Häromdagen tog jag spårvagn 3 från Majorna till Vasastan. På Järntorget klev det på en man med ett dragspel. Han hann inte ens ta sin första ton innan föraren i högtalarsystemet vänligt men bestämt förkunnade att det var förbjudet att spela musik på vagnen.
Mannen valde dock att inte lyssna på det örat, utan började spela. Till min förvåning spelade han den absolut bästa version jag nånsin hört av ”If i was a rich man” (ur musikalen ”Spelman på taket”). Jag kunde inte sluta lyssna, det var nästan så jag glömde gå av vagnen. Jag tycker mig ha hyfsad förmåga att avgöra när en musiker kan sitt instrument, och den här killen visste verkligen vad han gjorde.
Som tur var kom jag i ändå ihåg att hoppa av vid Vasaplatsen. Jag insåg att om han spelat på en scen hade han fått stående ovationer. Det enda han fick nu var en högtalarröst som bad honom vara tyst innan han ens börjat.
Det finns många åsikter om musiker på spårvagnar, på torg, och så vidare. Det togs ett beslut i Göteborg för några år sedan om att gatumusik skulle förbjudas. Jag vet inte exakt hur det formulerades, men tyst har det blivit. De enda man brukar höra är en trumpetare och en dragspelare precis på övergångsstället mellan Drottningtorget och Centralen, men där har man alltid så bråttom, så man hinner aldrig stanna för att lyssna.
Jag blir glad när någon spelar nåt bra på spårvagnen. Det finns säkert riktigt kassa musiker också som knappt kan spela, men de har jag som tur är inte råkat ut för än. Vad jag däremot vet är att jag har haft fantastiska upplevelser av gatumusiker i andra städer än i Göteborg. Städer där man uppmuntrar folk att spela. Att gå längs Karl Johan i Oslo eller Strøget i Köpenhamn är kan vara helt otroligt.
Vad tycker ni?
