Vi jobbar just nu inom Naturskyddsföreningen mycket med fisk och hållbart fiske. Jag vill inte bombardera er läsare med siffror och fakta, men det är löjligt akut för vissa fiskarter. Ålen har t.ex. minskat med 99% de senaste 30 åren och den blåfenade tonfisken med 80%. De allra flesta av världens fiskbestånd fiskas för hårt och kommer att ta slut om vi fortsätter fiska som vi gör.
Okej, det där vet vi, kanske ni tänker. Och ja, vi vet ju det. Men vad gör vi? En ytterst enkel i-landsåtgärd är att ladda ner Grön Guide till sin mobiltelefon, om man har en sån som klarar sånt, och lätt kunna se vilken sorts fisk som är säker att köpa. Bara att söka i App Store eller motsvarande.
Många fiskare menar att de inte kan sluta fiska. Det är ju deras arbete och har så varit i generationer! Men det är just det vi menar. Fiskar vi slut på fiskbestånden kommer dagens fiskare också vara de sista som faktiskt kan fiska.
Läs mer på www.naturskyddsforeningen.se. Idag var också följande insändare med i GP, skriven av bland andra WWF:
”Situationen för världens fiskbestånd är alarmerande. I EU är drygt 70 procent av unionens kommersiella fiskbestånd fullt utnyttjade eller överfiskade. Därför söker EU:s fiskefartyg nya fiskevatten utanför EU, bland annat utanför Afrikas kuster. EU har blivit världens största fiskimportör. Överfisket är inte bara förödande för naturen utan också för alla de fiskesamhällen som är beroende av havets resurser för sin försörjning.”
– Att fortsätta som hittills vore en katastrof för alla. Utan fisk kollapsar havens ekosystem. De som lever på att fiska kan inte fiska. Handlaren har ingen hållbar fisk att sälja och kockarna har ingen vild fisk att tillaga, säger Håkan Wirtén, generalsekreterare på WWF, i ett pressmeddelande.
EU:s fiskepolitik ska nu reformeras och en ny lagstiftning är tänkt att vara på plats under 2013.
– Ett första förslag kommer nu i juli från kommissionen, säger Jenny Fors, fiskpolicyhandläggare på WWF, till Miljöaktuellt. Därefter väntar långdragna och tuffa förhandlingar.
Uppmaningen som nu förs fram, dels till landsbygdsminister Eskil Erlandsson, dels till miljöminister Andreas Carlgren, är att de båda måste börja sätta press på resten av EU, inte minst Polen som tar över ordförandeklubban från och med den 1 juli. Framför allt följande punkter bör ministrarna verka för:
• Inför långsiktiga förvaltningsplaner för allt fiske senast 2015 som grundas på forskarnas rådgivning.
• Inför effektiv regional förvaltning för ökad delaktighet och ansvar från berörda aktörer
• Inför samordnade regler som förenklar spårbarhet av fisk, skapar stabilitet på marknaden och ökar information till konsumenterna.
• Låt EU:s regelverk omfatta alla europeiska fartyg, var i världen fisket än sker.
