Att känna sig fin

Om nån som läser den här bloggen skulle ha missat det, så är jag med i studentspexet. Närmare bestämt Filosofiska Lätta Knästående Spexargardet. Årets föreställning heter Maffia, och jag spelar den korrupta polischefen Ellen Dolan.

Ellen Dolan? Japp. Är inte det ett tjejnamn? Jopp.

När jag först fick rollen blev jag besviken och kanske lite skamsen. Att spela tjej kändes på nåt sätt… så fel. Även om det bara var på skoj. Jag hade ju hoppats på nån häftig roll, kanske nån gangstersnubbe med hatt, kostym och pistol, det är ju trots allt maffian det handlar om. Men nix. Jag blev Ellen Dolan.

18373_283441172492_634582492_3854178_3467892_n

Men efter ett tag började jag ändra mig. Det var faktiskt kul att spela tjej. Jag ansträngde mig noga för att inte göra henne löjlig. Det är lätt att plocka billiga på poäng på att göra henne fånig och överdriven och verkligen spela på att det i själva verket är en man som försöker vara kvinna. Men nej, jag ville göra den här rollen på allvar. Det roliga fick ligga i replikerna.

Sen hände nåt annat. Jag fick mer och mer av min scenkostym. Vit skjorta, svart kavaj, kjol, leggings och högklackade skor. Och det är här det intressanta börjar. Jag kände mig inte minsta löjlig i de här kläderna. Jag kände mig fin.

Och det var också var så många sa till mig; ”Åh, vad fin du är!” och ”Jag önskar JAG passade så bra i kjol”, och så vidare.

Missförstå mig nu inte. Det är inte så att jag hellre skulle vilja vara tjej eller nåt i den stilen.

Men det är en speciell känsla i det där att känna sig fin. Något som man som kille väldigt sällan upplever. Som kille kan man vara snygg, men det är nåt helt annat. Jag känner mig ofta snygg om jag har nån häftig skjorta över ett svart linne med hängslen eller nåt i den den stilen, men det här var första gången jag verkligen kände mig fin.

Sen funderade jag på varför det alltid är så. Att man som kille ska vara snygg, men inte fin. Killkläder är väldigt sällan designade för att vara fina (även om undantag finns). Jag känner mig nästan avundsjuk på att jag som kille inte kan dra på mig en kjol sådär bara. Och kom nu inte och säg att ”Det kan du väl! Det är ju bara att göra!” för det är mer komplicerat än så. Det gäller normer som är så fast rotade i vårt samhälle att det knappt går att ifrågasätta.

Men! För bara några decennier sedan ansågs det otänkbart att en tjej skulle kunna gå med byxor! Inte bara moraliskt olämpligt, utan rentav sjukt och lite perverst. På samma sätt som många betraktar en kille i kjol idag. Och kunde tjejerna erövra byxorna så…

Jag hoppas att om inte jag vågar gå klädd i kjol nån gång emellanåt, så ska åtminstone nästa generation killar våga det.

(Och Ellen Dolan visade sig vara tuff värre! Och som polischef är det klart som tusan att hon har pistol!)

Du är en gangster, älskling!

I fredags hade vi premiärpremiär för studentspexet MAFFIA! Applåderna dånade, och igår hade vi den stora galapremiären. Är så nöjd! Aldrig förr har 30-talets maffiakrig i Chicago gestaltats med sån passion, humor och dramatik! Se bilder här nedanför. Och glöm för allt i världen inte att beställa biljett till någon av de kommande föreställningarna! Beställ nu!

Borgmästare William Dever har kallat in hjälp från FBI-agent Elliot Ness, något som min karaktär, polischef Ellen Dolan, inte uppskattar.
Borgmästare William Dever har kallat in hjälp från FBI-agent Elliot Ness, något som min karaktär, polischef Ellen Dolan, inte uppskattar.
För att komma ur en pinsam situation brister ensemblen ut i en spontan hyllningssång till den ädlaste av drycker: öl!
För att komma ur en pinsam situation brister ensemblen ut i en spontan hyllningssång till den ädlaste av drycker: öl!
Borgmästaren försöker infiltrera en illegal svartpub med hjälp av en halvlyckad förklädnad.
Borgmästaren försöker infiltrera en illegal svartpub med hjälp av en halvlyckad förklädnad.
O'Malley, medlem av den konkurrerande irländska maffian, faller pladask för konstapel Art Vendaley.
O’Malley, medlem av den konkurrerande irländska maffian, faller pladask för konstapel Art Vendaley.
Spexets gardeskapten, Stefan Carlsson, ovetandes om att Ninni "The Enforcer" Nitti smugit sig in bakom honom.
Spexets gardeskapten, Stefan Carlsson, ovetandes om att Ninni ”The Enforcer” Nitti smugit sig in bakom honom.

Farliga gangsters, korrupta poliser och irländska luringar!

På fredag är det premiär för årets filosofspex: MAFFIA! Ett spex är, för de som inte känner till sånt, en form av teater som spelas av studenter och är hysterisk rolig och bra på alla sätt och vis.

maffiaaffisch

MAFFIA handlar om Al Capone i 30-talets Chicago. Kriget fortgår medan italienska och irländska maffian. Mitt i alltihop finns en spelberoende kvinnlig polischef (spelad av mig!) och en borgmästarwannabe som är rädd för allt som låter som skottlossning.

Missa inte detta! Det är årets roligaste grej! Vi spelar på Studenternas Hus i centrala Göteborg. Premiären är 29 januari och vi spelar till 13 februari. Boka biljetter på

http://www.spexet.ffs.gu.se/gamla/maffia.php

Kom kom kom!

Undulatjazz

Ett litet experimentellt jazzstycke på 25 sekunder, tillägnat undulaten Ofelia, som i skrivande stund flyger fritt i lägenheten.

Eftersom Blogger inte tillåter att man lägger upp mp3-filer satte jag samman musikfilen med några foton på ovan nämnda undulat.

Egentligen skulle det blivit en radiojingel, men det blev för jazzigt så det fick bli ett litet konststycke istället!

I rymden kan ingen höra dig fisa

Ursäkta den omogna rubriken. Nu har jag precis gjort färdigt klippningen av det senaste avsnittet av Slottspod, vårt astronomiska radioprogram som vi sänder ifrån Slottskogsobservatoriet i Göteborg. Och det blev riktigt lyckat!

slottspod

Den här gången handlar det bland annat om mörk materia, metan på Mars, sjöar på Saturnusmånen Titan och nyaupptäckta exoplaneter. I studion sitter jag och Gunnar Sporrong. Lyssna! Om inte annat så på den balla signaturlåten jag komponerat.

Slottspod – januari 2010

Vi åker tillsammans!

I väntan på det perfekta kollektivtrafiksystemet har jag hittat en jättesmidig liten webbtjänst, som går ut på att underlätta samåkning mellan olika städer i Sverige. Så här kommer lite reklam. Tänk dig att du befinner dig i Uddevalla och vill åka till Örebro, bussbiljetterna är slut och tågen svindyra. Du går in på http://www.samtrip.se/ och ser att Lisa ska åka just mellan Uddevalla och Örebro. Du klickar i att du vill åka med och – vips! – You got yourself a ride!

samtrip-logga

Tjänsten är gratis och verkar väldigt seriös och trevlig. Om du har bil och ska åka nånstans och har platser kvar i bilen fyller du i det, så kan folk som ska åka samma väg fråga om de får följa med. Man kan också fylla i om det kostar något, t.ex. 100 kr per passagerare, som oftast betalas kontant till föraren.

Gå till http://www.samtrip.se/ och bli medlem nu! Så ska vi se till att vara mer än 1,4 personer per bil i genomsnitt framöver! (Men glöm inte att tåg och cykel är de hållbaraste och roligaste sätten att resa i Sverige.)

Bisonoxar, matsex och klorvatten

Idag gjorde jag tillsammans med Isabel och sjuåriga Elvira (Isabel tar hand om Elvira ibland på dagarna) på besök på Naturhistoriska i Göteborg. Har tänkt gå dit i flera år men det har inte blivit av. Men idag var det dags! Vi gick ett bra tag runt och kollade på modeller och uppstoppningar av bisonoxar, klumpfiskar och valrossar (FATTA hur stor en valross är!! Det är helt abnormt!)

På väg ut från muséet fick vi se följande skylt. Äckligt, tyckte vi. Mat och sex hör liksom inte ihop. Och på ett offentligt museum? Nä, usch. Tur att dom hade avdelat ett separat rum i alla fall.

matsecks

Sen drog vi vidare till Frölunda Kulturhus och badade! Elvira simmade som en liten fisk och jag och Isabel försökte hänga med så gott vi kunde. Jag lyckades NÄSTAN simma genom hela bassängen under vattnet. Nästa gång, då jävlar.

Nä, nu blir det kikärtsröra, vin och På Spåret!

Mina nya rumskamrater

Här nedanför ser ni Ofelia, som numera huserar på Birger Jarlsgatan 3, det vill säga där jag bor. Hon är en gul undulat på ungefär ett halvår med fantastisk sångröst och stor nyfikenhet.

DSCF3195

Och här har vi Alice, en dvärghamster i sina bästa år, som bor i ett litet trähus i en sågspånsfylld låda. Hon vägrar helt och hållet fjantiga träningsaktiviteter som att springa i hjul, men är glad ändå.

DSCF3193

Och här är båda två små krabaterna fångade på samma bild. Det ska sägas att de inte flyttat hit helt ensamma, utan tillsammans med sin egentliga matte, min polare Isabel, som numera är min rumskamrat.

DSCF3194

Åh, Uppsala

…som den gode Markus Krunegård sjöng. Jag befinner mig nu i en fantastisk lägenhet i ett soligt, snöglittrande Uppsala med tio minusgrader. Har varit här i tre dagar tillsammans med Isabel, och i morgon åker vi hem. Men tro inte att det är nån semester det är frågan om! Nix pix, vi är här för att arbeta hårt!

DSCF3158

Jag brukar åka bort till nån stad nånstans ett par gånger för år för att få tid och ro att skriva låttexter. Och hittills går det bra! Jag har färdigställt (?) min låt om Katterna i Minamata, som jag jobbat på i snart två år, och skrivit om fler gånger än vad som går att komma ihåg. Dessutom lagt sista handen vid tre andra låtar.

DSCF3153

Isabel är helt galen. Hon skrev tre nya låtar på en dag. Fattar inte hur hon gör. Plus att hon har hunnit skriva om flera av sina andra. Ibland blir man avundsjuk på den mänskans kreativitet.

DSCF3151

Nu ska vi ut på en förmiddagspromenad i vintersolen och kolla in Domkyrkan. Det hade varit kul att titta förbi Åsgränd också när man ändå var här, ifall Pelle är hemma.