Imorse, innan jag gått till jobbet, upptäckte jag att min lunchsallad var försvunnen ur kylen. Lite snabba efterforskningar gav starka indikationer att det var min inneboende som ätit upp den. Utan lunchlåda hoppade jag således på spårvagnen för att via färja över älven ta mig till Lindholmen.
Så vid lunchdags gjorde sig hungern påmind, och jag fick snilleblixten att köpa pizza. Och trots de 69 kronorna var det lätt värt det! Mmmm, en stor, varm Opera med champinjoner, fårost, och vitlök. Just vitlöken kanske var lite ostrategisk med tanke på omständigheterna, men jag kan nog lugnt säga att det var värt det också.
För att hylla detta runda livsmedel kommer här en liten dikt:
man kan sitta med nålar och ritsa
göra konster och stajla och snitsa
man kan baka en tårta
med grädde och glass
man kan knåda och rulla och spritsa
man kan skämta och skoja och vitsa
släppa loss och bli full på Ibiza
men inget går upp
mot en nybakad
varm
och omsorgsfullt välkryddad pizza
