Halvtidspaus

Söndag. Och imorgon är det dags att gå in i studion igen. Under de tre dagarna vi spelat in hittills har vi alltså lagt grunderna på tretton låtar. Det fantastiska är att jag blivit så grymt nöjd med varenda inspelning vi  har gjort. Varenda en! Och det läskiga nu är att jag ju måste matcha den suveräna musikaliska grunden med sången… Tidigare, när jag spelat in musiken själv, har det varit sången och texterna som fått lyfta det halvtaskiga kompet, men nu när jag har såna otroliga musiker ställer det plötsligt krav på mig som sångare.

Bara en sån här grej. En av Sveriges genom tiderna största reggaepionjärer och en den tightaste trummisen jag nånsin har jobbat med lägger dricksglas och tamburin på en av låtarna. För vilken låt är komplett utan dricksglas (spelat med tändare) och tamburin?

De låtar som vi nu lagt grunder på i studion är (i kronologisk ordning):

1. Det är faktiskt jag (i Dylanversion)
2. Ljugareblues (i zorbabluesversion)
3. Spårvagnsvisa (i klassisk visversion)
4. Katterna i Minamata (i mörk minamataversion)
5. Vända blad (i galen cajun/zydecoversion)
6. Hinna ifatt (i passionerad reggaeversion)
7. Alver och dvärgar (i folkpoppig feministbluegrassversion)
8. Indien och Norge (i nattlig lastbilsversion)
9. Birger Jarlsgatan 3 (i soft jazzversion)
10. Den nya restaurangen (i sovjetisk umpaversion)
11. Jag skulle aldrig kasta bort nåt sånt (i hitlistepopsversion)
12. Sara (i 20-tals-gangsterversion)
13. Din terapeut (i visemoversion)

Håller dessutom på att tillsammans med den skicklige Henrik Littke ta fram följande låtar:

14. Cyklisten (i bitpopshiphopversion)
15. Raketen (i Jean Michel Jarre-inspirerad electronicaversion)

Så ingen kan komma och säga att det här blir en enformig skiva!