klimat – Sida 5 – Emanuel Blume

Är godis värre än kött?!?

För några månader sedan tog jag beslutet att äta mindre godis. Dels för att jag inte vill vara sockerberoende, dels för att jag inte vill ha hål i tänderna, och dels för att man mår allmänt dåligt av för mycket godis och sötsaker. Det funkade ganska bra ganska länge, men det sista har jag slarvat en del. Men nu har jag fått reda på att det finns ännu fler anledningar att äta mindre godis.

Det har gjorts en undersökning vid Institutet för Livsmedel och Bioteknik, som visar att tillverkning av godis kan släppa ut kopiösa mängder växthusgaser. Att äta en påse skumgodis innebär lika mycket växthusgasutsläpp som att äta en portion fläskkött.

Svenskarna äter mer och mer sötsaker. Konsumtionen av godis och läsk har fördubblats på 40 år. Nu skulle jag väl tro att det är rätt sällan man klämmer i sig en hel påse skumgodis (övriga sorters godis har inte lika hög klimatpåverkan) jämfört med hur ofta man äter en portion kött. Okej, kanske inte i mitt fall eftersom jag inte äter kött, men i många fall.

Men det är ytterligare ett starkt skäl för mig att skärpa mitt godisätande. Och jag menar, så gott är det ju faktiskt inte.

Och förresten, apropå något helt annat, så finns nya avsnittet av Slottspod ute nu! Hejda ditt godissug genom att höra mig, Gunnar Sporrong och Katja Lindblom prata om nya främmande planeter, rymdfärjans sista färd och ryska marsresenärer i Moskva. Lyssna här!

En vacker undergång

Jag såg en film idag – Home. Det är den franske fotografen och regissören Yann Arthus-Bertrand som gjort en och en halv timme lång film om jordens tillstånd, till 100% filmad från luften. Bilderna är häpnadsväckande och ibland så vackra att man tror man tittar på ett konstverk. Kanske är det också det man gör.

Vad handlar då filmen om? Jo, som sagt, om tillståndet på jorden. Den utspelar sig i sydamerikanska regnskogar, sibiriska tundror, centralafrikanska öknar, jordens största städer och mellan smältande isblock i Arktis. En enda röst berättar hela tiden om vad det är vi ser.

Syftet med filmen (som går att se gratis på www.home-2009.com) är att uppmärksamma världen på den överhängande fara som hotar livet på Jorden. Men vi snackar inte nåt slags ”klimathotsfilm” à la En Obekväm Sanning, utan en film med ambition att ge en helhetsbild av tillståndet hos planeten. Den har ett tidsspann på flera miljarder år, och illustrerar varenda en av våra världsdelar.

Man skulle kunna kalla det för en konstnärlig och extremt vacker naturfilm. Det är inte så att så mycket nytt kommer fram som man som miljövetare inte känner till, men förmodligen mycket som ”genomsnittsmedborgaren” (om en sådan nu finns) inte känner till. Problemet tror jag är att de flesta som ser filmen kommer att vara folk som jag, miljönördar som redan är relativt medvetna.

Filmen har diskuterats mycket i alla möjliga kretsar. Den spelades in 2009 och regissören är världsberömd. Diskussionen har i mångt och mycket gällt om sådana här filmer verkligen påverkar vårt förhållningssätt och vår livsstil. Vad gäller den här filmen tror jag att den fungerar bra som ögonöppnare för halvinsatta, men utan ytterligare återkoppling är jag rädd att ögonen åter kommer att stängas.

Men filmens styrka är bilderna. Det är så vackert att man häpnar. Och på något sätt blir det så absurt när man ser undersköna bilder på områden som farit extremt illa. Till och med det hemska och förstörda är vackert. Det ger en häftig kontrast. Och man får se helt absurda saker som klonade bostadsområden i Kina och uppbyggnaden av en av världens märkligaste städer, Dubai.

Har du 90 minuter över och är beredd på att se något av det vackraste du någonsin har sätt, se Home.

Är vi för dumma för det här?

En sak jag har funderat på mycket under de senaste åren är varför det är så förbannat svårt att ändra levnadsmönster. Jag har jobbat med många projekt som går ut på att medvetandegöra folk om hållbarhetsfrågor och varför det är nödvändigt att anpassa vissa saker vi gör i vårt dagliga liv om vi vill att våra barn ska kunna leva med samma standard som vi.

När man jobbar med barn och unga får man ofta kommentaren att ”Nej, du kan inte jobba med levnadsvanor och tankemönster hos dem, de är upptagna med att forma sin egen personlighet”. Och att barn har fullt upp med att ta reda på vilka de är stämmer ju, och bekräftas av Freud, Jung och alla möjliga psykogubbar. Men när man jobbar med vuxna hör man sedan att ”Nej, de har redan fastlagt sina levnadsvanor. Det är försent att göra något.” Jobbigt läge.

I grunden handlar det om att vi människor nu har jobbat oss upp till en teknisk, ekonomisk och materiell standard som aldrig har existerat tidigare i världshistrorien. Åtminstone vi i vår del av världen. Vi kan ta oss till andra sidan jorden på en och samma dag, vi kan kommunicera med vem som helst på en halv sekund, vi har obegränsat med mat och vi har gått från att handla till att shoppa (dvs vi tillfredsställer inte längre våra basala behov utan våra behov av stil och identitet).

MEN! Vi är fortfarande rent genetiskt i princip samma människor som vi var för tiotusentals år sedan. Och det är gener som säger oss att saker vi gör som inte får en direkt effekt i form av en belöning sorteras bort ur vårt beteendemönster. Det är därför vi t.ex. köper besprutad och industriellt framtagen mat, för att vi får en direkt belöning i form av lägre pris, medan belöningen för att köpa hållbart producerad mat kommer i form av ökad biologisk mångfald, renare luft och vatten, och så vidare under de kommande åren. En sådan belöning är vi inte genetiskt anpassade till att värdera.

Detta är inget nytt på något sätt, utan grundläggande psykologi. Men vad jag har funderat på är om det kanske är så att vi är genetiskt begränsade till att komma högre än en viss levnadsstandard. Vi kan komma upp till en viss nivå, men ju ”bättre” vi får det i form av materiella tillgångar desto mer slår vi undan benen för oss själva eftersom vi inte har generna att hantera det.

Vi är fortfarande aporna som slänger sin skit bakom en buske. Skillnaden är att våra genetiskt identiska förfäder hade avfall bestående av ben och stenar, medan vi har avfall som består av kemikalier, elektronik och utbränt kärnbränsle.

Kanske har vi nått maxgränsen för vad människorasen kan hantera? På samma sätt som att neanderthalmänniskan inte kunde komma längre än en viss teknisk nivå på grund av sina gener, har vi homo sapiens nu också stött på ett övermäktigt hinder?

KÄLLSORTERA ELLER DÖ!!!

Det finns olika sätt att sprida ett budskap. Det här med att få människor att förstå att vi måste göra något åt vår livsstil om vi inte ska fucka upp den här planeten kan sägas på en miljon olika sättl. På 70-80-talen försökte forskare och hippies sprida budskapet, men misslyckades. Det var antingen för flummigt med för mycket färgglada blommor och fredsmärken, eller för svårt att ta in för gemene kvinna och man.

Sen fortsatte det med lite aktivister, miljöpartister och ännu fler forskare på 90-talet, men det ansågs ligga för långt från det etablerade ekonomiska systemet. Vi hade inte råd att anpassa oss, och dessutom, det förstår väl vem som helst att människan inte kan påverka klimatet.

På 2000-talet kom plötsligt en snabbkäftad ex-presidentkandidat vid namn Al Gore (kan översättas med ”helt blodigt” med lite god vilja) och spelade in en bästsäljande föreläsningsfilm där han åkte hiss framför en powerpointpresentation, och VIPS! Med ens greppade människor världen över allvaret i det hela.

Det är en helt lätt att sätta fingret på exakt vad det är som faktiskt når fram och får människor att engagera sig, men häromdan sprang jag på ett exempel på hur man nog inte ska gå tillväga i första hand. Det är klimatkampanjen 10:10 som tagit fram en reklamfilm (med manus av Richard Curtis, som gjort brittiska humorfilmer som Black Adder och Notting Hill) med titeln ”No Pressure”. I den ställs ett antal grupper av människor inför valet att göra förändringar i sina dagliga rutiner, som att exempelvis cykla istället för att åka bil till skolan. På Monthy Python-liknande brittiskt manér sprängs sedan de som vägrar engagera sig till blodig sörja (all gore) genom en knapptryckning. Här är filmen:

Min första reaktion när jag såg filmen var nog ganska representativ: Blöööääärk, osmakligt. Och det står jag väl visserligen fast vid, men ju mer jag funderade på det insåg jag att den tangerar saker som är jävligt viktiga. Titeln, ”No Pressure”, återkommer flera gånger i den 4 minuter långa filmen, just för att illustrera något av en feghet/konflikträdsla hos den som försöker sprida budskapet bland sina elever/medarbetare/vänner. Det känns väldigt på pricken för hur det ofta är i verkligheten. Man vågar inte säga något som får folk att reagera negativt (Jämför med t.ex. Alliansens klart-ni-får-behålla-bilarna-vi-vill-bara-ta-bort-utsläppen-retorik).

Här drar man det hela till sin spets genom att säga att ”Känn ingen press, ni gör som ni vill” och sedan brutalt spränga sagda personer i luften. Förmodligen inget bra budskap till personer som man försöker övertyga (filmen har dragits tillbaka och kampanjen bett om ursäkt) men en grymt intressant och faktiskt ganska på-pricken illustration av hur det faktiskt är. Men en touch av smaklös brittisk humor.

Noaks stora fasa

Jag hittade denna inte speciellt seriösa, men ganska gulliga, serieruta på Uppsalainitiativets blogg. Apropå den grupp som i dagligt tal brukar kallas ”klimatförnekare” eller ”motkrafter”, och som hävdar att det inte finns några bevis för en global uppvärmning orsakad av människan. Och att detta dessutom skulle vara ett skäl att inte göra något.

För trots sin flummighet är det ju ändå en ganska bra illustration av tankesättet att ”Eftersom det inte finns hundraprocentiga bevis för att det vi gör kommer att leda till katastrof, finns det ingen anledning att vara försiktig.”

Lite som att köra bil utan säkerhetsbälte för att det inte finns några BEVIS för att man kommer att krocka. Även om det i det här fallet finns en jävla massa indikationer som tyder på att det är just krocka vi är på väg att göra…

Nu något annat. Jag nämnde tidigare att jag var på väg att producera ett podradioprogram om miljö. I själva verket är det en podradioversion av Ekosofias nyhetsbrev, som ges ut av miljökonsultbolaget där jag praktiserar. Ekosofia alltså.

Det kommer ett nytt avsnitt varje månad. Mellan 10 minuter och en kvart, och med det mest spännande, viktigaste och intresantaste som hänt på miljöfronten under månaden. Lyssna vetja!

Klicka här för att höra första avsnittet!

Medelålders män

På onsdag har jag en tenta i den miljöpsykologikurs jag läser just nu. En väldigt kul kurs! Bland annat tar den upp hur vi psykologiskt hanterar attityder, värden och normer kring våra liv och hur många fingrar vi lägger i kors för att inte fucka upp vår och våra barns framtid.

Just attityder är väldigt centralt. Vi skaffar oss attityder av väldigt mycket andra anledningar än att de faktiskt reflekterar nåt som vi förstår är bra. Ofta är de rena försvarsmekanismer som resulterar i att vi sätter upp försvar mot att tvingas ta till oss nya tankar och handlingsmönster, även om dessa egentligen inte gör att vi får det sämre. (Gardner & Stern, 2002)

En grupp som är bland de svåraste att påverka är medelålders män. Attityder kan där vara stenhårt rotade och tillsynes omöjliga att förändra. I det fallet blir de vad Freud kallade för ego-defensiva, och syftar till att skydda nån slags ego eller heder snarare än att fatta logiska beslut.

Men det finns alltid sätt att bryta ner egodefensiva attityder. Mer eller mindre finurliga sätt, som Tomas Olausson visar i senaste numret av Effekt här ovanför.Som avslutning ska jag dock varna för att dra ALLA medelålders män över en kam. Jag jobbar t.ex. ihop med två män runt 60 som visat sig vara väldigt radikala och medvetna! Och det finns gott om tjejer i 20-årsåldern som är konservativa så det stänker om det.

Klimathönan och IPCC-fjädern

Det är lätt att bli förvirrad över allt som cirkulerat kring IPCC (Internationella klimatpanelen, där bland andra vår Chalmersvän Christian Azar är involverad) på senaste tiden. Först var det stulen e-post med professorer som lurades, sen påhitt om att Himalayas glaciärer skulle smälta till 2035, och nu det senaste har man hört om fuffens med skördeminskningar i Nordafrika och hur mycket av Holland som ligger under havsnivån.

Innebär det här att IPCC ska skrotas, att klimatforskare bara bluffar, och att vi kan slänga allt snack om klimatförändringar i Plus-Sverkers soptunna?

Jag försöker göra en sammanställning av kritiken mot IPCC. Här kommer en kortkort sammanfattning. Källor till det jag skriver här är Sveriges Radio Vetenskapsradion, RealClimate.org, the Guardian samt IPCC själva.

De stulna mailen mellan lurendrejeri-forskarna
Ryska hackers fick tag på över 1000 mail mellan brittiska IPCC-forskare, och från dessa har citat som ”Kör tricket med att dölja minskningen” florerat i media. Detta är dock lösryckta citat ur en lång mailväxling och syftar på att kompensera osäkerheter i data från årsringar med reella uppmätta temperaturer.

Påhitt om smältande glaciärer till 2035
Detta är ett riktigt fel i IPCCs fjärde rapport. Närmare bestämt två meningar på sidan 493 i del 2. Felaktig referenshantering har gett upphov till denna ganska pinsamma miss, som bland annat orsakats av en feltolkning av året 2350. Dessa två meningar kan dock strykas utan att resten av rapporten påverkas.

Minskade skördar i Nordafrika
IPCC påstår i andra delen av rapporten att vissa skördar kan minska med 50% mellan 2000 och 2020, baserat på en studie av tre nordafrikanska länder. Felet man gjort här är att som huvudkälla använda en kanadensisk rapport som inte gått igenom korrekt akademisk granskning (så kallad peer-review) och därför inte kan anses bekräftad. Siffrorna i denna rapport visade sig också hopblandade.

Hur mycket av Holland ligger under havsnivån?
IPCC påstår felaktigt att över 50% av Holland/Nederländerna riskerar översvämningar eftersom det ligger under havsnivån. Korrekt siffra (som självklart beror av om hur man definierar havsnivå) är ca 25 %. Dock stämmer det att över 50% riskerar översvämning, men detta är på grund av översvämningsrisk av både hav och floder.

Jag tror vi kan vara överens om att delar av IPCC måste skärpa sig vad gäller referenshantering. Men att ifrågasätta klimatpanelens arbete på det stora hela på grund av dessa orsaker ser jag som ganska dumt. För att inte säga väldigt dumt.

Det finns även kritik ”åt andra hållet” mot IPCC. Nämligen att man underdrivit riskerna. Ett exempel på detta är det arktiska istäcket, där rapporter från NSIDC (National Snow and Ice Data Center) visar på att den faktiska avsmältningen i arktis går betydligt fortare än vad IPCCs modeller visar. Se figur nedan.

Uppmätt (röd) tjocklek på istäcke jämfört med modellberäkningar. Källa: NSIDC

15 kr för högt pris på ren luft?

Det var en jätteartikel om trängselskatter i Göteborgsposten häromdagen, på flera sidor. Gissa om jag blev upprörd när jag slog upp tidningen och fick se rubrik och ingress. ”Stor guide! Här är smitvägarna!” Ingressen löd ungefär ”När GP publicerade kartan över betalstationerna förra veckan vet jag vad ni alla tänkte: Var är smitvägarna?”

Vad är det för jävla vinkling? Hur kan GP, med hedern i behåll, på detta ensidiga och omogna sätt påföra sina läsare åsikten att trängselskatten bara är till för att jävlas med folk? Jag erkänner att jag bara hade tid att skumläsa artiklarna, så jag kan ha missat nåt. Å andra sidan är det ganska många som skumläser artiklar.

En helsida hade rubriken ”Hur drabbas du av trängselskatten?”. Där hade man intervjuat 12 bilister, som oroade sig för sina jobbresor, dagisskjutsningar och så vidare. Vad man hade missat var att intervjua en kollektivresenär. Eller cyklist. Eller gångtrafikant. Eller nån med biogasbil.

Att våra barn slipper utsättas för olagligt höga avgasnivåer som orsakar sjukdomar, överkänslighet, allergier, cancer, osv är tydligen helt oviktigt. Det som är viktigt är istället det skandalösa i att deras föräldrar måste betala 15 kr om de väljer att köra dem i bilen till deras dagis.

Jag är fullt medveten om att det ofta är svårt att använda kollektivtrafiken till vissa platser. Det är just därför som trängselskatterna tillämpas i storstan, inte i Tjuvkil, Halsbäck eller Överkalix. Hur intäkterna från trängselskatterna används är också jätteviktigt. Marieholmstunneln är ett väldigt tveksamt projekt (även om det inte är lika korkat som Förbifart Stockholm). Finge intäkterna gå oavkortat till en förbättrad kollektivtrafik, spårvägar, cykelleder osv vore det väldigt mycket bättre. På så sätt minskar alltså svårigheterna att ta sig till dagis kollektivt eller på annat sätt.

Låt mig avsluta med ett samhällsekonomiskt resonemang. Pendlare, företag, leverantörer, speditörer, osv betalar idag stort genom att ständigt hamna i bilköer. Bensinkostnader, avgaser, slitage och inte minst tidsförluster blir resultatet. Således betalar vi redan en avgift för trängseln. Vi betalar med tid.

Vi kan nu istället välja att betala i pengar istället för tid. Skillnaden, mina damer och herrar, är att pengarna kan investeras i exempelvis kollektivtrafik, medan tiden försvinner för alltid. Rent samhällsekonomiskt är det alltså en väldigt lönsam åtgärd att införa trängselavgifter (Jonas Eliasson, transportforskare på KTH).

Och en sista sak. Det fungerar. Efter införandet i Stockholm såväl som i London, Singapore och andra städer kan vi konstatera att trängselskatten faktiskt är effektiv (Karin Brundell-Freij, konsult och transportforskare).

Vad jag gör här egentligen

Ja, det kanske är dags att lägga in några förklarande ord om vad jag egentligen har för mig i Kenya. För att göra en lång historia kort är jag här tillsammans med min kamrat och projektledare Karolina Hagegård för att studera, designa och konstruera biogasanläggningar på den kenyanska landsbygden. En skillnad mot svenska anläggningar är att de här inte syftar till att framställa fordonsbränsle utan gas till matlagning. Det finns tre orsaker till att föra in biogas här:

1. Trädbeståndet på den kenyanska landsbygden har nästan försvunnit, eftersom den växande befolkningen hugger ner mer och mer träd för att kunna laga sin mat. Ett torrare klimat skulle göra det hela ännu mer allvarligt. Trädskövlingen leder även till ökad erosion, ökenspridning och att välbehövlig skugga försvinner. Biogaseldning kan ersätta en del av vedeldningen.

2. Rötresten som blir över när gasen bildats fungerar utmärkt som gödsel på åkrarna. Den är effektivare än kemiska konstgödsel, som dessutom är dyra och påfrestar miljön.

3. Genom att använda mänsklig avföring i biogasanläggningar istället för att uträtta sina behov i så kallade ”pit latrines” (som i princip består av ett hål i marken som grävs igen när det är fullt, så att grundvattnet kontamineras av bakterier och grejer). På så sätt bryts det ner och hygieniseras, så att de skadliga patogenerna dödas i processen. En av de vanligaste dödsorsakerna här är att folk blir sjuka av kontaminerat dricksvatten.

Tanken med de biogasanläggningar vi ska formge och bygga (Karolina som jobbat med projektet ett tag har redan byggt ett par stycken) är att de ska vara billiga, lätta att bygga och förstå sig på, och kunna konstrueras av material som går att få tag i lokalt. På så sätt kan en familj bygga och äga sin egen biogasanläggning, och sprida tekniken vidare till andra famiiljer.

Kommer i senare inlägg att berätta mer om hur själva anläggningen fungerar. Just nu befinner jag mig i Nairobi, och måste sova snart eftersom vi ska upp tidigt imorgon. Kommer inte att ha så bra internettillgång här, men jag ska försöka skriva så ofta jag har möjlighet.

Lokalförsörjningsförvaltningen lurar dina barn!

Okej, hur ska jag nu fortsätta efter denna dramatiska rubriksättning? Kanske såhär. Jag var för ett tag sen med och tog fram ett pedagogiskt material som skulle delas ut i Göteborgs för- och grundskolor. Vi var ett gäng fysikstudenter från universitetet som skrev om olika aspekter på växthuseffekten och vad varje person kan göra för att påverka. Min del i det hela handlade om livsmedel och hur vi påverkar genom den mat vi äter. Som bekant står köttindustrin för ungefär 20% av världens samlade växthusgasutsläpp, vilket är mer än hela transportsektorn (FAO, 2006)!

Detta stycke har lokalförsörjningsförvaltningen valt att helt stryka från det färdiga materialet! Även avsnittet om avfall och konsumtion, som en vän till mig skrev, är borttaget. Konsumtionen är förmodligen den absolut viktigaste miljöfrågan som överhuvudtaget existerar. Däremot finns gott om råd om hur man ska hälla tandbortvattnet i ett glas istället för att borsta under rinnande vatten, och tänka på att duscha kortare tid. Detta är självklart bra grejer, men det är pluttiga småsaker som är totalt marginella i jämförelse med vikten av att minska vår konsumtion eller att ifrågasätta köttindustrin.

Det känns som att vi vuxna stillar vårt samvete, genom att samtidigt svika våra barn. Vi lurar dom att vi inte står inför större förändringar än att borsta tänderna i ett tandborstglas. Vad ska vi svara när de blir äldre och frågar oss ”Men herregud morsan, varför sa ni ingenting?!? Nu är det ju försent!”.

Dessutom krävde vi (miljöfysikstudenterna) att få se materialet innan det trycktes, så att det tolkats rätt, men det glömdes tydligen bort av lokalförsörjningsförvaltningen.

Det är våra barn som kommer att få leva med konsekvenserna av vårt handlande (i dubbel bemärkelse). Hur kan vi vara så oansvariga att vi censurerar för dom hur vi förstör deras framtid? Vi gör det inte för deras skull. Vi gör det för att det är för obehagligt för oss att ta upp frågorna med våra barn. Istället blundar vi och lämpar över skiten på dom. Usch vad arg jag blir.

Uppdatering dagen efter: Ja, nu har jag lugnat ner mig lite. Det stod mycket bra i materialet. Men varför inte säga hela sanningen istället för bara en liten bit av den?