Callisto

Callisto var en ung kvinna som över allt annat älskade att jaga. Därför gick hon, när hon var gammal nog, i lära hos jaktens gudinna, Artemis. Kravet för att få gå i lära hos Artemis var att, liksom Artemis själv, förbli oskuld. Kärleken var tvungen att vara till jakten i sig. Detta bekymrade inte Callisto, som satte sin passion för jakten över allt annat. Hon blev snabbt Artemis skyddsling.

En dag, när Callisto jagade i skogen fick guden Zeus syn på henne, där han satt uppe i Olympen och vakade över Jorden. Han blev genast förälskad i henne, men visste om att hon svurit ett löfte till Artemis att förbli jungfru. Han grubblade länge på hur han skulle göra för att lura både Callisto och Artemis, och kom sedan på den geniala idén (!?) att förvandla sig till en svan. I denna skepnad seglade han ner till Jorden och landade i en glänta, där han träffade Callisto.

Callisto blev alldeles förtrollad av den vackra svanen, och smög sig närmare för att försöka klappa den. När hon lagt sina fingrar på de mjuka fjädrarna bröts förtrollningen, och Zeus stod framför henne i gläntan. Zeus, som så många andra gudar och män av hans sort, ansåg sig ha rätt till denna unga kvinna, så utan betänkligheter våldtog han henne. Sedan återvände han till Olympen utan ett ord.

Callisto blev gravid, och försökte på alla sätt dölja detta för Artemis, så att gudinnan inte skulle få reda på att hon inte längre var oskuld. Hon lyckades med detta ett tag, genom att klä sig i stora rymliga klädnader, men en vårdag skulle alla Artemis’ följeslagare bada i en vattenkälla. Artemis såg att Callisto var gravid, och i vredesmod förbannade hon Callisto och fördrev henne från sällskapet och ut i skogen, och förbjöd henne att någonsin jaga igen.

Ute i skogen födde Callisto ensam sitt barn. Men någon såg henne. Uppe i Olympen iakttog Hera, Zeus hustru vad som hände. Hon förstod att det var hennes make som låg bakom, och såg sitt tillfälle att hämnas på Callisto. (För det här var på den tiden då en våldtäkt alltid var kvinnans fel. Så är det aldrig nu, eller hur?) Hera förvandlade Callisto till en björn, och det dröjde inte länge förrän Artemis’ jägare hade fått upp spåren henne.

Jägaren blev den jagade, och Callisto gjorde allt för att rädda sitt skinn från jägarnas vassa pilar. Och klok och kunnig som hon var lyckades hon faktiskt hålla sig undan under många år. Samtidigt hade hennes son tagits om hand och uppfostrats till en skicklig jägare. Han var en dag ute i skogen för att jaga, och fick syn på en stor björn i en glänta. Han anade inte att björnen i själva verket var hans mamma. Callisto fick syn på pojken, och rusade genast mot honom, glömsk av lyckan att återse sin son. Sonen greps av skräck och lade sin pil på bågen, beredd att döda Callisto.

Men uppe i Olympen iakttig Zeus alltihop. Han greps av medlidande, och blixtsnabbt förvandlade han även sonen till en björn. Därefter grep han båda björnarna i svansen och slängde upp dom på himlavalvet. Där är dom kvar än idag.