Där ställde jag till det för mig…

chokladboll på en tallrik på en tågstation

Nu har jag ställt till det. Sen i höstas har jag och mitt förlag Lehto Spel och Media väntat på den viktigaste bokrecensionen av alla – BTJ-recensionen. BTJ rekommenderar vilka böcker biblioteken bör ta in. Mina förra roman Nomadplaneten fick högsta betyg och 350 bibliotek köpte den. Så varför vägrar de recensera Nagriljärerna?

Så fick vi svaret: Boken innehåller ett problematiskt ord. Och det här är, med all rätt, känsligt för många. Boken utspelar sig 1993. En karaktär av typen ”skön-snubbe-som-tycker-folk-får-tåla-lite-skoj” slänger fördomar omkring sig och pratar vid två tillfällen om chokladbollar, men använder ett ord som var vanligt 1993. Det framgår att omgivningen blir illa berörd. Ändå räckte dessa två chokladbollsrelaterade repliker för att BTJ inte skulle vilja recensera.

chokladboll på en tallrik på en tågstation

Visst förstår jag. Språket speglar maktstrukturer och jag är glad att är n-bollarna försvunnit ur allmänspråket. Jag har inget tolkningsföreträde iom att jag varken är rasifierad eller berörd på annat sätt än att jag växte upp på nittiotalet när fler ”folkhemsrasistiska” inslag fanns kvar i språk och kultur. Men jag stör mig på att boken stoppas. Vi har den historia vi har, även de delar vi inte är stolta över. Bör en historisk skildring av verkligheten skrivas om för att passa samhällets etablerade normer idag? Eller kan även de problematiska delarna av en historisk period skildras? Jag vet ärligt talat inte.

Hur som helst – jag skulle vilja be om hjälp. Vi tappade en stor del av försäljningen på detta. De av er som tycker det är lämpligt får gärna be ert lokala bibliotek ta in Nagriljärerna. Men bara om ni vill.

Visa mindre

3 reaktioner till “Där ställde jag till det för mig…”

  1. Så fruktansvärt fånigt av BTJ. Man måste ju se det i sitt sammanhang. Jan Guillou använde ordet neger i sin romansvit Det stora århundradet. Jag undrar om de vill bojkotta honom också…

    (PS. Jag läser Nagriljärerna nu.)

    1. Jag läser Hamiltonböckerna nu och hoppar fortfarande till av hur Guillou använder det. Inte i repliker utan i löpande text, som författarens röst. Och det skiljer bara fem år mellan “I nationens intresse” och Nagriljärerna. Tål att tänka på det där… Men vad kul att du läser boken, nyfiken på vad du tycker!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *