Jag lyssnade av nån anledning på partiledardebatten på radio förut. Har ju tagit en paus från det politiska, och jag var precis på väg att stänga av radion när Lars Ohly och Göran Hägglund bråkade som värst om vems parti som bar störst skuld till den ökade arbetslösheten. Men av nån anledning (kanske att jag satt på bussen och inte hade nån bra bok med mig) stängde jag inte av.
Plötsligt hade Maria Wetterstrand begärt ordet. Det tog lång tid för henne att ta sig till talarstolen, kanske hade hon suttit långt bak i plenisalen, men när hon började prata… Shit, plötsligt insåg jag varför jag är intresserad av politik överhuvudtaget. Rakt på sak, utan personliga påhopp, vasst, genomtänkt och jävligt vettigt. På de två minuter hon pratade gick jag från småsur och lite uppgiven till glad och taggad! Jag till och med applåderade när hon var färdig, till mina medresenärers förvåning.
Inte för att Maria Wetterstrand är den enda vettiga politikern, hon är ju ett språkrör för ett stort antal människor, men alltså… Jävlar vad grym hon är.
ja och snart är hon inte språkrör längre. synd för henne och mparre.
själv flyttar jag nog temporärt till månen nästa val…