Moderna skräpmyter

Det slog mig igår hur många myter vi har runt omkring oss. Vi tänker oss att vi svenskar idag är ett upplyst folk som har koll på oss själva och vår omvärld, vad som är sant och vad som är påhittat. För några hundra år sedan handlade myterna om hustomtar som kunde hjälpa till på gården, barn som blivit bortbytingar med trollbarn och kvinnor som kunde trollkonster och därför skulle brännas på bål.

Sånt tror vi inte på längre. Däremot finns det många som tror att om man lägger en tand i ett glas coca cola över natten har den lösts upp på morgonen. Men de myter jag tänkte prata om idag handlar om sopor och skräp.

På ett sätt är det ganska logiskt att så mycket osäkerhet, förvirring och myter uppstår kring sopor och sopsortering. På ett väldigt konkret sätt tränger den sig bokstavligen in i våra hem och tvingar oss att ändra på vanor vi haft i hela våra liv. Plötsligt behöver vi inte bara tycka att nån annan ska göra något i miljöfrågorna (staten, Shell, Kina, osv) utan vi behöver ändra vårt eget beteende. Ska vi vara helt ärliga är väl inte sortering av hushållssopor den allra mest akuta miljöfrågan, men med det är inte sagt att det är oviktigt. Nåväl, vad finns det då för myter?

Myt 1: Soporna blandas ändå i sopbilen.
Wroooong. Moderna sopbilar har flera utrymmen och kan ofta lyfta fler återvinningsbehållare samtidigt och tömma dem i var sin behållare. Detta för att inte behöva köra flera gånger. Se bil(d) ovan.

Myt 2: Allt hamnar ju ändå i en hög på soptippen.
Mja. Ibland lagras sopor från hushållen på återvinningscentraler innan det forslas till återvinningsanläggningarna. Det är för att kunna samordna transporterna så färre mil körs. De blandas inte med varandra.

Myt 3: Det är bättre för miljön att bara elda upp soporna.
Detta är kanske den mest spridda myten idag, och den som är svårast att tala emot. Det finns tillfällen då det faktiskt är bättre att elda alltihop. Men dessa tillfällen är få. Om det är ett ensamt hus i norrländska vildmarken, där närmsta återvinningscentral är 40 mil bort, är det förmodligen bättre för miljön att bara elda avfallet. Men ser vi Göteborg som exempel, där vi har återvinningsanläggningar inom staden, är det betydligt mer resurseffektivt att sortera och återvinna.

Det är också skillnad på avfall och avfall. Tittar vi på metall, och särskilt aluminium, kostar det så ofantligt mycket mer pengar och resurser att utvinna ny aluminium än att återvinna, att det i princip alltid lönar sig med återvinning. Vad gäller biologiskt avfall/kompost är biogas hårdvaluta och bor man i en kommun med biogasanläggning är det inget snack om saken.

Sen finns det massa andra faktorer som påverkar. Har man ett litet gräddfilspaket som man skurar i fem minuter i varmvatten som värmts med direktverkande el hade det förmodligen varit bättre att elda det direkt.

Jag tror att det som regel alltid är bättre i längden att lära sig att ta hand om sin egen skit än att blanda alltihop och räkna med att “det försvinner”. För det handlar om mer än bara det praktiska vid sorteringen.  Det handlar också om vårt synsätt. Vill vi fortsätta leva med en hög levnadsstandard måste vi lära oss att se det vi idag behandlar som avfall som resurser. Återvinningstekniken utvecklas hela tiden och om tio år kommer det att vara lönsamt att återvinna ännu mer av det vi idag kastar bort.

Referens i den här texten: Mats Lönngren, miljökonsult.