För några månader sedan skrev jag om mitt skivprojekt som kanske det mest korkade jag gjort. Jag menar, vilken människa med förståndet i behåll lägger två år och så mycket energi och pengar på nåt så dumt som att spela in en CD? När man vet från början att man inte är någon popstjärna, aldrig kommer att sälja guldalbum och aldrig stå överst på festivalaffischerna?
I fredags gjorde jag det i alla fall. Releasefesten hölls på Studenternas hus, och jag var så kaxig att jag bokat Cirkus Miramar som förband. Bara en sån sak.
Fredagen var finalen i projektet som jag i princip hållit på med sedan 2009. Jag var uppe tidigt, hade lånat en bil och körde runt stan för att samla ihop förstärkare, mikrofoner och annat som jag lyckats låna ihop från olika ställen. Jag träffade Joel, Oskar och Karl-Anton i visföreningen Dubbelgöken på Studenternas hus vid tio och vi satte igång arbetet med att ställa allt i ordning tillsammans med vår ljudtekniker Ingmar.
Hela dagen gick åt till förberedelser, och jag hann inte ens sjunga upp. Journalistbesök med intervju strax efter lunch, och vid halvfemtiden var jag med sen snabb sväng i Studentradion som sänder från samma hus. Konserten drog igång vid halv åtta med Matilda Magnusson, tätt följd av Isabel, som jag var med och kompade. Salen var långt ifrån full, men den fylldes stadigt med alltfler besökare. Vi var oroliga att publiken skulle utebli eftersom vi inte hade någon bar, och det rådde alkoholförbud i lokalen. Men hur det än var blev besökarna fler och fler, och när Cirkus Miramar skulle spela var det långt över hundra personer i publiken.
Miramar gjorde en av sina tajtaste spelningar jag nånsin hört, och en paus (med nytt soundcheck för vårt band, eftersom scenen inte var sig riktigt lik efter Miramars spelning) senare var det dags. Ungefär där slutar mitt minne. Jag vill minnas att vi hade kul, och att vi var åtminstone ganska bra. Och att ett par av låtarna var extremt roliga att spela. Sen var det hela över och vi plockade ihop ljudanläggning och annat fram till två på natten.
Ovan Rickards mobilfoto från när vi spelade. Ungefär lika skarpt som bilden är min uppfattning om vad som egentligen hände under kvällen. Måste nog smälta det här ett tag.
Förresten, om nån tog foton får ni gärna dela med er!
Och såklart, tack till alla som kom och var med. Det betyder så otroligt mycket för mig att ni var där. Och hann jag inte prata med er på plats berodde det på att jag var så snurrig med allt som skulle hållas reda på. Vi ses snart igen!
Skivan kan man köpa från mig, eller från CD-butiker som Ginza och CDON. Lättast är dock att maila mig på skiva@emanuelblume.se så skickar jag den direkt. Eller lyssna på Spotify! Klicka här för att lyssna direkt.
Uppdatering: Här är några fler foton! Men jag vill ha ännu fler! 🙂
