Radiokändis ftw!

Det är kul när man får syssla med sånt som är både roligt, intressant och känns meningsfullt. När jag tänker efter måste det väl nästan vara det bästa som finns. Och när man dessutom blir uppmärksammad och uppskattad för det måste det väl ändå tangera livets mening.

Förra naturvandringen jag höll med Agnes i Ruddalen blev uppmärksammad av P4. Det ringde en radiojournalist på förmiddagen och undrade om han kunde komma och träffa oss. Det är klart han fick, så en trekvart ungefär före vandringen skulle börja svängde det in en skåpbil med en gigantisk (jag överdriver inte, den var minst 4-5 meter) radioantenn på taket och parkerade på Ruddalens parkering. Agnes och jag blev intervjuade och så tog vi följande kort som publicerades på Göteborg Direkts hemsida. Programmet i P4 alltså som det gällde.

37477_411739542492_634582492_4992425_5344985_n

Fråga mig inte varifrån jag fick den konstiga minen. Tur att det inte syntes i radioinslaget. Det kan du förresten lyssna på genom att klicka här.

Hur som helst hade en hel del folk hört programmet och kom på vandringen bara därför. Den 26 juli är det dags igen! Missa inte att komma till Ruddalen då!

Emanuel är arg igen

Här kommer nästa avsnitt i serien “Emanuel är arg på arrangörer som inte kan arrangera”. För ett par månader sedan blev jag överlycklig när jag och Agnes blev tillfrågade att göra våra naturvandringar (som ni kanske läst om tidigare här på bloggen) i samband med en festival under första helgen i juli. Vi var väldigt pepp eftersom vi precis fått en del artiklar om oss publicerade i olika tidningar, här är en helsida ur Tidningen Väst (som inte fick plats i scannern…)

Artikel-MM-tidsresor

Dealen var att vi skulle göra totalt 7-8 vandringar under helgen under tider som vi kom överens om då för ungefär en månad sedan. Jag skickade info om arrangemanget och anpassade det hela efter festivalens önskemål. Tilläggas bör att det inte var någon musikfestival utan mer en “kust- och sommarfestival”.

Så kommer vi dit på lördagsmorgonen. Förbereder, sätter upp skylt. Men ingen kommer till första utsatta tiden. Vi blir förvånade och får efter många om och men reda på att vi inte står med i programmet. Däremot står det nåt om en annan vandring, “Kulturvandring för barn, utgår från barntältet” och så några tider som inte krockar med våra tider. Efter ytterligare en del detektivarbete, där vi skickas runt mellan olika tält och ansvariga arrangörer som samtliga vet ytterst lite av vad som egentligen arrangeras, träffar vi nån slags festivalgeneral, som berättar att “eftersom infon kom så sent” kom vi inte med i programmet. Jag sa inget om att jag skickat infon redan för över en månad sen, tänkte att det är ingen idé att bråka, nu får vi göra det bästa möjliga av situationen.

Samtidigt visar det sig att kulturvandringarna för barn vi läst om tidigare i själva verket är våra vandringar. Vi förklarar att det inte är någon kulturvandring, att vi inte riktar oss i första hand till barn (även om barn såklart är välkomna och säkert tycker det är roligt), att vi inte ska samlas utanför tältet och att tiderna som stod utsatta inte är de tider vi kommit överens om. Vi kommer överens om att sätta upp nya anslag under eftermiddagen, så att söndagsvandringarna ska bli korrekta i alla fall. Agnes och jag skriver ner exakt vad som ska stå på affischen.

Nästa dag kommer vi dit, och upptäcker att nya lappar sitter upp, men där man har lagt till “för barn och vuxna med barnasinnet kvar” till vår affischtext. Detta efter att vi varit jättenoga med att förklara att det inte är något barnprogram, utan riktar sig i första hand till ungdomar och vuxna.

Till råga på allt regnade det. Inga besökare kom till startplatsen för vandringen. Agnes och jag gick på ett museum, plaskade ut på badplatsen och studerade sjöstjärnor, musslor och andra vattendjur, samt tog en långpromenad/klättring i bergen. Därefter åkte vi in till Göteborg, där vi på kvällen höll en jättelyckad vandring för allmänheten i Ruddalen.

Efter att själv ha jobbat som arrangör i många år blir jag väldigt nervös av sånt här. Det känns som en sån självklarhet att man som ansvarig arrangör ska ha koll på vad som ska hända och vilka som ska uppträda på ens arrangemang. Nu blev vi, efter att ha sprungit som yra höns runt hela festivalen och försökt hitta nån som visste nåt, bemötta med attityden att “Nu har vi gjort nya anslag till er, inte är lika mycket fel som de första, det gör vi för att vara justa”, när det i själva verket var de som var arrangörer och missat från början.

Såklart är inte arrangörer onda. Det måste ha legat massor av kommunikationsmissar bakom det här. Men jag vill fortfarande påstå att det ytterst är arrangörens ansvar att se till att sånt här sköts.

Tidsmaskinen i Frölunda

Jepp. Igår fick jag lagt vantarna på prototypen till den tidsmaskin som en forskare på Uppsala Universitet tagit fram tillsammans med hemliga japanska kontakter. Jag testade den i Ruddalen, ett skogsparti vid Frölunda, för att inte väcka allt för mycket uppmärksamhet när jag reste tillbaka i tiden. Och den funkade!! Det första jag gjorde var att resa tillbaka till stenåldern, där jag träffade grottmänniskan Muck. Jag hann ta ett foto, se nedan.

Muck

Muck hade ganska bråttom, eftersom hon var på väg att jaga en mammut, så för att undvika att falla offer för sabeltandade tigrar jag fick använda min tidsmaskin igen (se nedan).

Mami

Efter ett besök på medeltiden där jag träffade en bonde som letade efter sin bortsprungna ko vred jag tidsmaskinen till 1925, där jag sprang på ingen mindre än Ivar Kreuger i skogen! Den kapitalistiske rackaren ville såklart kränga en massa tändstickor.

ivar2

När han insåg att jag inte var intresserad av tändstickor utan hellre ville diskutera hållbar utveckling blev han stressad och var tvungen att åka upp till Stockholm för att ta en båttur med Mary Pickford och Douglas Fairbanks. Jag tog tillfället i akt att, efter ett snabbesök i nutiden (där jag träffade en amerikansk biolog som hade låst in sin man i husvagnen) ställa in tidsmasken på ett besök i framtiden. Där träffade jag följande skogsövervakarrobot:

NES-47

Den fick mig att lova att inte avslöja hur det såg ut i framtiden, så det kan jag inte skriva om här. Tyvärr alltså.

Men ni kan ju ta reda på det själva! Faktum är att vem som helst kan få följa med på någon av de här tidsresorna! Och fatta saker om miljö och hållbar utveckling som man aldrig fattat tidigare, dessutom!

Nästa tidsresa går av stapeln 10 juni. Läs mer på www.emanuelblume.se/naturvandring

Bakom kulisserna

Bakom kulisserna. Foto: Agnes Leijon
Bakom kulisserna. Foto: Agnes Leijon

Såhär ser jag ut. Åtminstone i min roll som cirkusmusikern Christina, i föreställningen Cirkus Majonnäs. Vi hade premiär i går. Och det gick så otroligt bra! Har nog aldrig haft en bättre premiär. Så kom och se föreställningen! Boka biljetter på 031-338 05 31.

Vi spelar:
22/5 Lördag kl 19.00
24/5 Måndag kl 20.30
27/5 Torsdag kl 21.30
29/5 Lördag kl 13.00

Från vänster: Lindansaren Vera, clownen Konrad, lillclownen Spagetti, cirkusdirektör Bernad Burdati, cirkusmusikern Christina och Starke Albert. Foto: Isabel Evers.
Från vänster: Lindansaren Vera, clownen Konrad, lillclownen Spagetti, cirkusdirektör Bernad Burdati, cirkusmusikern Christina och Starke Albert. Foto: Isabel Evers.

Let’s all go Majonnäs!

Mina damer och herrar, adelsmän och bönder, snabbköpspersonal och prostituerade, får jag lov att för er presentera: CIRKUS MAJONNÄS!

IMG_9526

Här ser ni mig flankerad av cirkusdirektör Bernad Burdati och clownen Konrad. Starke Adolf och ballerinan Vera kunde tyvärr inte vara med när vi tog kortet. Det vi snackar om är naturligtvis en helt fantastisk cirkusföreställning av aldrig tidigare skådat slag, som uppförs med fyra föreställningar på Wendelsbergs Folkhögskolas Teaterscen följande datum:

Premiär 22 maj 19.00
Föreställning 24 maj 20.30
Föreställning 27 maj 21.30
Föreställning 29 maj 13.00

Jag står för musiken, och ni kommer att få se oljeindränkta muskelberg, sockersöta ballerinor, vita hästar som gör konster och en och annan totalt socialt missanpassad clown. Det hela är jävligt roligt och ytterst tragist.

För regin står manusförfattaren Isabel Evers, som jag jobbat ihop med i nästan tio år. Kom! Kom och se! Boka biljett redan nu på 031-338 05 31! Biljetten kostar 40 kr. Läs mer på wendelsbergsteaterfestival.blogspot.com

majonnas

Tidsresor, skogsvandringar och norrländska bondlurkar

Jag och Agnes håller på att sätta ihop en naturvandring! Och inte vilken naturvandring som helst, utan en dramatiserad tidsresa, där man träffar grottmänniskor, medeltida bönder, kapitalistiska industrimagnater och kanske någon framtidsmänniska. Alltihop på temat miljöfrågornas historia.

När kom det första miljöproblemet? Vad hade en grottmänniska för miljösyn? Hur såg man på klimatförändringar på medeltiden? Vart tog mammutarna vägen? Det är frågor som du kommer att få nån slags svar på om du hänger på! Mer info om vilka dagar och sånt som gäller kommer.

Såhär ungefär ser vi ut. Jag som mig själv och Agnes som den norrländska bonden Lina. Foto: Björn-Björn Wessman.

IMG_0168

IMG_0184

Björnbjörn var snäll och fotograferade oss. När vi var ute i skogen sprang vi på följande lilla krabat också.

IMG_0160

När Moses ledde smålänningarna ut ur Egypten

Så var det dags att åka till Uppsala igen. Den här gången med min flickvän Agnes, min polare Mats och hans vänner Malin och Elsa. Ett av målen var att se hur det gick till när Moses ledde smålänningarna ut ur Egypten. För att belasta både ekonomin och miljön så lite som möjligt såg vi till att fylla en bensinsnål bil på resan till universitetsstaden i Uppland.

Väl i Uppsala delade vi upp oss. Jag och Agnes sov hos hennes vän Maria i en jättefin lägenhet vid Luthagsesplanaden. Te, choklad och jordgubbar gjorde första kvällen extra minnesvärd!

På lördagsförmiddagen strosade vi runt i Uppsala. Vi kollade in ställena där Agnes tidigare bott och pluggat. Snacka om att Uppsala är en vacker stad. Det var så annorlunda att se den nu än när i december, när hela staden täcktes av en meter snö.

Och just nu var Uppsala extra vackert.

agnes

På eftermiddagen åt vi norrländsk lördagsfika på Norrlands nation, som Agnes hört till när hon pluggat i Uppsala. Galet god smörgåstårta och stooor kaka för 40 spänn. Mmm, jag gillar studentställen. Sen var det dags att göra det vi kommit dit för.

NoNSEns står för Norrlands Nations SpexEnsemble, och även där har Agnes ett förflutet. Och som relativt nybliven men starkt insyltad spexare var jag ju tvungen att följa med till Uppsala när NoNSEns satte upp “Moses Nilson – eller Guldet blev till kalv – eller Kodnamn: Potatismose – eller Utvandrarna från Egypten”. I det visade det sig att det i själva verket inte var judarna som tågade ut ur Egypten, utan smålänningarna, med Karl-Aron och Krestina i Spetsen. Mosebok korsades med Mobergbok.

Överlag blev jag väldigt imponerad! Största skillanden mellan Uppsalaspex och Göteborgsspex är att de förstnämnda framförs på rim. Här användes också dekor och rekvisita i betydligt större utsträckning, vilket gav stor inspiration för kommande spexår hemma i Göteborg…

3

Efter spexet gick vi på Norrlands nations studenthak, Orvars pub. Där åtnjöt vi trevligt spexialt sällskap, vegetariska grekburgare (och kycklingvingar för de som åt sånt), cider och drinkar med väldigt studentikosa priser.

På söndagen gjorde vi en snabb sväng till en ekoby precis utanför stan för att handla lite ekologisk och billig vegetarisk mat i lösvikt. Det visade sig dock att den inte var så billig och lösviktig som den var sist jag var där. Men ändå liksom.

mami

Det sista vi gjorde innan vi lämnade Uppsala var att “ta en liten snabb sväng” förbi IKEA. Agnes skulle bara köpa ett hyllplan nu när vi ändå hade bil. Sen kom jag på att jag ville ha några burkar, och Mats kom på att han också behövde lite grejer, så det slutade med att vi inte kom ifrån Uppsala förrän vid tretiden…

Men tack vare gott humör, tillgång till laterala gåtor och en GPS-utrustad iPhone gick hemfärden på ett kick.

Until next time… hejdå Uppsala!

Att känna sig fin

Om nån som läser den här bloggen skulle ha missat det, så är jag med i studentspexet. Närmare bestämt Filosofiska Lätta Knästående Spexargardet. Årets föreställning heter Maffia, och jag spelar den korrupta polischefen Ellen Dolan.

Ellen Dolan? Japp. Är inte det ett tjejnamn? Jopp.

När jag först fick rollen blev jag besviken och kanske lite skamsen. Att spela tjej kändes på nåt sätt… så fel. Även om det bara var på skoj. Jag hade ju hoppats på nån häftig roll, kanske nån gangstersnubbe med hatt, kostym och pistol, det är ju trots allt maffian det handlar om. Men nix. Jag blev Ellen Dolan.

18373_283441172492_634582492_3854178_3467892_n

Men efter ett tag började jag ändra mig. Det var faktiskt kul att spela tjej. Jag ansträngde mig noga för att inte göra henne löjlig. Det är lätt att plocka billiga på poäng på att göra henne fånig och överdriven och verkligen spela på att det i själva verket är en man som försöker vara kvinna. Men nej, jag ville göra den här rollen på allvar. Det roliga fick ligga i replikerna.

Sen hände nåt annat. Jag fick mer och mer av min scenkostym. Vit skjorta, svart kavaj, kjol, leggings och högklackade skor. Och det är här det intressanta börjar. Jag kände mig inte minsta löjlig i de här kläderna. Jag kände mig fin.

Och det var också var så många sa till mig; “Åh, vad fin du är!” och “Jag önskar JAG passade så bra i kjol”, och så vidare.

Missförstå mig nu inte. Det är inte så att jag hellre skulle vilja vara tjej eller nåt i den stilen.

Men det är en speciell känsla i det där att känna sig fin. Något som man som kille väldigt sällan upplever. Som kille kan man vara snygg, men det är nåt helt annat. Jag känner mig ofta snygg om jag har nån häftig skjorta över ett svart linne med hängslen eller nåt i den den stilen, men det här var första gången jag verkligen kände mig fin.

Sen funderade jag på varför det alltid är så. Att man som kille ska vara snygg, men inte fin. Killkläder är väldigt sällan designade för att vara fina (även om undantag finns). Jag känner mig nästan avundsjuk på att jag som kille inte kan dra på mig en kjol sådär bara. Och kom nu inte och säg att “Det kan du väl! Det är ju bara att göra!” för det är mer komplicerat än så. Det gäller normer som är så fast rotade i vårt samhälle att det knappt går att ifrågasätta.

Men! För bara några decennier sedan ansågs det otänkbart att en tjej skulle kunna gå med byxor! Inte bara moraliskt olämpligt, utan rentav sjukt och lite perverst. På samma sätt som många betraktar en kille i kjol idag. Och kunde tjejerna erövra byxorna så…

Jag hoppas att om inte jag vågar gå klädd i kjol nån gång emellanåt, så ska åtminstone nästa generation killar våga det.

(Och Ellen Dolan visade sig vara tuff värre! Och som polischef är det klart som tusan att hon har pistol!)

Du är en gangster, älskling!

I fredags hade vi premiärpremiär för studentspexet MAFFIA! Applåderna dånade, och igår hade vi den stora galapremiären. Är så nöjd! Aldrig förr har 30-talets maffiakrig i Chicago gestaltats med sån passion, humor och dramatik! Se bilder här nedanför. Och glöm för allt i världen inte att beställa biljett till någon av de kommande föreställningarna! Beställ nu!

Borgmästare William Dever har kallat in hjälp från FBI-agent Elliot Ness, något som min karaktär, polischef Ellen Dolan, inte uppskattar.
Borgmästare William Dever har kallat in hjälp från FBI-agent Elliot Ness, något som min karaktär, polischef Ellen Dolan, inte uppskattar.
För att komma ur en pinsam situation brister ensemblen ut i en spontan hyllningssång till den ädlaste av drycker: öl!
För att komma ur en pinsam situation brister ensemblen ut i en spontan hyllningssång till den ädlaste av drycker: öl!
Borgmästaren försöker infiltrera en illegal svartpub med hjälp av en halvlyckad förklädnad.
Borgmästaren försöker infiltrera en illegal svartpub med hjälp av en halvlyckad förklädnad.
O'Malley, medlem av den konkurrerande irländska maffian, faller pladask för konstapel Art Vendaley.
O’Malley, medlem av den konkurrerande irländska maffian, faller pladask för konstapel Art Vendaley.
Spexets gardeskapten, Stefan Carlsson, ovetandes om att Ninni "The Enforcer" Nitti smugit sig in bakom honom.
Spexets gardeskapten, Stefan Carlsson, ovetandes om att Ninni “The Enforcer” Nitti smugit sig in bakom honom.

Farliga gangsters, korrupta poliser och irländska luringar!

På fredag är det premiär för årets filosofspex: MAFFIA! Ett spex är, för de som inte känner till sånt, en form av teater som spelas av studenter och är hysterisk rolig och bra på alla sätt och vis.

maffiaaffisch

MAFFIA handlar om Al Capone i 30-talets Chicago. Kriget fortgår medan italienska och irländska maffian. Mitt i alltihop finns en spelberoende kvinnlig polischef (spelad av mig!) och en borgmästarwannabe som är rädd för allt som låter som skottlossning.

Missa inte detta! Det är årets roligaste grej! Vi spelar på Studenternas Hus i centrala Göteborg. Premiären är 29 januari och vi spelar till 13 februari. Boka biljetter på

http://www.spexet.ffs.gu.se/gamla/maffia.php

Kom kom kom!