När jag var liten fann jag mig själv vid ett flertal tillfällen utanför ett vitt, övergivet hus. Där fanns en brevlåda på ett stolpe med ett brev från en okänd avsändare, tydligen adresserat till mig. Huset var låst, men jag brukade ta mig in genom ett fönster som någon glömt stänga. Inne i huset var det mörkt och tomt. Ett kök, ett vardagsrum och en trappa upp till vinden. Vid nåt tillfälle gick jag upp för trappan, men där uppe i mörkret lurade något hungrigt och lömskt, så jag gick aldrig upp dit igen. Under den stora mattan i vardagsrummet däremot, fanns en gömd lucka, och nedanför luckan fanns ett helt system av grottor och tunnlar.
En del av er som läser kanske känner igen scenariot. Spelet jag spelade hette Zork: The Great Underground Empire, och skrevs på en PDP-10, en sedan länge bortglömd sorts dator, 1977. Hela spelet bestod av text, och man fick lita till sin fantasi för att måla upp bilderna framför sig (Huset och brevlådan ovan ritades långt senare). Jag har alltid varit väldigt fascinerad av den typen av spel, men tyvärr inte spelat så många de senaste åren. Undantaget ”Adventure” (Ja, spelen kunde heta såna saker på den tiden) från tidigt 80-tal som jag spelade med Agnes häromåret.
Hur som helst, jag håller ju på att packa upp alla mina kassar och flyttlådor, och hittade i en kasse ett kuvert med kartor över Zork, som jag sparat. Jag höll först på att kasta dem i pappersåtervinningen, men hejdade mig sedan. Tänk vad många människors fantasi de här kartorna har satt igång. Vad mycket spänning och upprymdhet folk har känt, bara genom att komma på att skriva ”move rug” efter att ha läst om att det ligger en stor matta i ett främmande vardagsrum.
Jag kan inte släppa att jag känner något speciellt för den här typen av spel. Och på samma sätt som tryckta böcker fortfarande finns, trots att det sedan 100 år funnits film, tror jag att textbaserade äventyrsspel kommer att finnas kvar.
Jag behåller kartorna, vem vet när jag flyttar undan den där mattan nästa gång.
Behöver jag påminna om att vi fortfarande bara är 75% klara med Adventure?
Jag tror vi är lite närmare faktiskt! Har du kartorna vi ritade kvar?
Mina bästa minnen av Zork är av lite senare typ (med grafik!) och kommer från Zork Nemesis som jag och min syster lade jag vet faktiskt inte hur många timmar på när vi var i tonåren. Det sura är att vi aldrig blev riktigt klara, och den här datorn är för bra för att det ska gå och spela det på den – hårdvaruaccelerationen är för hög så det går för fort att vända sig, så det är jättesvårt att stanna lagom för att peka på grejer. Det var _sjukt_ läbbigt i alla fall, trots att grafiken -95 inte direkt är vad den är idag, och väldigt välgjort. Jag kan rekommendera det om du har en lagom kass dator att spela det på.
Klart jag har kartorna kvar, vem tar du mig för egentligen? Jag vet hur man tar 5 poäng till men sen är det lite stopp.
Obekabloggen:
Oj, Zork Nemesis har jag bara läst om, aldrig testat. Jag hade nån idé när jag var liten om att jag var tvungen att klara spelen i ordning för att få fortsätta med nästa… vilket fick till följd att jag bara spelade första 😛
Agnes:
5 poäng till? Hurdå?
Äh, Karin menar jag!
Genom att faktiskt plocka upp och ta med saken vi letade efter. Förut har vi bara tittat på den.