Jag är inte nån språkpolis. Jag tycker absolut att det är viktigt att språket får utvecklas och anpassas efter verkligheten och allt sånt där. Men vissa grejer som folk säger får verkligen njurarna att vridas om och ryggmärgen att skriva av smärta.
Ofta har det med sch-ljud att göra. Några exempel:
Schweiz. Uttalas [Schvejts]. Inte [Svejtsch].
Marängsviss. Uttalas precis som det stavas. Inte [marängschvisch].
Regissör. Uttalas [reschisör], inte [ressischör].
Det verkar som att det är nåt med sch-ljudet som gör många svenskar förvirrade. Vi vill liksom inte sätta ett sch-ljud före ett s-ljud, så det blir Svejtsch och ressigör istället för Schweiz och regissör. Vad sch-ljudet i marängschvischen kommer ifrån har jag dock ingen aning om.
Jag borde nog sluta här, för när jag väl kommit igång med språkdiskussioner har jag svårt att lägga av. Men nu är det försent. Mina favoritspråkfel just nu:
• ”Dem” istället för ”de” eller ”dom”. Till exempel ”dem tyckte att maten var väldigt god”. Jättevanligt.
• ”Vart” istället för var. Klassiker som vi nog aldrig blir av med. Egenupplevt exempel, samtal mellan mig och min dåvarande flickvän:
– Vart går bussen?
– Till Tjörn.
– Nej, alltså, VART går bussen?
– Men den går till Tjörn! Till Kållekärr.
– Ja, men VART går den?
– Jag sa ju det! Till Kållekärr på Tjörn!
– Meeeeen! VART GÅR DEN? Vart går den ifrån???
– Jahaaaa! Du menar VAR går den!?
Det finns en del grejer till, men det är nog inte läge att ta upp det just nu! Trevlig helg, allihopa!
Du får ju dock räkna in det här med att övergeneraliseringar tycks höra till dialekten i exempelvis centrala Bohusområdet vilket ju också påverkar "han" och "hanses" med mera.
Själv lägger jag energin på särskrivningar, där har vi något som verkligen kan ge språkproblem 🙂
som låg-mellanstadielärare i svenska känner jag mig väldigt tolerant. särskrivningar piffar upp vardagen och vad gäller dialektala bekymmer så kan väl det va lite uppfriskande ibland. Missförstånd kan få oss svenskar att prata med varandra för en gångs skull…=)
/alexpalex
åh, jag tycker om språkpoliser! det ÄR inte svårt. om det är lathet eller nonchalans eller vad det nu månne vara, det vet jag inte. på en språkföreläsning i skolan angående "de" och "dem" var det någon som räckte upp handen och sa "men det är ju så svårt, hur ska barnen lära sig om inte ens de vuxna kan? kan vi inte bara säga "dom"?"!!! DET ÄR INTE SVÅRT. Det är precis lika lätt som "jag" och "mig".