Lång dags färd mot natt

Här kommer en liten berättelse ur vardagen. Igår skulle jag upp till naturbruksgymnasiet Nuntorp utanför Vänersborg, för att redovisa mitt exjobb som jag skrivit om tidigare. Det skulle visa sig bli en lång dag.

Klockan kvart över sex lämnade jag lägenheten och gick till spårvagnen. Det regnade, men inte särskilt kraftigt. När jag kommit till centralstationen hoppade jag på ett tåg som skulle gå i riktning mot Karlstad. När vi lämnar perrongen visar det sig att nåt ljushuvud har stulit de signalkablar som gör att lokföraren kan avgöra om det kommer mötande tåg. Resultatet blev att vi kröp i snigelfart hela vägen upp till Bohus. När vi väl var framme i Öxnered hade jag sedan länge missat mitt anslutande tåg, men hoppade på en ersättningsbuss in till Vänersborg. Det var precis att jag hann ut till Nuntorp före halv tio, när min redovisning skulle börja.

Själva redovisningen kan man ju säga en del om, men jag tar den korta varianten här och säger att den gick bra. Lite dålig uppslutning, men bra diskussioner med de som var där. Vid kvart i elva skulle jag ta en buss tillbaka, men den missade jag precis. Det var dock mitt eget fel eftersom jag och rektorn suttit och pratat. Men jag tänkte att, äsch, det kommer ju en till buss om en timme, och en liten promenad har ingen dött av! Så jag börjde gå längs vägen, och tänkte att jag stannar vid en busshållplats längre fram.

Spöregn-2005-08-10-kl.-12.16-725-pixlar-foto-Torgil-Jarnling-kopiera

Det regnade ganska rejält, men jag hade regntät jacka på mig och det hela var ganska trevligt. Till slut stannade jag vid en busshållplats och väntade in nästa buss. Men den kom inte. Efter tio minuter dök den upp längre bort på vägen, så jag gick ut ur busshållplatsen och började plocka fram mitt busskort. Men döm av min förvåning när den bara dundrar förbi! Jag stod där och kände mig jättedum. Surnade till ganska rejält, och började gå vidare. Till slut kom jag fram till Frändefors, där jag gick in på ett gatukök och åt fish n’ chips. Nästa buss kom vid tio i ett, stannade vid hållplatsen (!), och tog mig in till Vänersborgs resecentrum. Där satt jag och väntade, dyblöt och genomfrusen, i en timme, tills nästa buss tog mig till Trestad Center, där jag stod och huttrade i ytterligare en kvart. Nästa buss gick till Kampenhof i Uddevalla, där jag som tur var kunde vänta inomhus. Ett tag senare kunde jag hoppa på Orustexpressen, som via Orust tog mig till Myggenäs korsväg på norra Tjörn. Där skulle den direktansluta till Tjörnexpressen som skulle ta mig till Kållekärr, där mamma skulle hämta upp mig på väg hem från jobbet. Men Tjörnexpressen hade efter tio minuter fortfarande inte kommit när jag väntade i tio minuter, och jag höll på att frysa ihjäl, så jag tröttnade på att vänta. Istället ringde jag mamma och bad henne hämta mig i Myggenäs istället för Kållekärr, och precis när hennes bil dök upp dök även bussen upp. När jag var hemma (hos mina föräldrar alltså, jag tänkte passa på att hälsa på dem) var klockan fem. Då hade jag varit på väg från Nuntorp sedan kvart i elva.

Ibland fattar jag faktiskt varför folk blir negativa till kollektivtrafiken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *