För drygt två dygn sedan satt jag utanför en medeltida kyrkoruin iklädd linnebyxor, särk, tunika och struthätta, i väntan på att få komma in och lyssna på medeltidsmusik med hundratals andra likasinnade. Dagen efter, igår, satt jag nyrakad och nyduschad, iklädd rutig skjorta och glasögon, och gick igenom revisioner för elbolag. Tänk hur två dagar efter varandra kan skilja sig åt.
Jag är alltså precis hemkommen från medeltidsveckan i Visby, där jag befunnit mig sedan förra helgen. Innan dess var jag på en intensiv släktträff i Värmland, och innan dess på besök hos mina föräldrar på Tjörn. Det var alltså ett bra tag sedan jag fick se min lägenhet och lilla Göteborg sist. Men nu är jag här igen! Och jag har, vilket jag upptäckte direkt när jag kom hit, lite småsvårigheter att anpassa mig. Bara det här med att det är bilar överallt blir en smärre chock efter att ha traskat runt i medeltida gränder.
Det är tredje året jag besöker Medeltidsveckan i Visby. Och andra året som jag uppträder med medeltidsspexet Dravel. Vi gjorde en föreställning per dag under större delen av veckan, och överlag är jag nöjd. Det är en ganska tuff uppgift att sätta upp en teaterföreställning på en medeltidsmarknad, med tusentals personer i omlopp, ljud från smedjor, djur och gycklare, utan ljudteknik eller andra tekniska hjälpmedel. Att det dessutom är ett spex, som kräver viss koncentration och fokus från publiken, gör inte det hela lättare. Men det gick! Och bra dessutom! Jag har tyvärr inte några foton än från själva föreställningarna, men här är ett när vi förbereder oss i Visbys botaniska trädgård, i sällskap av nyfikna barn.
Vår spexhäst Valdemar råkade ut för ett skyfall, vilket resulterade att vi fick blåsa honom torr med en hårtork följande kväll.
När jag gick av färjan i Visbys hamn strax efter tre på natten för en dryg vecka sedan funderade jag på vad jag gett mig in på egentligen. Medeltid är ju kul. Men är det så kul verkligen? Tillräckligt kul för att offra en stor del av sin korta semester på?
Efter några dagar hade jag glömt att jag tänkte i de banorna. Jag var för upptagen med att dansa till Koenix i medeltida ruiner, se eldkonster i världsklass tillsammans med tio tusen andra i Nordre gravar, dricka mjöd i dunkla stearinljusbelysta källare och vandra längs Visbys långa strand och blicka upp mot stjärnhimlen tillsammans med nya vackra vänner.
Det är inte bara medeltid det handlar om. Det är nåt mer. Väl tillbaka i Göteborg känner jag mig fylld av energi och kärlek, och jag hade inte velat vara utan den här veckan för allt i världen.