Så var det dags för den tredje dagen i studion, och likväl den sista i den första inspelningsomgången. Vi blev klara med fyra grunder i onsdags, fyra igår och har idag fem stycken kvar. Det bör vi fixa, allt är repat och det mesta är ganska enkla grejer.
Det är farligt att ropa hej innan man är över saker och ting, men jag är enormt nöjd med hur det gått hittills. Låtgrunderna vi spelat in (Det är faktiskt jag, Ljugareblues, Spårvagnsvisan, Katterna i Minamata, Vända blad, Hinna ifatt, Alver och dvärgar samt Indien och Norge, låter så mycket bättre än något jag ens varit i närheten av att spela in hittills. Men det är väl inte så konstigt kanske, med tanke på hur överjävligt vassa människor jag har att göra med.
Sådär, dags att ge sig av till studion.
Apropå ingenting, så kom jag på att jag lovade att länka till radioprogrammet vi sände från Nordstan i söndags, så fort det fanns ute. Här kommer det, det är jag och Gunnar och Katja som sitter och diskuterar astronominyheter mitt i Nordstan. Spännande grejer blev det också!
Igår gick vi in i studion. För att göra en lång historia kort har vi repat igenom nästan samtliga låtar, riggat upp all utrustning och spelat in fyra färdiga grunder. Och gissa om jag är nöjd! Det är fantastiskt att få jobba med så skickliga musiker och tekniker. Och jag är så glad att jag valde att arbeta på det här sättet, att inte arbeta fram exakta arrangemang från första början utan bara en översiktlig plan över instrumentering och hur det kommer att låta, för att sedan alla tillsammans sätta arret utifrån vad som känns och låter bra i studion.
Nåväl, nu är det dags för dag två.
En helt annan sak jag funderat på är de här skyltarna på spårvagnen. Borde de inte se ut såhär istället?
Som jag tidigare skrivit om är jag på väg in i en skivinspelning. En stor. En riktig. Jag har förberett i mer än ett år, och de senaste veckorna har jag jobbat intensivt med att få ordning på allting. Det är så mycket som måste falla på plats! Musiker ska bokas, repas med och kommas överens med. Arr ska skrivas, listor och blanketter ska fyllas i, fakturor ska skrivas och betalas, budgetar och bokföring ska göras. Det tar aldrig slut! Och FRAMFÖR ALLT – tider ska bokas och bestämmas.
Att få till tider där så många människor kan vara med samtidigt – puh! Det är inte lätt! Till och med att hitta tider där en enda människa kan vara med är ofta svårare än att hitta en biljardkula i ett bollhav. Men nu tror jag att jag börjar få till det.
Det som känns viktigt nu är att inte slita ut sig. Det skulle vara ganska dumt att jobba stenhårt dygnet runt fram tills inspelningen börjar på onsdag, och sen stupa på studiogolvet. Nä, inge bra. Så nu tar jag vara på varenda liten minut mellan musikerträffarna, planeringsmötena och all annan förberedelse som måste göras. Känner mig lite som Skalman. Äta och sova på rätt tider är A och O!
Men nu jävlar är det på gång. 15 grymt genomarbetade låtar! 13 fantastiska musiker! Världens bästa studio! Fatta vilken bra skiva det här kommer att bli!
Här kommer det andra i ordningen av Emanuel Diggar. Den här gången handlar det om killen som numera brukar stå och spela precis vid övergångsstället mellan Drottningtorget och Centralstationen. Inte trumpet-dragspels-duon alltså (även om de också är grymt bra), utan killen med det här vibrafon-liknande instrumentet som jag NU VET VAD DET HETER! Se nedan.
Det har ett helt fantastiskt ljud, och killen som spelar gör det med oerhörd känsla. Det har hänt att jag väntat tills det blir rött ljus bara för att få höra honom ytterligare en liten stund. Jag tror han stod i ett hörn av Brunnsparken tidigare, precis mellan 11:ans och 5:ans hållplatser.
Jag har ingen bild på honom, så ovan syns en ryss med en vibrafon. Nu vet jag vad killens på Drottningtorget instreument heter, det är ett hackbräde, som min vän Clas så vist påpekade. Här nedan kan ni höra ett exempel från YouTube på hur det kan låta.
Hur som helst, håll utkik efter honom nästa gång du är vid Drottningtorget!
Som jag nämnt tidigare är det skivinspelning på gång i maj. Låtarna är klara, studion är bokad, och det ska bli otroligt spännande. MEN! Jag är fortfarande på jakt efter några musiker som kan göra inhopp på några enstaka låtar. Alltså söker jag musiker! Om du känner att det är något av nedanstående instrument du vill hoppa in på, tveka inte att maila mig på emanuel@emanuelblume.se!
Det är alltså bara på några enstaka låtar jag behöver era insatser, så att vara med innebär inte att man behöver spela in 12 låtar. Så känner du att du är vass på något av ovanstående instrument, maila mig!
Jag hade en väldigt trevlig spelning tillsammans med Isabel i torsdags. Det var på biblioteket i Gamlestan, och förutom vi spelade Anton Höber och Tobias Erehed.
Här kommer ett försök till popdänga, skickligt filmat av Sven Bergersjö.
Här kommer ett avslöjande. En del känner till det redan, men det här är första gången jag går ut med det offentligt. Jag ska spela in en skiva i maj.
Och inte vilken skiva som helst. Jag ska spela in hos Nacksving, den sägenomsusade studion i Göteborg. De ligger bakom skivor som Vi äro tusenden och mängder av andra legendariska progg- och visskivor från 70- och 80-talet. På senare år har de spelat in artister som Broder Daniel, Christina Kjellsson och Dan Viktor.
Apropå Dan Viktor, så kommer han att vara inblandad i inspelningen. Som producent!
Jag har 15 färdigskrivna låtar, som vi förmodligen kommer att ta ner till de ~12 bästa. Jag kommer att ta in extremt skickliga musiker som grund på trummor, gitarr, bas, piano och dragspel. Sedan har jag planer på att ta in enskilda musiker som gör specialinsatser på särskilda låtar.
Jag vågar inte skriva vad budgeten för det här är. Men låt oss säga att det här är runt min tionde skivinspelning, och jag har gjort några inspelningar för mycket i vardagsrum och dassiga lågbudgetstudios. Så nu jävlar.
Skivan kommer att ges ut på skivbolaget Troglodyt, som bland annat ger ut Maud Lindström och Christina Kjellsson.
Jag tänkte fortsätta på spårvagnstemat en dag till. Fast istället för musik på spårvagnen ska det idag handla om musik OM spårvagnen.
Min vän Emma Lilliestam, pianist och sångare i mitt gamla band Gräsrotsorkestern, skrev låten ”Stombuss 17”, en slags kärleksförklaring till 17-bussen här i stan. Såhär lät den i Gräsrotsorkestertappning från 2008:
Gräsrotsorkestern spelar på Orust 2008.
Men nu börjar jag glida ifrån ämnet här, det var ju spårvagnar det skulle handla om. Jag har länge tänkt skriva en spårvagnsvisa, och häromkvällen fick jag faktiskt tummen ur. Den ska filas på en del, men här kommer texten och en snabbinspelning!
vad gör man när man har bråttom och måste ta sig till Tynnered?
när man inte har något körkort, ingen cykel eller moped
jo, då är enda alternativet, när det är bråttom och gäller livet
att åka med linje 8 när den går ifrån Angered
du skyndar dig in på vagnen och hoppas det ska gå fort
men så inser du att i farten har du glömt ditt månadskort
dörrarna hinner stängas
och du får stå där och trängas
med studenter och pensionärer som är på väg till en annan ort
du får sätta dig ner i knät på en dam som är lätt bastant
och i sätet brevid, en orakad man med lustig deodorant
och en bratkille med en dator
en gammal tant med en rullator
som står i vägen när du krånglar dig mot en plats som verkar vakant
men när du fått dig ett eget säte så känns det ganska bra
och du tänker att linje 8 faktiskt kan va bra att ha
trots svett och deodoranter
rullatorer och gamla tanter
så sitter du tryggt i sätet och vet precis vart du ska
men när du börjar att slappna av och faktiskt uppskatta Västtrafik
så tittar du fram i vagnen och drabbas utav panik
för nu kommer kontrollanterna!
göm dig emellan tanterna!
med käppar och varsin korg, och hoppa av vid Frölunda Torg
men kontrollanterna hinner före, du får betala 1200 spänn
och du vet inte vad du har hamnat eller hur du ska ta dig hem
men varför ska man va sniken?
det är den värd, kollektivtrafiken!
och fastän Västtrafik saknar nåd kommer alltid spårvagnen va din vän
Avslutningsvis en gammal spårvagnsbild på Gräsrotsorkestern.