Midsommarinsikter

Tänk så mycket ångest jag fått genom åren av ordet “midsommar”. Men inte i år. Jag kanske förklarar mer om det senare, nu ska jag berätta om mina insikter från denna midsommarhelg.

Jag spenderade midsommar på Tjörn tillsammans med Agnes och min familj. Ganska traditionellt med sill, solsken och massamassa kakor. På midsommardagen gav jag och Agnes oss ut på en långpromenad/bergsbestigning/exkursion i de höga bergen som omger dalen mina föräldrar bor i.

Vi var ute i nästan två timmar. I samma berg som jag brukade springa i när jag var liten. Och jag greps av en nån slags lugn och harmoni som man väldigt sällan upplever. Ett berg blir så mycket större och intressantare när man faktiskt klättrar i det istället för att se det på sin gps.

IMG_0525

Agnes, som ju är biolog, hittade massor av roliga grejer och jag var helt fascinerad. Till exempel följande sileshår, som växte vilt vid en nästan igentorkad göl uppe i de blåsiga bergen.

IMG_0533

De ser nästan tropiska ut, som de köttätande växter de är. Kladdiga med små klistriga droppar längst ut. På ett par av dem kunde man se små insekter som gått ett grymt öde till mötes.

Dessutom hittade följande orkidé, som vi tror kan vara Jungfru Marie nycklar.

IMG_0540

Dom här är fridlysta, så dom ska man inte plocka…

När vi gick där i bergen, i en liten skog som otroligt nog hade lyckats växa upp på något mindre blåsigt ställe i de i övrigt väldigt vindpinade bergen slogs jag av en fundering. Jag kände hur bra jag mådde av att strosa omkring där uppe. Ömsom hoppande barfota över klippskrevorna och ömsom studerande nån spännande växt. Efter att ha läst den lilla psykologi jag faktiskt läst har jag lärt mig att vi människor mår bra av att spendera tid i de miljöer vi utvecklats i. Alltså skogar, berg, slätter och savanner.

Men… frågan är om våra förfäder tänkte som jag, att “Ahh, vad skönt att gå omkring i bergen och skogen! Här trivs jag verkligen, här kan jag koppla av.” På nåt sätt känns det inte helt logiskt. De gjorde ju det dygnet runt, 365 dagar om året. Är det på nåt sätt en fabricerad sanning det där man att man bra och andas ut i “naturliga miljöer”? För vi romantiserar ju en hel del om det. I och för sig älskade jag det när jag var liten, och jag går fortfarande ut så ofta jag kan, men Majorna har något begränsat med natur jämfört med Tjörn.

Har inget svar. Men det är en spännande fråga tycker jag. På kvällen tog vi en sväng med båten på havet. Mys.

IMG_0544

Nu ska här sovas. Ikväll blev det konsert på Sundsby med Christina Kjellsson. Men det skriver jag om nästa gång! Godnatt!

4 reaktioner till “Midsommarinsikter”

  1. Jag förstår precis vad du menar med att finna harmoni. Enda kvällen jag och Jacob var på Tjörn gick vi på en promenad på säbyleden ut mot säby ö. Gick mitt bland lösa kossor (jag ÄLSKAR kossor) klättrade på klipporna, klättrade högst upp och bara satt och såg ut över havet. Det var den mest energipåfyllande stund jag upplevt på mycket länge. Lugnet, känslan. Naturen har något visst!

  2. Haha, jag håller med Gunnar 😉 Fint skrivet. Kanske ska du ställa frågan till nån som typ aldrig är ute i skogen/bergen och inte har några barndomsminnen därifrån. Det finns nog fler än man tror.

    Glad midsommar på er allihop! Vi får ju synas snart, lämnar du Västkusten i sommar eller är det fritt fram? 🙂

Lämna ett svar till Camilla W Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *