Jag skrev för ett tag sen ett inlägg om det här med ordet “duktig”, vad man lägger i ordet och hur olika personer tolkar det. Det finns ytterligare ett sådant ord, och det finns risk att folk reagerar lika starkt den här gången. Men se det som ett diskussionsinlägg och ett sätt att väcka debatt! 🙂
Ordet är “unna”. Att unna sig något. Framför allt förekommer det i reklam av olika slag, och det kanske är därför jag har svårt för det. “Unna dig något gott på fredagskvällen”, kan någon säga till mig i reklamen för en produkt. “Unna dig lite sol av avkoppling” säger man i en reklam för ett resebolag. Men vad betyder det egentligen att unna sig något?
I mina öron innebär att unna sig eller att unna någon annan att gå med på att låta sig själv eller denna andra person få något den egentligen inte har förtjänat. Protestera om ni inte håller med. Men om någon är VÄRD, låt säga, något gott på fredagen, då behöver hen väl inte unna sig det? Det är som att hen egentligen inte borde ha det, men på grund av någon slags snällhet får det ändå.
Nu är det inte så att jag hoppar på och slår alla som säger “unna” i olika sammanhang, men det har blivit ett sånt där ord som jag aldrig själv skulle säga. Mer än i vissa särskilda sammanhang. Lite som med “duktig”.
Kanske grundar sig mina skeptiska känslor för ordet i att det är just i reklam det förekommer gång på gång. Som att reklammakarna spelar på våra känslor av vad vi egentligen är värda för att vi ska vilja ha deras produkter.
Eller så är det bara ett ganska fult ord, rent bokstavsmässigt. Unna. Låter lite som nunna. Eller nåt väldigt dialektalt. Det är för övrigt en ort i västra Tyskland.