Tone känner Sven, men känner Sven Tone?

Efter att ha börjat finna mig tillrätta så smått i här i Hedmark har jag börjat fundera hur relativt stor plats Sverige och svenskar har i den norska kulturen. Jag var på en lokalrevy igår (revytraditionen är mycket starkare här i Norge, och det är en väldigt kul tradition!) i gympasalen på en högstadieskola här i Skarnes. Det första som slår en är hur mycket svensk musik som används (och det gäller HELA Norge). Abba, Lena Ph, svenska nationalsången… Dessutom en sketch som handlar just om Sverige och norrmännens förkärlek för att åka över gränsen och fylla bilen med sprit och fläsk. På teaterskolan där jag jobbar är också svenskar ett ofta förekommande ämne både på scenen och i samtal. I tidningarna har jag sett flera artiklar om Sverige, händelser som aldrig skulle hamna i svenska tidningar om de inträffat i Norge.

Och i uppehållsrummet i huset där jag bor ligger ett tiotal DVD-filmer, varav hälften är svenska. Robert Gustavsson är tydligen jättepopulär här. Och, handen på hjärtat, hur många norska komiker känner vi till?

Överhuvudtaget finns det massor av svenskheter här. Norrmän kan svenska som vi kan engelska. I alla fall förstår de svenska felfritt. De vet vad som händer i Sverige och har helt enkelt en stark relation till det svenska. En relation som vi saknar. Kan vi norska nationalsången? Vet vi vem som är statsminister? Kan vi säga några kommuner? Fylken? Hur många norska sånger kan vi? Artister? Filmer?

Det är lite pinsamt egentligen. Våra grannar vet en massa om oss. Men vad vet vi om dem?

Dagens norska ord: lyspære
(betyder glödlamp)

Gulerøtter og sjampinjonger

Attans, nu missade jag bussen till Oslo med två minuter. Man ska alltid kolla i god tid när bussarna går, det ska jag lägga på minnet. Men nu när jag ändå har missat den och får vänta på nästa kan jag ju berätta lite vad det är jag sysslar med här egentligen.

Min examensuppgift består av att utföra en miljöutredning av Solbakken Folkehøyskole, där jag nu bor. Utredningen innebär att jag undersöker alla skolans miljöaspekter, det vill säga alla sätt som den påverkar miljön och människors hälsa. Exempelvis deras energianvändning, uppvärmning av hus, transporter, kemikalieanvändning, radonhalter, rutiner, policys, hur de följer miljölagstiftning, oljeeldning, avfallshantering och så vidare. Och det är spännande! Mitt intryck är att den stora massan i Norge inte är lika medveten om miljöfrågor som i Sverige. Ändå finns ganska bra rutiner här på skolan. Søppelsorteringen (avfallssorteringen) funkar bra t.ex., mycket bättre än vad den brukar på svenska skolor.

Men matfrågorna är det si och så med. Maten och mattillverkning står ju för en stor del av människans miljöpåverkan. Men eftersom den fysiska påverkan/utsläppen sker långt ifrån köket där maten tillreds kan det vara svårt att göra en koppling till att det man äter påverkar miljön och klimatet. Detta förstår svenskar ganska bra i regel, men i Norge verkar inte den debatten ha tagit sig riktigt. Så jag håller på att lära kjøkkenpersonalet här att laga vegetariskt. Det är konstigt att folk som jobbar i storkök och har gjort det i flera år inte kan näringslära. Det är ju inte så att det är svårt. En av “bambatanterna” frågade mig på allvar om det verkligen var nyttigt för vegetarianer att bara äta grönsaker. Hallå liksom.

Skolans matsal, kortet är taget med suddig mobilkamera.
Skolans matsal, kortet är taget med suddig mobilkamera.

Så nu håller jag på att lära dom vegetarisk matlagning! Har skrivit en lista på alla möjliga kikärtor, böner, linser, sojaprodukter och så vidare som kan tänkas behövas, som de har börjat beställa nu. Planen är att servera helvegetariskt en dag i veckan. Tjoho! Detta ligger ju egentligen lite utanför min uppgift, men man kan ju passa på att göra vad man kan när man är här.

Dagens norska ord: Bøttekott
(betyder städskrubb)

Takk for det trådløse nettverket!

Om jag ställer datorn i hörnet i det rummet som är närmast huset bredvid kan jag komma åt det trådlösa nätverket lite till och från! Just nu går det, men väldigt långsamt. Men det är ju alltid nåt! Och idag ska jag inte skriva nån redogörelse över min miljöutredning (inte för att jag gjorde det igår heller, men jag tänkte göra det så småningom), utan helt enkelt delge en liten dikt som behandlar min nuvarande situation. Men först…

Dagens norska ord: Edderkopp
(betyder spindel)

Och här kommer dikten:

är jag trygg eller rädd?
är jag osynlig?
sedd?

pratar jag svenska?
pratar jag norska?
är jag här för att leka?
här för att forska?

är jag estet?
naturvetare?
kall eller het?
kallare?
hetare?

vad fan gör jag här?
har jag fel?
är jag kär?

är jag svensk?
er jeg norsk?
är jag fnask eller torsk?

vad fan gör jag här?
är det dumt att jag svär?
på vilken fot ska jag stå?
hur fan ska det gå?

nu slutar jag fråga
jag struntar i svar

nu börjar jag våga
se det jag har

Snö och dimma

Två dagar. Så lång tid har jag nästan vart i Skarnes nu. Jag hade ju inte tänkt den här bloggen skulle handla om personliga känslor och sådär, i alla fall inte i första hand, men det här får väl bli ett litet undantag.

För vilken omställning det är att byta land. Trots att det är till vårt lilla grannland Norge. Fast är väl egentligen inte själva landbytet som är grejen. Snarare handlar det väl om att plötsligt tappa fotfästet och inte längre kunna stå på nånting som man tidigare kunde stå på. Alla här är folk jag aldrig tidigare träffat, och stämningen på folkhögskolor som den jag bor på är som alltid väldigt speciell och intensiv. Och så pratar alla norska såklart.

Till och med norska, som är ett språk som jag egentligen kan, räcker för att bygga upp den där lilla lilla distansen till andra. Den där distansen som kan uppkomma till exempel mellan oss blåögda knäckebrödssvenskar och invandrare som har brytning. Det här är samma grej. Det är nog ganska mänskligt. Inte så att man ska accepera att det är så, men det är nyttigt att ha känt på.

Bild-18

Jag bor på ungefär 4 kvadrat (se bilden ovan), varav det mesta är en säng. Där sitter jag på sängkanten (det får inte plats nåt skrivbord) och funderar på vad jag egentligen håller på med. Här lämnar man Göteborg, som är en stad jag känner till väl och där jag har många kontakter och vet hur saker och ting funkar, för att slå sig ner i Sør-Odal, en liten kommun i västra Hedmark, där man inte har en enda koppling till nånting alls. Vad ska jag göra här? Har jag nåt att komma med? I mina anteckningar står det att jag ska utföra en miljöutredning på Solbakken Folkehøyskole, så jag antar att det är det jag ska göra. Men först måste jag landa här bland alla 20-åriga norska revyskuespillere, og alt annat som hører til. Men det går nog ganska bra. Det er gøy her.

Dagens norska ord: markmus
(betyder åkersork)

Grädde på löken

Varför säger man “lök på laxen” om en kombination av saker som ger dåligt resultat, och “grädde på moset” när någonting blir extra bra? Grädde på moset, liksom. Tänk dig en stor tallrik potatismos, och precis när du ska äta så klickar någon dit en stor klick med vispgrädde! Hur gott verkar det, egentligen? Bläörk. Och lök på laxen låter väl tvärtom ganska gott. Tänk halstrad lax med lite lagom brynt rödlök till. Låter tämligen gott tycker jag (som faktiskt äter fisk emellanåt).

loklax

Det finns inga kvinnliga brottslingar

Idag hade jag ett seminarium om miljöbrott och utredningar, som hölls av en välklädd herre från polisen. Det hela var intressant, men det är inte egentligen innehållet jag tänkte berätta om. Jag slogs nämligen tidigt av hur han ständigt använde sig av ordet “gubbar” för alla sorters människor. “Vi har fyra gubbar på rikskrim som jobbar med det här”, “Vi fick åka ut och förhöra gubbarna”, och så vidare. Jag funderade på om det kanske bara var män som jobbade med de här sakerna, men så använde han samma ord om alla inblandade även utanför polisen.

Sen slängde han upp en overhead med utdrag ur rättegångsbalken, och jag fick mina onda aningar bekräftade.

rattegangsbalk1

Det förutsätts alltså i lagtexten, som vårt juridiska system förväntas följa till punkt och pricka, att en brottsmisstänkt per definition är en man! Vad händer när en kvinna begår brott? Kan hon överhuvudtaget åtalas med stöd av den här paragrafen? I så fall begår väl domstolen tjänstefel, eftersom de inte handlar enligt lagtexten?!

Ännu värre blir det när man läser om kraven på en domare:

rattegangsbalk2

Men kvinnliga domare finns ju uppenbarligen (kvinnliga brottslingar likaså, tro det eller ej), så det kanske är dags att ta av sig gubbglasögonen och läsa vad som står, och börja fundera över om det verkligen ska stå så.

Man undrar ofta varför så få kvinnor söker sig till vissa yrken. Hallå, öppna ögonen! Den här vardagliga patriarkala strukturen finns framför ögonen på oss hela tiden. Ändå skruvar vi mest på oss och gnäller när nån påpekar det. Men nu är det dags för förändring!