intressant och en viktig pusselbit i ett lands energisystem, men det är fortfarande bara en pusselbit. Och den här situationen, att vara i det närmaste insnöad på sin egen lilla del i helheten, är inte unikt för just den här tidningen, utan förekommer i många sammanhang. Kanske är det en mänsklig grej. Jag har träffat teaterfolk som är helt oförstående för världen utanför teaterkretsen, såväl som chalmersteknologer vars världsbild slutar vid Aschebergsgatan. Förmodligen är jag själv likadan på sätt och vis, tänker i miljöperspektiv och missar annat viktigt.
Men ju mindre och smalare det man sysslar med är desto tydligare blir det på nåt sätt. Och jag inbillar mig att jag har åtminstone en hyfsad förmåga att se nån slags helhet. Sånt kan man träna upp såklart och det är nog viktigt att göra det om man på allvar siktar på en hållbar framtid, vad man än sysslar med. Ibland får vi påminna varandra.
En annan sak som gör att ens perspektiv smalnar av och men blir ännu mer oseende för sådant utanför ens egen verksamhet är om man är en väldigt homogen grupp människor. För skojs skulle räknade jag antalet män och kvinnor som förkom på bld i geoenergi-tidningen. Jag hittade 27 män, som alla såg ut att vara mellan 40-65 år, och en kvinna som var 29. Det vet jag eftersom jag känner henne. Det var min goda vän Lise Nordin som sitter i riksdagen och deltagit i ett geotermi-seminarium i Almedalen, där hon intervjuats av tidningen.
Nåväl, det står säkert mycket viktigt och bra i tidningen, och geoenergi är som sagt en viktig pusselbit, men jag är övertygad om att för att vi ska kunna få till ett hållbart energisystem måste vi se alla pusselbitar, och dessutom hur de passar ihop. Då tror jag det är dumt att alla som sysslar med en viss pusselbit är män mellan 40 och 65.
Åh vad du sätter ord på det på ett klokt sätt – jag har haft precis samma känsla när jag läst tidningen Geoenergi. Min bild är att just energibranschen/politiken är ovanligt homogen och domineras av äldre män. Det måste ju inte vara dåligt men innebär förstås en risk att andra aspekter glöms bort.
Tack 🙂
Nä, precis. Att "nörda ner sig" är ju något man måste göra om man vill komma vidare inom ett ämne. Det är ju först när kopplingen till det som står vid sidan försvinner som man bör dra öronen åt sig.
Intressanta iakttagelser. Även om man skriver om ett smalt ämne är det viktigt att många får komma till tals. Det breddar alltid bilden av verkligheten. Själv är jag chefredaktör för Fjärrvärmetidningen som fokuserar på fjärrvärme, fjärrkyla och kraftvärme. Vi arbetar sedan några år tillbaka med att systematiskt öka mångfalden i tidningen. Det gäller kön, etnicitet, ålder, men också personer i olika positioner. Vore roligt att höra vad du tycker om den tidningen. Vänligen Ann-Sofie Borglund
Hej Ann-Sofie! Som du säkert förstod var det jag skrev om Geoenergi-tidningen bara ett exempel på nåt som är ganska vanligt och inte specifikt för den tidningen. Jag läser Fjärrvärmetidningen också på jobbet och har inte reagerat på samma sätt på den, men inte gjort någon medveten analys. Det kanske kommer! 🙂
Hej Emanuel
Väldigt roligt att du läser Svensk Geoenergi. Ännu roligare att du har synpunkter. Då har vi lyckats engagera!
Dina synpunkter är intressanta och värda att reflektera kring. Du uppfattar tidningen som insnöad på bara vår del i energipusslet, att vi helt enkelt har ett alltför ensidigt perspektiv.
Vi försöker alltid beskriva geoenergi som ett alternativ, det vill säga ett energislag och en valmöjlighet bland flera. Jag tycker att vi nästan alltid är tydliga med det, men vi kan säkert bli tydligare, och det tar jag med mig till nästa redaktionsmöte.
Men tidningen är faktiskt medvetet ganska ensidig, och det finns ett viktigt skäl till det: Geoenergin varken syns eller hörs någon annanstans i debatten och samtalet kring framtidens energilösningar. När förnybar energi diskuteras är det nästan alltid vindkraft, solenergi, biobränslen och fjärrvärme det talas om. Trots att geoenergin de facto står för en betydande del av den förnybara energin i Sverige, så är det ingen som talar om den. När jag skriver ”ingen” syftar jag till exempel på myndigheter som Energimyndigheten, politiker och debattörer. Åtminstone är det för få i förhållande till vad den ger och vilken potential som finns.
Därför utnyttjar vi varje spaltmillimeter till att belysa just geoenergin ur olika perspektiv. Det kan nagga trovärdigheten i kanten, å andra sidan är vi helt öppna med att det är branschorganisationen Geotec som ger ut tidningen.
Jag håller med om att geoenergin inte är den enda saliggörande lösningen, utan en del av lösningen, en del i en helhet. Men vi måste göra allt vi kan för att uppmärksamma omvärlden på att geoenergin faktiskt finns och vilka fördelar just det här energislaget erbjuder.
När det gäller könsfördelningen i tidningen kan jag bara beklaga. Även om jag inte håller med om påståendet i sig (det är totalt 16 individer <40 år mot 14 som är >40 år…) sätter du fingret på en öm punkt. Det är en sned fördelning i branschen. Vi tycker att det är ett problem och satsar på att uppmuntra fler unga och kvinnor att fördjupa sig i geoenergi. Just därför sponsrar vi forskning i ämnet och genomför många utbildningar, både på universitetet och i egen regi.
Detta är också ett skäl till att vi ger ut tidningen Svensk Geoenergi. Vi vill öka kunskapen om och intresset för geoenergi så att vi lockar fler unga och kvinnor till branschen. Och efterhand de kommer in, så lovar jag att vi ska uppmärksamma de nya förmågorna i Svensk Geoenergi!
Bästa hälsningar
Johan Barth
Sektledare och ansvarig utgivare för Svensk Geoenergi
VD Geotec, Svenska Borrentreprenörers Branschorganisation
Det anade man inte, att få två chefredaktörer och en riksdagsledamot med i diskussionen! Vad kul att folk är så alerta!
Och tack för att ni tagit er tid att komma med synpunkter. Som jag skrivit tidigare är inte inlägget kritik mot ovan nämnda tidning, utan en reflektion över hur lätt det är att hamna i väldig fokus på just det man själv gör. Med både det goda och det onda som detta för med sig.
Jag som jobbar (åtminstone försöker) med hela spektrat av förnybara energikällor tycker såklart att det är viktigt att man har med sig hela perspektivet, där geoenergi såklart ingår. Sedan är inte geoenergi en teknik som är avskild från annan teknik, lika lite som fjärrvärme är det. Dessa två går t ex utmärkt att kombinera. Och det är viktigt att inte någon teknik hamnar i skymundan.
Men när man läser facktidningar där varje tidning är så väldigt fokuserad på just sin egen teknik förefaller det en (alltså någon som inte arbetar specifikt med den tekniken) lite underligt, ibland rentav komiskt, att det ägnas så många rader just åt att förespråka sin egen teknik framför andras, när den stora utmaningen är att få till den kombination av alla teknikerna som fungerar bäst tillsammans.
I det här fallet är det också så att geoenergi som Johan säger hamnar lite i skymundan (men inte helt och hållet, tycker jag) i den allmänna debatten, vilket gör att det förefaller ännu konstigare när EN tidning förespråkar det så aggressivt.
Men allt det gäller som sagt inte bara energifrågor.