Medan hela Sverige (Heeela Gallien…?) riktade sina ögon mot Victorias och Daniels bröllop hände något mindre festligt. Sveriges riksdag röstade för att häva förbudet mot att bygga nya kärnreaktorer i Sverige, med röstsiffrorna 172 mot 174 (Sveriges Radio Ekot). Det hejades och tjoades i plenisalen, men inte av alla.
Vissa blev bekymrade. Jag ska inte skriva något bittert evighetslångt inlägg om att vi ny binder upp oss på en NY fossil energikälla, men det är precis vad vi gör. Till råga på allt gör vi detta i Sverige, med så många unika möjligheter att försörja oss på förnybar, hållbar energi, och där elkonsumtionen per capita redan är i absoluta toppskiktet i världen.
Hur är tanken att vi ska kunna motivera andra länder, med betydligt sämre säkerhetsbestämmelser och -rutiner, att inte bygga massa ny kärnkraft? Och hur tänker vi oss att vi ska kunna motivera att vi vill skydda våra svenska berg från uranbrytning, när vi själva beslutar oss för att vara uranberoende?
Äh, jag skulle kunna skriva hur mycket som helst av det här, men istället låter jag det sägas av nån som formulerar det bättre.
Avslutningsvis kan ju nämnas att allt inte är nattsvart. I samband med beslutet om att häva förbudet mot nya reaktorer tog man även beslut om att inte ge några statliga subventioner för byggandet av nya kraftverk. Något som jag tror kan få ganska stor betydelse.
