För några år sedan blev började en ”ny” fisksort bli populär i svenska mataffärer. Pangasius, eller hajmal, är en odlad vitfisk från Vietnam. Den exporteras från Asien till hela världen, där den säljs billigt i frysdiskarna.
I början hörde jag mycket positivt om fisken. Den odlades hållbart i stora dammar, med husbåtar som körde runt på dammarna och fiskade upp den vuxna fisken, filéade och förpackade direkt på husbåten. Det lät bra tyckte jag, effektivt och utan onödiga transporter. Och god är den också.
Men så i höstas avslöjade Världsnaturfonden att produktionen inte var så bra som den utgav sig för att vara. Hajmalen föddes upp med fiskmjöl från annan fisk, framför allt mängder av ansjovis som är en viktig matfisk för lokalbefolkningen. Denna överfiskas i området och hotas av utrotning. För att maximera hajmalens tillväxttakt får de stora mängder fiskmjöl, vilket gör att de inte kan tillgodogöra sig allt, utan mycket blir enbart fiskbajs i de stora dammarna. För att fiskarna inte ska dö av sjukdomar i den här miljön har man mängder av antibiotika i vattnet.
När detta kom fram rödlistade Världsnaturfonden hajmalen, och uppmanade folk att sluta köpa den. Men den vietnamesiska regeringen blev sur och hotade med att slänga ut WWF ur landet. Resultatet blev att WWF drog tillbaka rödlistningen och istället klassade fisken som ”på väg mot hållbar produktion”.
Så nu vet man inte riktigt vad man ska tro. Man ska nog vara försiktig med att köpa hajmal. Vietnamesiska myndigheter har lovat att öka andelen miljöcertifierad hajmalsodling, men det återstår att se hur väl det går. Man kan ju hålla tummarna.
Fiskodling, förresten. Vilket konstigt ord.