I jobbet åker jag runt en del och träffar olika el- och värmebolag. Det är intressant att se hur värmechefer, miljöansvariga, informatörer, produktionschefer och VD:ar ofta liknar varandra. Inte nödvändigtvis utseendemässigt (även om det förekommer) utan rent demografiskt.
Det är exempelvis ont om äldre kvinnor på de här bolagen. Och det är ont om unga män. Det känns som att de flesta man träffar antingen är män mellan 50-65 eller kvinnor mellan 25-35. De äldre männen är i regel VDar, värmechefer, ordförande och så vidare, medan de yngre kvinnorna oftare är miljöansvariga eller informationschefer.
Jag kan inte riktigt bestämma mig för om det betyder nåt, eller om det skiljer sig från samhället i övrigt. Att äldre herrar är överrepresenterade bland cheferna är knappast unikt, och att kvinnorna hamnar på de jobb som anses ”mjuka” (som att arbeta med miljöhänsyn och kommunikation) känns inte heller som nåt nytt.
Det är nog ett framsteg att kvinnor överhuvudtaget arbetar inom energibolag idag, jämfört med för 20 år sedan, men jag tror bolagen hade haft en ännu bättre chans att driva en bra verksamhet om posterna var mer jämnt fördelade över åldrar och kön. Samt att äldre kvinnor och yngre män slutade lysa med sin frånvaro.
Jag tror det är en effekt av kvotering för att få upp andelen kvinnor inom tekniska branscher. Sen kan man tycka vad man vill om kvotering men jag tycker det är diskriminering oavsett hur det sker.
Jag upptäckte att alla författare till "energiläget 2011" är kvinnor, kanske att det var en man bland 10-20 personer. Har en kännsla av att det är samma trend där, att det är kvinnliga 25-35 åringar som suttit och sammanställt och skrivit texterna.
(Energiläget – Energimyndighetens årliga rapport över energistatistik i Sverige)
Energiläget i siffror – min husbibel 🙂
Men det kan nog ligga nåt i det. Det är en massa kvinnor på gång i energibranschen, särskilt miljöbiten, och det är bannemej på tiden. Infotjänsterna, kommunikationen, statistik och redovisning, det är tjänstarna som är lättast att "släppa från sig" från det gamla gardet. Företagen inser också att de tjänar på att ha unga kvinnor i utåtriktade och representerande positioner.
Pappa berättade förresten att "de första" tjejerna som gick tekniska universitetsutbildningar på 60-talet ofta blev utan jobb eftersom det ansågs så konstigt att anställa kvinnor på tekniska jobb. Men de arbetade på tekniska tidskrifter, tex en som hette Teknik för alla (tror jag, det kan ha varit nån annan) där de kvinnliga journalisterna kritiserade t ex kärnkraften så hårt att tidningarnas ägare ibland tog avstånd från dem…