Jag var i kyrkan idag. Det händer inte ofta, men idag var det av en speciell anledning. En trevlig anledning förvisso.
Men det är egentligen inte det jag tänker skriva om. Istället slog det mig hur mycket Israel det finns i våra gudstjänster. Predikan och en del av texterna handlade om hur israeliterna flydde från den egyptiska hären (de icke-kristna) genom att Gud lät havet glida isär, och sedan ihop igen så att egyptierna drunkande, medan israeliterna klarade sig över.
Det kändes lite… olustigt… att höra om israeler och hav på det sättet. De är folket som Gud har valt ut, tydligen, men… Det känns liksom så fel att dra den där gamla historien om och om igen när vi faktiskt ser vad israelerna gör på havet idag.
Över huvudtaget kände jag mig ganska skeptisk. En av texterna löd nånting i stil med att ”det är mot Gud du har syndat, endast han kan förlåta dig”. Men jag håller faktiskt inte med. Om jag sårat någon spelar det väl ingen roll om jag bekänner synden för Gud, och låter hans nåd rena mig från synden. I så fall ser jag hellre till att försöka ställa det hela tillrätta med den jordiska människa jag har sårat. Om det nu finns en Gud där så tror jag att hen uppskattar det snarare än att jag försöker få nån slags privat syndaförlåtelse.
En grej till. Det här med att vi alla skulle vara syndare och förtappade om det inte vore för Jesus. Vad menas egentligen med synd i det här fallet? Jag slår vad om att det finns mängder av människor på ganska många ställen vars goda gärningar hundrafalt överstiger de små syndliknande snedsteg som man ibland kan göra. Och att då sätta syndarstämpeln i pannan på folk och dra alla över en kant och säga att ”
Det är som att man är beroende av att människor är syndare för att systemet ska fungera. Jag vet inte, jag.
Du tänker många goda tankar Emanuel. Och det är viktigt att ifrågasätta.
Större delen av bibeln bygger också på Guds utvalda folk – judarna.
Men också på att Jesus kommer, inte bara för judarna, utan också för alla oss andra. Som inte är judar.
Självklart finns det ett särskilt förhållande till judar och Israel i kyrkan. Jesus var jude osv. Det vore konstigt annars.
Synden handlar inte så mycket egentligen om vad vi gjort (även om det rent praktiskt hamnar där) utan synd – det är att missa målet. Och målet är ett liv i gemenskap med Gud.
Och när vi väljer att leva nära Gud så vill vi leva rätt – mot Gud och våra medmänniskor. Vilket är lika svårt, varje dag.
Johan E kommenterar bra på din facebooksida tycker jag.
Det finns många texter i bibeln som är svåra att ta till sig, tycker jag.
Och det är svårt att hantera ett utvalt folk – som inte fattar någonting (tycker jag också).
Men för mig handlar det inte bara om dessa svåra texter utan om den relation jag kan ha idag – med Gud. För, för mig är det livet, tryggheten, vissheten, förtröstan. Men också sorgen, ilskan och frustrationen. Allt i ett. Men jag slipper bära det själv.
hej…Jag vet att du har mer pengar än mig…så därför vill jag gärna att du skickar mig en rimlig summa
..skickar pengar till detta konto.. 8169-5 914 844 158-8
jag vill vara anonym…..skicka så fort du hinner….ska kolla om du skickat..sänd en summa du tycker är rimlig
Är det inte så enkelt att vi alla är syndare pga vad Adam och Eva gjorde en gång i tiden? "Arvsynden" och allt det där.