Det som inte syns är inte farligt. Eller? Det låter korkat i våra öron, men så resonerade man väldigt länge om miljöproblem. Ett av de första stora exemplen på att det som inte syns faktiskt kan vara ännu farligare än det som syns var katastrofen i Minamata 1956.
En fabrik i släppte ut kvicksilver i bukten i utkanten av staden. Inga utsläpp syntes, och ingen verkade komma till skada. Men plötsligt lade man märke till att katterna i staden började bete sig underligt. De fick dåliga reflexer, tappade balansen, och blev sjuka. Man kunde inte förklara varför, och kallade det för “drunken cat disease”. Katterna började så småningom att dö, samtidigt som barn började insjukna i samma symptom som katterna.
Vid det här laget utbröt panik i Minamata, och orsaken till sjukdomen spårades till fabriken. Det visade sig att kvicksilverutsläppen, trots att de varken luktade eller syntes, gjorde att fiskarna i havet utanför staden fick kvicksilver i sig. Stadens katter livnärde sig på fiskrens och blev snabbt kvicksilverförgiftade. På grund av människornas större kroppsvikt dröjde de längre innan de fick samma symptom. Men det kom, och “Minamatasjukan” blev något av en ögonöppnare för att utsläpp inte behöver synas för att påverka oss.
Jag skrev en sång om det här. Klicka på play här nedanför.
solen går upp över Minamata
en strykarkatt somnar
mätt och belåten
en fiskare vaknar
går ut på sin gata
skyndar till hamnen
lastar i båten
fiskaren visslar och kliar sin haka
han styr utmed kusten och lägger ut nät
han kisar mot stranden
in mot Minamata
in mot fabriken som är stilla och slät
över gårdar och gränder
över gräs
över gata
över stenar och stränder
över sjöar och hav
det blåser en vind genom Minamata
luften är hög men vinden är kvav
fabriken har portar
där sitter en skata
högt över taket svävar en hök
fabriken är lönsam för Minamata
inget som luktar
inget sot
ingen rök
sovande katter
en hök och en skata
fiskar i havet
kvicksilvernitrat
solen står högt över Minamata
katterna vaknar
nu vill dom ha mat
Händelsen i Minamata får mig att ryyysa, minns när jag läste om den första gången, satt och grinade som en annan barnunge..
Förresten apropå bioackumulerande ämnen; Sverige och Finland är ju de enda länder i EU som ens får sälja Östersjöströmming i affären, man får ju inte ens sälja det i djurmat inom EU p.g.a de höga dioxinhalterna. Varför är det inte mer snack om denna sak? :S
// Sofie (stadslantis.wordpress.com)
Ja, jag blev också helt tagen av den. Vi hade en föreläsare som berättade om det med väldig inlevelse. Tyckte det var konstigt att man inte hört talas om det innan.
Ingen aning om firrarna faktsikt. Måste kolla upp det…