Författare • Vissångare • Miljövetare
Häromdan var Gräsrotsorkestern med i Metro! Ganska skickligt av ett band som inte har funnits på ett år. För nästan exakt ett år sen gjorde vi nämligen våra sista spelningar, på La Couronne i Malmö samt på Hausmania i Oslo. Ack, det var tider det. Men medlemmarna lever uppenbarligen, som denna artikel visar. Klicka för att läsa hela.
På rymdobservatoriet i Slottskogen där jag jobbar är det massa fult klotter. Men på Humanisten där jag pluggar kan man få sig en massa filosofiska frågeställningar till livs om man studerar vad som skrivits av uttråkade, eller vem vet, kanske inspirerade, studenter. Alltifrån följande djupa konstaterande…
..till detta lite kryptiska och lite påflugna spörsmål…
…och detta ödesmättade påstående. Notera ”SLAFS”.
Dessa strofer, som likt Paul Simons textrader är ”written on the subway wall” fotograferades med min något begränsade mobilkamera. Följande avslutande bild är dock tagen med en riktig kamera, och avslöjar de centerpartistiska ungdomsgängens härjningar i min nya stadsdel, Majorna.
en ny lägenhet
ett rum och kök
på Birger Jarlsgatan 3
en ny situation
ett nytt försök
en öppen och ljus foajé
där finns ett skåp
och en garderob
en diskbänk
en spis
och en kyl
CD-skivor
Spotify
och Beatles på vinyl
en kastrull
med gamla rester
gammal torr havregrynsgröt
i en skål
av hård polyester
ligger kikärtor i blöt
bland posten
ligger hyrorna
månadskostnad
smått bisarr
mot ett bord
från Myrorna
farligt lutad
en gitarr
förstärkare
en trumma
ett japanskt klaviatur
och överallt
i högar
ligger kurslitteratur
så ser det ut
kom gärna hit
vi kan se film
och dricka te
det är fint
men ganska ensamt
på Birger Jarlsgatan 3
jag var medlem flera hundra dar
skrev tusen mail
fick inga svar
nu vet jag vad det handlar om
SprayDate, meetic, match.com
alltihop är bara fejk
som tomten, gud
och Ricki Lake
det finns ingen där, som sagt
Zoosk, Mötesplatsen, e-kontakt
nu är Spanarna tillbaka
nu har hösten börjat komma
jag ska börja nya kurser
jag har sagt hejdå till sommarn
nu är Spanarna tillbaka
nu går fler program på radion
jag ska flytta till nytt ställe
lämna lyhördhet och läckor
jag ska skaffa nya vanor
köpa mjöl och börja baka
sluta gå i samma banor
nu är Spanarna tillbaka
(skriven på Kalavalamått)
Tisdagen den 11 augusti började vi. Jag, Fia och Stella lastade våra cyklar och gav oss av från Stenungsund. Målet var Oslo.
Det började regna såklart. Och med vår tunga packning fick vi knega uppför vissa backar. Men skam den som ger sig!
Vi tog färjan till Orust, cyklade hela vägen över denna stora ö i väst.
Sen tog vi ytterligare en färja upp till Malö eller Flatö eller vad det heter, ytterligare en, och till slut var vi framme i Fiskebäckskil, där en sista färja skulle ta oss till Lysekil.
Vi sov på en camping utanför Lysekil första natten. Andra dagen drog vi norrut igen, via Brodalen till Bovallstrand, där vi stannade några timmar för att äta mat, bada och äta glass. Somrigt värre!
Via Hamburgsund fortsatte vi norrut, tills vi hittade en vacker äng strax före Tanumshede. Såhär såg det ut där:
Vi campade helt enkelt där andra natten. Fia hittade kantareller, så det blev tvårätters den kvällen. Jag tycker synd om den som aldrig har stekt nyplockade kantareller på ett trangiakök ute på en sensommaräng där älvdansne börjar smyga sig på. Gott sov vi också. Och vaknade pigga och peppade nästa morgon!
Det är svårt att beskriva en sån här resa såhär kort, alltså. Men vi stannade längs en lång grusig väg för en andningspaus och några runekakor. Inte underligt att man blir sprallig!
Framåt kvällen närmade vi oss Svinesund och norska gränsen. Här är vi påväg över ett mystiskt berg med en väg som inte fanns på kartan.
Trerätters den kvällen. Nyplockade blåbär, I say no more…
Såhär såg det ut när man drog upp tältfliken morgonen efter!
Och så var vi framme i grannlandet!
Østfold fylke är ganska platt, så vi tog oss en bra bit in i Norge första dagen.
Sen dog kameran. Men vi stannade i ett jättevackert skogsområde, mitt emellan en djup ravin som såg ut som nånting ur Jurassic Park, med en ranglig gångbro över och tallar höga som redwoodträd, och en nästan löjligt gigantisk kraftverksdamm som såg ut som Schloss Wolfenstein eller nåt annat sydtyskt slott. Femte dagen spöregnade det hela tiden, men vi kom fram till Oslo runt sex. Vi sov hos Stellas polare Helen. Här käkar vi frukost.
Och här är diverse bilder på våra dagar i Oslo! Nu är det sent och jag ska lägga mig! Imorgon drar jag nämligen till Värmland för att spela på en festival!
På sista bilden är vi på väg att ta tåget (okej, lite fusk…) tillbaka till Göteborg.
Igår var min 25e födelsedag (eller 26e om man räknar dagen jag föddes, men jag fyllde i alla fall 25 år). Det blev en mycket fin och mysig dag som inkluderade både restaurangbesök, presenter, ”Happy birthday to you” på säckpipa via Skype och en vaccination mot Hepatit C. Men det var på kvällen, då jag tillsammans med mitt födelsedagssällskap på 8 personer hamnade hemma hos mig i min lägenhet för att spela spel, dricka vin och äta chips, som de mystiska sakerna började hända.
I förmiddags vid halv elva-tiden vaknade jag, och släpade mig ut i vardagsrummet stod och blinkade en stund i förmiddagssolen. Till slut insåg jag att jag stod och betraktade ett en och en halv meter långt svärd som stod i en hög av grejer mitt i rummet. Frågan om vad som egentligen hände igår kväll började gnaga i sinnet. Såhär såg svärdet ut:
Efter lite mer rekognocerande i rummet hittade jag även 40 små papperslappar med förklaringar av jättekonstiga ord (typ ekgorrar, översnusad och badsvål), två honungsmeloner och ”Forêt d’Olive, Saint-Rémys” av van Gogh, inramad och allt.
Ytterligare efterforskningar visade på en tygpåse innehållande en sprucken flaska. Påsen och golvet runt omkring var kletigt och fuktigt. Bredvid påsen låg en hård champagnekork och i taket ovanför fanns ett mystiskt märke. Genom en ballistisk ekvation kunde projektilbanan räknas ut rektalativt och korkens startkoordinater sammankopplas med en tom flaska ”Asti Martini Rossi” på bordet.
Dessutom hittades ett par byxor tillhörande nån annan än mig i sängen, och en mystisk eltejpsrulle i en upphängd cykelkorg strax utanför dörren. Stay tuned.
Idag var Isabel här igen och vi repade inför vår konsert på söndag. Och inte nog med det. Vi satte musik till två av Isabels texter, och spelade in dom för att inte glömma bort hur det lät. Men inspelningarna blev så jävla bra, trots att alltihop var förstatagningar, att jag lägger dom här så man kan lyssna. Isabel sjunger, jag spelar gitarr.
Söndagen den 9 augusti är det dags för sista konsertern i serien ”Visor på Sundsby”, som jag är producent för. Och som huvudakt den gången är det inga mindre än jag och Isabel Evers som bjuder på en hejdundrande vis- och poesiföreställning!
Hollywooddrömmar, ondskefulla kypare, norska elefanter, sönderslagna tallrikar och stentuffa cowboys utlovas! Inleder gör dessutom den skicklige och omtyckte vissångaren Olof Mellgren.
Inträdet är 40 kronor för barn/ungdom/studenter och och 80 kr för vanligt folk. Kom dit vetja! Säkrast är att förboka biljett via Skärhamns bibliotek, på telefon 0304-601160.
Hållplats: Sundsby Korsväg. Knappt en timme från Göteborg.
Välkommen!
Jag var nyss och tränade på Gibraltargatan, och när jag kom hem, varm lite svettig och på väg in i duschen, kände jag en smått obehaglig doft i lägenheten. Vattnet på hallgolvet skvallrade om att det hänt igen, och en blick in i duschrummet avslöjade att så var fallet.
Över tröskeln till duschrummet sipprade långsamt avloppet från tio lägenheter. Det har sina sidor att bo på nedre botten… Den ljusa bollen nere till höger på bilden är inte en inmonterad golvspotlight, utan reflektionen av taklampan i vattenytan. Jag ringde hyresvärden för trehundrade gången och sa att nu är det stopp igen. Han sa åt mig att knacka på hos alla grannar och be dom låta bli att duscha. Suck.
Om det ändå bara hade vart avloppet. Men icke. Här nedan syns interiören av mitt kylskåp. Och vad är det för speciellt med den, kan man fråga sig. Uppmärksamma läsare kan konstatera att den lilla lampan inte lyser, vilket beror på att kylskåpet inte går. En timer gör att det bara går i en halvtimme åt gången, eftersom det enbart kan köras på högsta effekt, vilket gör om det till en frys.
Och här nedanför ser ni fönstret i vardagsrummet. Efter att ha ringt och tjatat oräkneliga gånger om att fönstret inte gick att öppna kom det en vaktmästarsnubbe och försökte fixa det, men det var för tungt så han orkade inte och fick åka hem. Ett tag senare ringde jag igen, och då kom en annan vaktmästaresnubbe och orkade inte heller, och fick också åka hem. Proceduren upprepades, och till slut kom två vaktmästarsnubbar, och orkade nästan. När dom tog hjälp av nån tredje snubbe så funkade det. Men nu går fönstret inte att stänga. För att överleva vintern har jag fått fylla skarvarna med kläder, se nedan.
Men vad bekommer mig allt det här? Ringa! Hahaaa! För jag ska snart flytta! Till en jättefin liten studentlägenhet på Birger Jarlsgatan (!) i Majorna. Så då kan avloppet bubbla och rinna över hur mycket det vill, I won’t be there!
