That’s enough.

Jag var nyss och tränade på Gibraltargatan, och när jag kom hem, varm lite svettig och på väg in i duschen, kände jag en smått obehaglig doft i lägenheten. Vattnet på hallgolvet skvallrade om att det hänt igen, och en blick in i duschrummet avslöjade att så var fallet.

avlopp

Över tröskeln till duschrummet sipprade långsamt avloppet från tio lägenheter. Det har sina sidor att bo på nedre botten… Den ljusa bollen nere till höger på bilden är inte en inmonterad golvspotlight, utan reflektionen av taklampan i vattenytan. Jag ringde hyresvärden för trehundrade gången och sa att nu är det stopp igen. Han sa åt mig att knacka på hos alla grannar och be dom låta bli att duscha. Suck.

Om det ändå bara hade vart avloppet. Men icke. Här nedan syns interiören av mitt kylskåp. Och vad är det för speciellt med den, kan man fråga sig. Uppmärksamma läsare kan konstatera att den lilla lampan inte lyser, vilket beror på att kylskåpet inte går. En timer gör att det bara går i en halvtimme åt gången, eftersom det enbart kan köras på högsta effekt, vilket gör om det till en frys.

kylskap

Och här nedanför ser ni fönstret i vardagsrummet. Efter att ha ringt och tjatat oräkneliga gånger om att fönstret inte gick att öppna kom det en vaktmästarsnubbe och försökte fixa det, men det var för tungt så han orkade inte och fick åka hem. Ett tag senare ringde jag igen, och då kom en annan vaktmästaresnubbe och orkade inte heller, och fick också åka hem. Proceduren upprepades, och till slut kom två vaktmästarsnubbar, och orkade nästan. När dom tog hjälp av nån tredje snubbe så funkade det. Men nu går fönstret inte att stänga. För att överleva vintern har jag fått fylla skarvarna med kläder, se nedan.

fonster

Men vad bekommer mig allt det här? Ringa! Hahaaa! För jag ska snart flytta! Till en jättefin liten studentlägenhet på Birger Jarlsgatan (!) i Majorna. Så då kan avloppet bubbla och rinna över hur mycket det vill, I won’t be there!

Lokalförsörjningsförvaltningen lurar dina barn!

Okej, hur ska jag nu fortsätta efter denna dramatiska rubriksättning? Kanske såhär. Jag var för ett tag sen med och tog fram ett pedagogiskt material som skulle delas ut i Göteborgs för- och grundskolor. Vi var ett gäng fysikstudenter från universitetet som skrev om olika aspekter på växthuseffekten och vad varje person kan göra för att påverka. Min del i det hela handlade om livsmedel och hur vi påverkar genom den mat vi äter. Som bekant står köttindustrin för ungefär 20% av världens samlade växthusgasutsläpp, vilket är mer än hela transportsektorn (FAO, 2006)!

Detta stycke har lokalförsörjningsförvaltningen valt att helt stryka från det färdiga materialet! Även avsnittet om avfall och konsumtion, som en vän till mig skrev, är borttaget. Konsumtionen är förmodligen den absolut viktigaste miljöfrågan som överhuvudtaget existerar. Däremot finns gott om råd om hur man ska hälla tandbortvattnet i ett glas istället för att borsta under rinnande vatten, och tänka på att duscha kortare tid. Detta är självklart bra grejer, men det är pluttiga småsaker som är totalt marginella i jämförelse med vikten av att minska vår konsumtion eller att ifrågasätta köttindustrin.

klimp

Det känns som att vi vuxna stillar vårt samvete, genom att samtidigt svika våra barn. Vi lurar dom att vi inte står inför större förändringar än att borsta tänderna i ett tandborstglas. Vad ska vi svara när de blir äldre och frågar oss ”Men herregud morsan, varför sa ni ingenting?!? Nu är det ju försent!”.

Dessutom krävde vi (miljöfysikstudenterna) att få se materialet innan det trycktes, så att det tolkats rätt, men det glömdes tydligen bort av lokalförsörjningsförvaltningen.

Det är våra barn som kommer att få leva med konsekvenserna av vårt handlande (i dubbel bemärkelse). Hur kan vi vara så oansvariga att vi censurerar för dom hur vi förstör deras framtid? Vi gör det inte för deras skull. Vi gör det för att det är för obehagligt för oss att ta upp frågorna med våra barn. Istället blundar vi och lämpar över skiten på dom. Usch vad arg jag blir.

Uppdatering dagen efter: Ja, nu har jag lugnat ner mig lite. Det stod mycket bra i materialet. Men varför inte säga hela sanningen istället för bara en liten bit av den?