Igår började jag jobba. På riktigt. Det kändes ovant, men skönt, att gå upp tidigt och ge sig av mot Järntorget för att börja jobba klockan åtta. De senaste kurserna jag läst har varit olika former av examenskurser, praktikkurser och andra ganska fria kurser, så det var faktiskt ett tag sedan nu som jag hade fasta dygnsrutiner. Och konstigt nog känns det som en frihet.
Men vad trött man blir på kvällarna! Jag har inte kunnat somna före klockan tolv sedan jag gick i gymnasiet, och nu plötsligt sitter jag och nickar till vid tio-elvatiden. Antar att första dagarna på ett nytt jobb kan vara tröttande, så det kommer kanske inte vara så konstant framöver.
Men vilket jobb. Min officiella titel är ”Handläggare för Bra Miljöval, el och fjärrvärme”. Det betyder att jag håller på med kriterier för hållbar energiframställning, kollar upp energiföretag, håller mig uppdaterad på utvecklingen inom energi- och miljöområdet, tar fram material för att sprida miljötänkandet och så vidare. Det vill säga… i princip exakt samma saker som jag sysslade med innan också. Den största skillnaden (förutom att jag går upp tidigare på morgonen) är att jag nu får betalt.
Jag har länge tänkt att det enda som saknas för att jag ska kunna räkna mig som vuxen, är ett riktigt heltidsjobb. Igår började jag jobba. Blev jag då vuxen igår? Jag känner mig inte särskilt mycket vuxnare än innan. Bara väldigt mycket mindre orolig och mer nöjd med tillvaron.
Nu ska jag gå på en promenad!
Och återigen, jag har ju gjort en sån här fanpage (uttalas på engelska alltså…) på Facebook. Det är fortfarande ett par månader tills skivan kommer ut, men jag skulle bli jätteglad om så många som möjligt gick in där redan nu och klickade Gilla! Länken är www.facebook.com/emanuelmusik